Jag tycker aldrig det är hundens fel!

Jag tycker inte att det är hundens fel ifall den blir aggresiv.
I och med att det är ägaren som ansvarar för uppfostraden.
Dessutom så ska man inte skaffa en hundras som man inte kan tygla.
 
Håller med ...

Jag håller med dig att man ska utgå från att det är hundföraren som brister i kompetens och omdöme. Men att jag är övertygad att det finns hundar som är födds men en defekt som inte den bästa föraren i världen kan hantera. Förvisso är det inte hundens fel att den föds så men jag tycker inte heller att man ska klandra föraren för det. En sådan hund mår inte bra och bör avlivas.
 
ang. aggressivitet

Håller med dig också, men man måste komma ihåg att många aspekter spelar in.
Varför blir en hund aggressiv?
I de flesta fall beror det inte på någon medfödd defekt utan helt enkelt förarens sätt att handha hunden. I många fall kan aggressivitet bero på rädsla. Som förare måste man vara konsekvent och ha ledarskap.
Först då kan hunden känna sig trygg och vara säker för sin omgivning. Är man okunnig bör man ju givetvis inte skaffa sig en "svår" hund typ en Rottweiler som första hund. Det finns så många okunniga människor därute. Ett kullsyskon till vår, nu uppflugna ängel,
Riesentik Ami, blev hetsad att vakta. När den senare började morra mot barnen, togs den bort för "att den var sjuk i huvudet"...
*suck*
 
En aggressiv hund.

Hej,

Har ni som skriver här nånsin ägt en agressiv hund själva? Har ni nån aning om hur mycket man kan jobba med olika lösningar utan att lyckas? När agressiviteten och vaktinstinkten tycks ligga nedärvt sedan flera generationer och hunden helt enkelt är otroligt hård att handha? Det är VÄLDIGT lätt att bli uppgiven och tro att enda utvägen är att avliva hunden.

Jag äger en Riesen som fungerar mycket bra som brukshund, han har en otrolig "motor" och jobbar gärna flera timmar i sträck, han är också hur tillgiven som helst och kan verkligen vara världens mysigaste hund.

Problemet är bara när han möter främmande människor, då kan han helt flippa ur och kasta sig över dem, ofta helt oprovocerat, men också ofta i "vaktiga" situationer, t ex när nån kommer in i rummet, när man möter nån på en skogsstig med mera ...

Han är fortfarande knappt 2 år så ännu finns det tid att forma honom men jag lovar att det är svårt. Bestraffningar tycks trissa honom ännu mer, att avleda uppmärksamheten går bra men han känns ändå opålitlig.

Både hundens Matte och jag är synnerligen hundvana med flera hundar bakom oss och träning av brukshundar samt kennelarbete. Det är svårt ändå.

Nån som har några förslag på vad vi kan göra för att stärka vårt ledarskap? Det är ju helt klart det som är problemet. Vi tränar både lydnad, drag och räddning med honom så egentligen borde han inte tveka på vem som bestämmer, men ändå verkar hans vaktinstinkt ta överhanden i vissa situationer ...

/Niklas
 
I sådana fall borde du ta ditt ansvar att ta bort hunden. Det förvånar mig att du har hunnit tränat så mycket med en hund som bara är två år.

Innan du tar bort hunden kan du ju vänta till han blivet fullt könsmogen eftersom det kan radikalt förändra beteendet, men det visste du väl redan och du vet väl när känsmognaden borde var avklarad också.

Bara för att man bedriver kennel och brukstränar sin hund/hundar betyder det inte att man är kompetent. Jag tycker jag ser exempel på det varje gång jag är på klubben. Men hundfolk är som dykare i mångt och mycket. Det är de som är helt nya som gör misstag och så de som hållit på så länge att de minsann vet hur man ska göra och hur nära olika gränser man kan gå.

Själv är jag inte särskilt van hundägare, men någorlunda ödmjuk. Jag har dessutom fullt klart för mig vart mitt ansvar sträcker sig både gentemot hund och andra medmänniskor.

/The Crow
 
Vad spelar det för roll?

Baylis; sa:
Jag tycker inte att det är hundens fel ifall den blir aggresiv.
I och med att det är ägaren som ansvarar för uppfostraden.
Dessutom så ska man inte skaffa en hundras som man inte kan tygla.

Vad betyder det i praktiken? Visst kan jag instämma i princip men om jag blir attackerad eller störd av en hund är det ju ändå mot den som jag måste värna mig eller hur? Så jag har lite svårt att se vad det spelar för roll att hunden är "oskyldig" till sitt beteende.

Men visst, blir jag attackerad av en hund när jag springer eller cyklar i skog och mark, som hänt ett flertal gånger, skulle inte jag tacka nej till att få ge även hundägaren en snyting.
 
Mycket insiktsfulla...

inlägg i denna tråd.

Vill bara tillägga, att om man inte har kontroll över sin hund (befäst ledarskapet), ska man överhuvudtaget inte ha den lös på allmän plats.
_______________________________________________________

Har ett flertal gånger fått påhälsning av Pitbullterriers, ute på öppna fält, under träning av mina fågelhundar.
Ingen ägare inom synhåll, mycket otrevliga upplevelser.

