Förvånande viktuppgifter för Trangiagrytor

Titangrytan är väldigt tunn i godset, den tunnaste gryta jag någonsin tagit i, men de nya aluminiumgrytorna måste rimligen var ännu tunnare
 
Jag har bägge Trangiagrytorna (27 och Mini), och viktuppgifterna stämmer. Titan har ju högre densitet än aluminium (ca 4,5 g/cm3 jämfört med 2,8), så det är ju inget konstigt med dina viktangivelser. Titangrytan kan göras tunnare till samma vikt.
 
Då blir det begripligt! Jag hade inbillat mig att titan var lättare. Ingen fördel med titan längre då, inte ens viktmässigt, när de lärt sig göra lättare grytor i aluminium, Det var ju enda fördelen med titan.
 
De i produktionen förekommande titanlegeringarna har högre elasticitetsmodul än aluminiumlegeringar, och det finns en svindyr titanlegering, som även har "bättre" prestanda i övigt (draghållfasthet, brottöjning, utmattningsgräns vid töjning m m). Men jag tror knappast, att friluftsprylarna tillverkas av dessa. För vanligt förekommande kvaliteter har aluminium bättre draghållfasthet, och de övriga värdena skiljer sig inte åt i någon praktiskt märkbar grad. Men det är möjligt, att aluminiumgrytor traditionellt tillverkats av någon billig, mjuk legering. Då blir det ju skillnad mot dyr titan, men det skulle säkert kosta mindre att få ungefär samma prestanda/hållfasthet genom att helt enkelt ta till en bättre alu-legering.
Den som kan mer materiallära än jag får rätta mig, om jag har fel.

Det finns dock en klar fördel med titan - det är mer kemiskt inert och reagerar varken med baser eller syror i den mat man lagar. Hur betydelsefullt detta är i längden, måste ju bero på hur ofta och till vilken sorts mat man använder grytorna. Hälsoeffekterna och "säkra" exponeringsgränser är väl inte heller helt klarlagda.
När mina barn var små ville jag gärna tillämpa försiktighetsprincipen och använde därför duossalkärl i min gamla Trangia, men vandrar jag själv, blir det HA-grytan på 80 g. Det blir ju inga långkok direkt, maten lagras inte i kastrullen någon länge stund, och det handlar om några få veckor per år.

Vinsten är naturligtvis priset, men framför allt att jag slipper få maten vidbränd (aluminium har högre värmekonduktivitet).
 
Är inte titan hållbarare? Mest en akademisk fråga, aluminiumkärl håller ju i minst femtio år, men titan kanske håller i hundra år?

EDIT: Såg att det redan var sagt att titan gick att göra tunnare, antar att det är svaret på min fråga.
 
Den största fördelen med titan enligt mig är att det går bra att dricka direkt ur kärlet när det är varmt, jämfört med aluminium där man bränner sig mkt lättare. Men det är ju bara en fördel om man faktiskt dricker direkt ur kärlet! De flesta har ju med sig en separat mugg/kåsa. Man kan också gå på hårt med slipande material för diskning utan att riskera gå igenom något eloxerat lager eller riva upp oxidlagret och göra repor i aluminium. Titankärlen är subjektivt "trevligare" att handskas med, om det är värt prisskillnaden är en helt annan sak.
 
Ha

dvs hårdanodiserat och lättviktsalumium är mkt bra material för friluftsgrytor i varje fall så länge det är frågan om kokning. Det bränner vid betydligt lättare med titan i varje fall i mina Trangiakastruller. En nackdel med aluminium är att det inte tål höga temperaturer lika bra som titan men så länge maten innehåller mycket vatten så blir inte temperaturerna så höga.

Möjligen har titan fördelar om man skulle använda det i termosar i stället för rostfritt stål?

Thure
 
Thures förslag om Thermos i Ti istället för RF-stål skulle sänka embalagevikten då Rf-ståls dencitet på 7,9 är vida högre än Tis 4,8, förutsatt bibehållen materialtjocklek. Att mista ca 40% är rätt hyfsat. Men till vilket pris?
go tur
 
Titan har ju den egenskapen som Joanna sa att det leder värme väldigt dåligt. Så att
ha det i kastruller verkar lite dumt. Däremot har jag pratat med Trangia för många år sen att
göra handtagen(tamojen?) i titan. Dom där har ju en tendens att bli varma i tid och otid. Bemötandet var ganska svalt.

Sen fick jag tipset av en kollega som forskade på aluminium och titanlegeringar att aldrig
värma för mycket på titan då det bildar alltför många elaka föreningar när det smälter. Aluminium blir bara aluminiumoxid om man eldar tillräckligt länge på det. Aluminiumoxid har man som slipmedel i kapskivor.

Kjell
 
Thures förslag om Thermos i Ti istället för RF-stål skulle sänka embalagevikten då Rf-ståls dencitet på 7,9 är vida högre än Tis 4,8, förutsatt bibehållen materialtjocklek. Att mista ca 40% är rätt hyfsat. Men till vilket pris?
go tur

Idéen är väldigt bra! Sen vet jag inte var värmeströmningen i en ståltermos är. Dvs skulle titanet göra
nån skillnad. Oavsett så skulle man kunna sälja rätt bra bara på namnet, och viktminskningen. :)

Kjell