ISO-turer en standardiserad nomenklatur

[Pysse]

ISO-turer på isen, en insnöad återvändsgränd?
Jag hade en dröm att skridskoaktiviteterna skulle förutom de underbara naturupplevelserna, sällskapet och njutningen – också vara en förlängning och förberedelse för cykelsäsongen. Att få ett kompletterande instrument till hjälp för att hålla god kondition året runt.
Jag hade en dröm om att vidga vyerna, komma på gästbesök till främmande klubbar i vårt avlånga land och uppleva nya miljöer. Jag hade en dröm om att kunna alternera mellan olika föreningar och välja fritt det som passar mig just den dagen.
Jag hade en dröm om att via nätet kunna finna spontana åkkompisar för särskilda områden vid vissa tider. Jag hade en dröm om att kunna hoppa in där det fanns behov att leda en tur

Jag kom till insikt att för detta krävs en standard, en indelning i åktempo så man vet vad det är för gris man får i säcken. För att underlätta och globalt anpassa skridskoåkningen till gängse begreppsapparat skulle det finnas fem klasser:
Recovery (återhämtning)
Endurance 1 (uthållighet)
Endurance 2 (intensiv uthållighet)
Endurance 3 (tröskel)
Power.

Skridskonomenklaturan skulle på ett internationellt stormöte enas om att vid vindstilla på perfekta isar skulle dessa klasser motsvaras av t.ex. 14 16 18 20 22 Km /timmen.
På nyispremiären skulle alla glada skrinnare åka en milslinga för att se var de trivs bäst och vilken marschpuls det krävs individuellt för de respektive klasserna. Detta skulle kallas den årliga kalibreringsdagen och på isen skulle försäljare av pulsklockor och annan utrustning som behövs kompletteras finnas. En korvhörna för skogsmullarna och en Power-bar för de övriga. Efter denna folkfest är alla välutrustade med säkerhetsdetaljerna i trim och väl medvetna om i vilken åkgrupp de hör hemma. Ledarna som kan tänkas leda i olika grupper har trimmat in sina pulsslag för respektive grupp och kommer under säsongen att bjuda på en jämn ansträngning oavsett underlag, motvind eller annat, inga hjärtinfarkter, genomklappningear eller olyckor. Aldrig mer något klagomål om för högt eller lågt tempo, aldrig mer försenad ankomst. Genom att snegla på sin pulsklocka och moderera takten efter situationen, strävande efter att hålla samma puls hela tiden och minimeras påfrestningarna. På nätet frodas kontaktverksamheten, inga missförstånd uppstår ”Man söker kvinna för intensiv uthållighet i Lårviken” t.ex. De finner varann och njuter av samstämmigheten i tempot. En mer globaliserad skrinnare annonserar för en ”Endurance 1 at the Maler Lake” och vips står en holländare vid dörren, perfekt utrustad för ändamålet. Turen blir succé och motsvarar helt förväntningarna samt leder till ännu mer business och handelsutbyte och en enorm goodwill för turistvintern i Sverige.

Har ni bilden? Frågan är finns det någon inoficiell standard redan i dag vad gäller km/tim? Har olika klubbar olika riktlinjer?
Jag har på skoj försökt kalibrera in mig genom att åka i olika grupper, men eftersom det inte varit perfekta isar, vindstilla och okänd ledare har inte kalibreringen varit helt tillförlitlig, men grovt skulle man kunna säga att de fem klasser som min klubb använder sammanfaller med de gängse ovanstående träningsnivåerna. Några kommentarer eller synpunkter?

 

[boe skates]

Arbetsnivåerna är ju subjektiva.

Samma fart ger inte samma ansträngning hos två personer, och samma ansträngning ger inte samma fart hos två personer.

Det som är en "power" utfärd för mig kan ju vara en "recovery" utfärd för någon annan?

När jag började åka skridskor i klubben var det som yngre tonåring en "power" utfärd att åka grupp 3. Succesivt flyttas ju gränserna, nu behöver jag grupp 1 för att få en "power" utfärd.

Enda sättet att beskriva en grupps egenskap är att använda ett absolut mått, t.ex fart. Och sen om den farten innebär att man är på recovery eller kämpar med blodsmak i munnen är ju helt subjektivt och bör inte normeras.

/Bo

 

[Palle_Z]

När det gäller åkgruppsindelning är läget i Sverige så att det är alltför likt hur det är i klättringen. En fyra i Stockholm kan vara en trea i Göteborg.
Dessutom förs (åtminstone här i Göteborg) en ständig diskussion huruvida det i gruppdefinitionen skall läggas in något mer än enbart en medelhastighet. T ex isbedömningsförmåga/isvana (något jag motsätter mig) eller antal pauser/raster. Det senare kan vara befogat, i en fyra så kan man t ex ha fler småpauser på isen.

