För att få minsta våta yta kan man föreställa sig, bl a med beaktande av Arkimedes princip, att kajakbotten ska vara "så lite utbredd" som möjligt. En alldeles platt yta kommer ju t ex bli blöt över hela ytan, i princip oavsett vikten och ytans storlek.
Alltså är tvärsnittsformen viktig; platt botten är dålig i alla fall om den är bred. Och längden är enligt det resonemanget av ondo. Något säger mig dock att om man "kompenserar bredd med längd" kanske det är positivt även i lägre farter.
Om man vid en viss vikt har ett "vått tvärsnitt" som utgör en halvcirkel så har jag en känsla av att man minimerat den våta ytan rent teoretisk (och i de dimnesionerna).