Gå långt...

Hej!

Jag är en inte helt oerfaren vandrare som tränar för en 190 km vandring i sommar som jag hoppas riva av på två dagar. Men jag har fortfarande aldrig gått längre än 60 km på en dag. Familj gör att jag har svårt att komma ifrån mer längre tid i taget så när jag kan gå så måste det liksom klaffa, oavsett om det är en för träning, för att reka sträckningen eller the real deal.

Det jag undrar är vilka problem som uppstår när man går riktigt långt på en dag? Tänkte göra detta runt midsommar, så det kommer att vara rätt varmt. Kommer jag att behöva ersätta elektrolyter tex? Och vilken är den bästa salvan för att undvika skavsår i onämnbara regioner, håller body glide för den distansen eller måste jag uppgradera till någonting proffsigare? Vad finns det som jag inte tänkt på? Helt enkelt, ni som gått +100 km på en dag, vad har ni för råd till de av oss som inte gjort det?

Jag har köpt nya vandringsskor som jag håller på att gå in. Jag har gått 60 km i Stadiums sko "Strider" för 200 kr. Det är en bra sko (#nospons) men gruset äter sig rätt igenom sulan och jag får byta skor typ varannan månad. Den nya skon är en vandringsko men den är rätt tung. 420 gram per sko jämfört med striderns 220 gram per sko. Kan avslöja att det känns i knäna. Är det för tungt för en lång vandring?

 
Det är ingen liten uppgift du satt framför dig, säkert inte omöjlig men lite perspektiv på saker och ting: du ska gå drygt två maratonlopp per dag, två dagar i sträck. Fallskärmsjägarnas örnmarsch är 6+1 mil i terräng med +25kg på ryggen. Kanske din tur innebär lättare väg och lättare packning men det kommer att krävas mycket uppbyggnadsträning, tjockt pannben och en rejäl återhämtning efteråt.
Lite matematik: går du 6km/h ska du gå över 15h/dygn (exkl pauser) för att hinna 95km/dag. Sen ska du hinna sova, äta och byta strumpor.

Kanske kan vara bra med två par väl ingångna skor på en sådan tur och flera par strumpor.

Ang skavsalva så vet jag att inotyol inte bara hjälper röda bebisrumpor utan kan användas för behandling av vuxna också, men om den fungerar förebyggande också vet jag inte. Ventilera rejält om möjligt.

En Blekinge-löpare Christian Malmström sprang i juli 2020 hela Blekingeleden, 27mil på ~40timmar:

Skriv gärna en färdrapport!

GoTur som seobserver brukar säga!

/Patrik, som föredrar kortare turer
 
Ja, jag vet att det är långt och jag vet att det finns folks som kan göra det, jag är inte säker på om jag är en av dem men tänkte ändå att jag skulle försöka.

Jag tycker att jag är ganska bra förberedd redan (började på allvar för två år sedan) och har ett par månader kvar att bygga och gå ner i vikt. Det jag är orolig för är att jag inte kan genrepa och att det pga olika omständigheter kommer finnas ett ganska litet fönster där jag kan göra detta och även att det kommer att vara svårt att få till något mer än kanske max 100 km i ett svep innan dess. Och det är ju bara halva distansen. Vad är det som är jobbigt kilometer 101 till 200 som inte var jobbigt de första 100?

Första gången jag sprang marathon hade jag tex inte tejpat bröstvårtorna. Det hade aldrig varit ett problem på halvamara men på helmara blödde jag som en gris och jag undrar om inte min ena bröstvårta är permanent mindre sedan dess... Jag har hört om folk som talar om skavsår i armhålan, är det en grej?
 
De som tävlar i "fotrally" eller "maratonmarschen" som den heter nu, vandrar tills endast en deltagare är kvar i ett sträck. Senaste vinnaren gick 37,5 mil på 72 h, minus toa och mat kanske. Gissar på skoskav, muskelvärk och uttråkning är det värsta man råkar ut för.

sv.m.wikipedia.org/wiki/Fotrally
 
I somras vandrade jag tillsammans med två av mina mest tävlingsinriktade vänner runt kebnekaisemassivet. Beräkningen var att vandringen skulle ta 6 dagar, efter rekommendationer och anvisningar av bekanta. Vi lyckades göra det på 3,5 dag.

Sträckan är inte i närheten av vad du planerat, men jag hoppas för din skull att terrängen är mer förlåtande och enkel än hur vår sträcka såg ut (stenig, snöigt, slaskigt, vattnig, upp/Ner, vattendrag, etc).

Hur som haver. Vi gick i mycket högt tempo (sett till terräng och förutsättningar) i omkring 6-8 timmar per dag. Fötterna var det vi gemensamt hade mest värk i. En av oss hade relativt nya kängor som skapade rejäla skavsår. Jag fick rejält med smärta i båda knäna, men lustigt nog bara ett i taget. Gjorde så pass ont att jag kunde vakna i smärta på natten av att jag rörde mig i sömnen. Detta är något jag då och då haft problem med hela livet. En annan kroppsdel som oväntat fick sig lite stryk var händerna. Ömt/skavsår från gångstavarna (Som jag förmodar att du tänkt använda dig utav).