Min räddning i dessa lägen, har nog varit, att mina hundar är av ren fieldtrailtyp (ingen som helst aggresivitet eller revirhävdande).

Men jag har bekanta som råkat riktigt illa ut, deras hundar har blivit svårt bitna och de själva också, när de försökt rädda sina hundar och barn.
_______________________________________________________

En hund som inte får vara lös, kan inte vara en lycklig hund.

Alltså, utbilda dig själv så mycket du kan om hundhantering, före valpköpet.
Och tänk över vad i hela friden du har för planer med den.
Ta alltid professionell hjälp, när du hämtat hem valpen, spec om det är första hunden eller en ny ras.

"Livet är för kort, för att hålla sig med dåliga hundar".

/Björn
 
Vi har ett annat problem med vår hund, men lösningen kanske är densamma som för din.

Vår hund, en borderterrier, skällde väldigt mycket på mötande människor och hundar när vi köpte henne. Hon var då 1,5 år och uppvuxen på landet där det inte gjorde så mycket om hon skällde någon enstaka gång.

Hon var inte aggressiv, men när man bor i stan blir det lite jobbigt om hon skall skälla på alla vi möter.
Lösningen för oss har varit klickerträning.

Det fungerar så att man lär hunden att associera ett ljud, tex en visselpipa eller en "klicker", med att hunden får en godbit. Varje gång man "klickar" vet hunden att nu är det godis på gång.

I vårt fall tränade vi på följande sätt: När vi mötte någon och hunden tittade på personen/hunden så "klickade" vi innan hon hann börja skälla. Detta upprepar vi gång på gång när vi möter människor/hundar och man försöker vänta tills man kommer närmare personen/hunden innan man klickar. Till slut associerar hunden en mötande person/hund med godis.

Det gick mycket fort att lära henne av med att skälla på människor. Hundar var svårare men hon har blivit mycket bättre i alla fall.
Det som är bra med godis jämfört med bannor är att hunden upplever det positivt och det har en lugnade verkan.

Kanske skulle den här metoden fungera även på din hund. Läs gärna "Din hund en lydig hund" av Anders Hallgren, det är en kort bok som tar upp grunderna i klickerträning.
Klickerträning kan man förstås annvända i alla möjliga dressyrsammanhang, inte bara mot problembeteenden.
 
Klicketiklick

Precis som du säger så är inte vår hund heller direkt aggressiv, det där är ju en definitionsfråga.

Det är ju inte så att han kastar sig över folk och verkligen biter dem, det är mera så att han gör utfall och skrämmer människor man möter.

(Vem skulle INTE bli rädd för 45 kg svart hund som plötsligt börjar tokskälla? )

Nåväl, vi försöker få honom att associera mötande människor med godis och jag har precis börjat träna honom med klickern... Jag inbillar mig förutom att han ska bli av med problembeteendet även ska bli lite tryggare i sig själv med den nya positiva inlärningsmetodiken.

Tack så jättemycker för ditt inlägg, det är ett stöd att läsa att det funkat för nån annan med samma problem.

/Niklas
 
Förstår inte riktigt...

I ditt första inlägg skriver du att din hund kastar sig över mötande männskor tex i skogen.
Men i ditt andra skriver du att den inte gör det???
Om den bara skäller tycker jag att det är ett helt annat problem än om den kastar sig över människor.

Har själv varit otroligt hundrädd efter att ha blivit jagad av en schäfer som "bara" ville leka, enligt ägaren.
Hundar kan vara väldigt obehagliga för människor som inte är vana vid dom och det blir inte direkt bättre av att de skäller och ser allmänt livsfarliga ut.

Om din hund verkligen kastar sig över folk hur mycket fostran du än ger den tycker jag, som tidigare insändare, att du ska ta ditt ansvar och avliva den.
(Har själv hund, så jag vet lite om hunduppfostran)
[Ändrat av poppe_uk 2002-03-26 kl 00:18]
 
Mycket belysande

Är det så här en del resonerar.

Jag förstår folk blir hundrädda. "Han kastar sig inte direkt över folk" Vår dotter åkte pulka nedför en liten pulkabacka hemma vid 3 års ålder. En lös hund sprang fram och skällde mot henna. Hunden var 30 cm högre än henne där hon satt i pulkan. Nej han kastade sig inte över henne bara skällde från 1 meters avstånd. Tänkt dig själv upplevelsen. Ägeren försäkrade för får dotter att hunden var ofarlig!!!!! Det tog 4 års träning med grannhunden för att få bort den upplevelsen.

Hundägare skärp er.

De gemensamma platserna är till för oss mäsniskor i första hand. Gränsen skall kanppast gå vid om hundar kastar sig över eller ej, kan man inte hantera hundan skall man inte ha hund och inte heller exprimentera med uppfostran bland andra människor.

/Dag
 
Hundproblem

Hej Niklas, har själv en riesenhane på 8 år med samma "problem" har en del tips och idéer, hör gärna av dig, och ta absolut inte bort hunden!!
MVH Henrik
 
Liknande trådar

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.