I klubben brukar vi ibland diskutera vilket grupptempo vi åker i och är oftast ganska ense så internt finns det en samstämmighet, däremot så är det osäkert när man åker med andra klubbar vilket tyvärr försvårar förbrödringen.

-Palle

 

[Pysse]

Jovisst, träningsbegreppen är egentligen bara perfekt tillämpliga på någon sorts tänkt "ideal normalentusiast". Det väsentligaste är att "Lånkarpresidiet" har fixerat farten i Km/tim på idealisk is till vissa klasser och att respektive åkare kalibrerar sig själv i början av säsongen. Ungefär som ett fartyg går i en fartbana för att kalibrera loggen efter ett längre uppehåll i dockan.
Om jag annonserar en endurance 1, (=16Km/tim t.ex enligt presidiet), vet jag att för att hålla det skall jag köra med 115 i puls för att hålla vad jag lovat. Den som svarar vet att det förväntas att han skall köra kanske 130 i puls, för att hänga med. Ordvalet och begreppsapparaten är för att sålla ut dem som verkligen förstått iden och använder pulsklocka. För att minska missförstånden och öka förståelsen - det låter som en paradox kanske i det här skedet.

Man kan kanske förenkla exemplifieringen. Låt säga att du annonserar en tur i Grupp x fart, då säger det mig ingenting, jag vet inte om jag orkar, vet inte hur jag skall klä mig. Om du annonserar en tur i 24Km fart, då gissar jag att du menar under gynnsamma perfekta förhållanden, men jag är är inte riktigt säker, du kanske fortsätter med 24 Km/tim även på skräpisen. Om du annonserar en "power-tur" då vet jag att det motsvarar 22Km/timmen på god is i vindstilla, sådan standard har presidiet bestämt. Jag vet också att du är en sån som kör med koll på pulsklockan och håller en jämn pulsfrekvens, dvs drar ner när det blir motigt. Samtidigt så vet jag eftersom jag kalibrerat mig efter den senaste lunginflammationen att en powertur (22Km/tim) för mig just nu innebär alldeles för hög puls, jag kan då avstå från att hänga på utan att våndas allt för mycket över att jag missade något, eller om jag under kalibreringen fann att jag nog skulle stå pall, så hänger jag på, vet hur jag skall vara klädd och behöver inte oroa mig att eventuella hinder i underlaget forceras på ett sätt som gör att jag häktas av eller fördröjer hela gruppen eftersom alla skall köra med någorlunda jämn puls på sina respektive nivåer, framför allt ledaren.(Eller omvänt gruppen skall inte kunna trycka på och speeda upp turen till något annat än den annonserats ut som) En bättre varudeklarerad tur helt enkelt som alla är överens om eftersom de svarat upp på en annonserad "power"- tur. Inget tjafs alltså om tempot eller sträckan - ingen km-hets med ökad olycksrisk. Om nu nästan hela klicken kör med GPS och pulsklocka är det väl bra att verkligen dra fördel av pryttlarna för att samtrimma oss och kommunicera bättre. Sätts en viss standard och en begreppsapparat etableras blir det ju lättare för nykomlingar att falla in rätt och som sagt också lättare att göra gästbesök. Att köra med engelska är bara en EU-anpassning för att främja turismen. Pust! Nu orkar jag inte traggla mer om detta, måste testa nyisen på björken.

 

[pery]

Jag tror jag tar en garanterat icke-normerad skogspromenad i stället...

 

[Pysse]

Ok, absolut sista kommentaren i detta ämne som verkar vara för utopiskt. Södra Björken höll inte idag, men om den hade gjort det. Då skulle jag använt den som en kalibreringsbana, eftersom jag varit dockad för knäskada en tid (där har ni förklaringen till detta frenetiska skrivande) Eftersom jag ska leda en grupp på söndag, som jag i detta läge tror skulle köra med 16 km/timmen på en kalibreringsis skulle jag testa vilken puls jag skulle ha vid den farten med min nyutvecklade half-push stil för halta och lytta. När sedan turen på söndag kommer att läggas på resterna av vikingarännets uppkörda is och stapplande i snödrivor, så kommer det att gå betydligt långsammare, men jag vet jag exakt vilken pulstakt jag ska ligga på för att gruppen motionsmässigt och strapatsmässigt skall vara nöjda även om de upplevelsemässigt inte är så överförtjusta. Smart va?