Utöver det kroppsliga är nog psyket det som sätts på det svåraste provet. Jag åt mycket mat och drack mycket vatten under min vandring och det hjälpte mig massor för att hålla humöret uppe. Mina vänner var sämre på både matfronten och dryckesfronten och det märks tydligt i bilder samt videoklipp vem av oss som var lyckligast runt kebne.... Nåjo, du har en jädrans utmaning framför dig. Med rätt inställning och driv kan det gå galant! Lite skador på kroppen hör till, de läker.
 
Det är bästa möjliga underlag och har jag inte bästa möjliga väder gör jag det en annan dag. Jag vandrar bara i Mellansverige så att vada är det aldrig frågan om och sträckan jag ska gå är mycket mer flack än den där jag tränar. Det är unsupported men det finns många ställen att plocka upp vatten.

Jag har provat stavar för länge sedan men inte tyckt att det varit värt den extra vikten. Gissar att det kanske är en fråga om färdighet och anpassning och att det är något jag borde lära mig för det här projektet, precis som jag lärt mig att tejpa fötter och leva på gröt. Hur ställer sig ni andra till stavar? Är det väl investerad vikt på landsväg?
 
Det är bästa möjliga underlag och har jag inte bästa möjliga väder gör jag det en annan dag. Jag vandrar bara i Mellansverige så att vada är det aldrig frågan om och sträckan jag ska gå är mycket mer flack än den där jag tränar. Det är unsupported men det finns många ställen att plocka upp vatten.

Jag har provat stavar för länge sedan men inte tyckt att det varit värt den extra vikten. Gissar att det kanske är en fråga om färdighet och anpassning och att det är något jag borde lära mig för det här projektet, precis som jag lärt mig att tejpa fötter och leva på gröt. Hur ställer sig ni andra till stavar? Är det väl investerad vikt på landsväg?
Jag tycker att stavar på landsväg är overkill! Själv använder jag dom för brant uppför, brant utför och som balansredskap vid vad och ojämn terräng. På landsväg är dom enbart irriterande anser jag.
 
Jag tycker att stavar på landsväg är overkill! Själv använder jag dom för brant uppför, brant utför och som balansredskap vid vad och ojämn terräng. På landsväg är dom enbart irriterande anser jag.
Håller med. Använder i princip alltid stavar i fjällterräng, men aldrig på landsväg eller "på platten". Möjligen att de kan vara till hjälp på landsväg om packningen är tung men inte annars tycker jag.
 
Problem? ja spontant skulle jag säga smärta och trötthet, hur fort går du? får du ens in någon sömn på dina 48h detta ska ta eller ska du nöta på utan?

Det här projektet är ju mer åt ultramaraton hållet, år av dedikerad träning för att kroppen ska tåla det, sen ett gigantiskt pannben för att uthärda smärtan, för det kommer göra ont.

Skornas vikt är nog inte problemet, snarare modellens fel om det inte passar med dina knän.
Löpar-kalsong av längre modell tycker jag funkar bäst mot infanterield.
Du kommer ju att behöva äta en hel del under tiden, men extra salt-tabletter kan vara ide om du svettas mycket.
 
Många bra tidigare i tråden. Med erfarenheter av lite långmarscher bakom mig kan jag bara bidra med att att du måste hålla vätske och/eller elektrolytbalansen.

Sedan kommer det att göra ont. Och du kommer få skav på alla möjliga olika ställen. Talk är nog en god idé, både på fötter och i hudveck som skrevet och under armarna. Förebyggande tejpning på fötter, över bröstvårtor och möjligen på axlar/över nyckelben är också förmodligen i princip nödvändigt.

Räkna med att gå ned några kg under vandringen - den kommer tära (rätt hårt och i en accelererande takt) på de depåer du har. Gå inte ut "för mager". Att göra uppåt 90km på ett dygn är inte omöjligt - men gör ont och sliter oerhört på kroppen. Då har du gått knappt halvvägs. Jag skulle själv inte efter en sådan pärs ha energi att på en gång - utan vila - fortsätta lika långt och lite till. (Men det är jag det - men jag är å andra sidan rätt medveten om var mina gränser går pga erfarenhet av just långa vandringar).

Men för att uttrycka det enkelt - det är inte de sista 90 km som känns lättast.
 
Ultrajohan har uppenbarligen inte gjort det lätt för sig. Dels verkar vädret varit bedrövligt, dels är han inte bekant med leden. Jag har gått alla delar av leden jag ska gå minst en gång och det jag ska gå på natten eller på slutet har jag gått flera gånger. Saker man gör för första gången känns som att de tar längre tid, enformigheten bidrar också.

Jag gick ensam en sträcka på 10km grusväg i gles tallskog nyligen. Det tog mindre än två timmar men kändes som en evighet.

Tack för alla tips, lämna gärna fler om ni har. Jag återkommer med färdrapport i början på juli.
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.