Begreppet "fjällvana" springer man ju på lite varstans. Det vore därför intressant att veta vad vi/ni/nån annan lägger för betydelse i det... What say you?
"Fjällvana"
- Trådstartare Bikinikillah
- Start datum
Bikinikillah; sa:
När man nån gång haft det jobbigt i fjällen. När man hanterat en svårighet. Varit rädd, kall, blöt och hungrig
Men begreppet är lite meningslöst för sig självt. Fjällvan i relation till en tuff vinterexpedition, eller fjällvan i relation till en gruppvandring sommartid på Jämtlandstriangeln?
Fjällvana har samma betydelse för mig som vilken annan XX-vana som helst.
Jag har som exempel stor flugfiskaabborrevana men ingen fiskatorskfrånturbåtvana...
Det betyder att jag har fiskat abborre med fluga ett antal gånger, jag vet hur jag bör planera fisket och var jag skall ställa mig i en å för att få mest fisk.
Jag vet vilka problem som kan uppstå och känner mig någorlunda självsäker när jag cyklar fram till åkanten.
Men på en turbåt vet jag inte hur jag förväntas uppföra mig, om jag måste fixa fram vissa saker själv (ingår agn i priset till exempel) och hela proceduren med fisket. Ställer man sig vid relingen redan vid avfärd eller tar man plats först när man kommer fram?
Fjällvana för mig innebär att en person har varit i fjällen mer än en gång, har en mental bild av hur det kommer vara att vandra med packning eller vad som är tänkt att göras.
Är införstådd med att det kan bli tufft om det börjar blåsa upp och blir inte ångestladdad av att försöka sova trots att det är ljust 29 timmar om dygnet...
Jag skulle kunna beskriva begreppet kort med att man känner att man har gjort det förut, ingen osäkerhet eller känsla av att bli överraskad när det uppstår situationer som inte är extraordinära.
Jag är inte fjällvan, trots att jag upplevt vinter och sommar, kört snöskoter och fångat ren med lasso (det är tjugo år sedan jag senast besökte renägarsläkten i Finland) och därför vet jag till exempel inte om det kan finnas en möjlighet för vindpinad blötsnö i början av maj.
Jag har som exempel stor flugfiskaabborrevana men ingen fiskatorskfrånturbåtvana...
Det betyder att jag har fiskat abborre med fluga ett antal gånger, jag vet hur jag bör planera fisket och var jag skall ställa mig i en å för att få mest fisk.
Jag vet vilka problem som kan uppstå och känner mig någorlunda självsäker när jag cyklar fram till åkanten.
Men på en turbåt vet jag inte hur jag förväntas uppföra mig, om jag måste fixa fram vissa saker själv (ingår agn i priset till exempel) och hela proceduren med fisket. Ställer man sig vid relingen redan vid avfärd eller tar man plats först när man kommer fram?
Fjällvana för mig innebär att en person har varit i fjällen mer än en gång, har en mental bild av hur det kommer vara att vandra med packning eller vad som är tänkt att göras.
Är införstådd med att det kan bli tufft om det börjar blåsa upp och blir inte ångestladdad av att försöka sova trots att det är ljust 29 timmar om dygnet...
Jag skulle kunna beskriva begreppet kort med att man känner att man har gjort det förut, ingen osäkerhet eller känsla av att bli överraskad när det uppstår situationer som inte är extraordinära.
Jag är inte fjällvan, trots att jag upplevt vinter och sommar, kört snöskoter och fångat ren med lasso (det är tjugo år sedan jag senast besökte renägarsläkten i Finland) och därför vet jag till exempel inte om det kan finnas en möjlighet för vindpinad blötsnö i början av maj.
Bra fråga, och som du märker svår att svara på.
Eftersom man kan göra mycket i fjällen och förutsättningarna varierar över årstiderna så kanske man skulle kunna säga något i stil med:
Att man tidigare gjort något liknande det man nu planerar.
Det vill säga innan går på vandring och tältar i fjällen bör man både ha vandrat och tältat förut i andra sammanhang t ex.
Innna man går på vandring mellan stugor i fjällen bör man ha vandrat hela dagar med en ryggsäck i andra sammanhang t ex.
Innan man vintertältar i fjällen bör man ha varit i fjällen vintertid och gått på tur. Man bör ha vintertältat tidigare i andra sammanhang osv.
Tyvärr upplever jag att "fjällvana" används alldeles för ospecificerat som ett sätt för någon person eller institution att frånskriva sig ansvar. Har man sagt eller skrivit "det här kräver fjällvana" kan ingen komma och anklaga en för att man har förlett någon till att göra något som visade sig övermäktigt. För om personen råkar illa ut så hade han eller hon ju uppenbarligen inte "fjällvana" tillräckligt...
För det hör ju liksom till saken att man inte kan skaffa sig fjällvana annat än genom att kontinuerligt göra saker man inte gjort tidigare i fjällen. Vad det handlar om enligt min ringa mening är att man inte tar för stora steg från det man gjort tidigare varje gång man utökar sin fjällvana. Vad detta innebär vet egentligen bara man själv och man har också själv ansvaret.
Jörgen
Eftersom man kan göra mycket i fjällen och förutsättningarna varierar över årstiderna så kanske man skulle kunna säga något i stil med:
Att man tidigare gjort något liknande det man nu planerar.
Det vill säga innan går på vandring och tältar i fjällen bör man både ha vandrat och tältat förut i andra sammanhang t ex.
Innna man går på vandring mellan stugor i fjällen bör man ha vandrat hela dagar med en ryggsäck i andra sammanhang t ex.
Innan man vintertältar i fjällen bör man ha varit i fjällen vintertid och gått på tur. Man bör ha vintertältat tidigare i andra sammanhang osv.
Tyvärr upplever jag att "fjällvana" används alldeles för ospecificerat som ett sätt för någon person eller institution att frånskriva sig ansvar. Har man sagt eller skrivit "det här kräver fjällvana" kan ingen komma och anklaga en för att man har förlett någon till att göra något som visade sig övermäktigt. För om personen råkar illa ut så hade han eller hon ju uppenbarligen inte "fjällvana" tillräckligt...
För det hör ju liksom till saken att man inte kan skaffa sig fjällvana annat än genom att kontinuerligt göra saker man inte gjort tidigare i fjällen. Vad det handlar om enligt min ringa mening är att man inte tar för stora steg från det man gjort tidigare varje gång man utökar sin fjällvana. Vad detta innebär vet egentligen bara man själv och man har också själv ansvaret.
Jörgen
När man som färdledare kommit till det stadiet att ingenting kan få en ur balans är man fjällvan, sa en äldre kollega till mig. (Han var ett under av lugn och behärskning, ända tills han bröt benet själv, en dagsmarsch in i fjällvärlden.) Jag har varit ute bland berg länge och ofta, men ännu kan nybörjare få mig att börja fundera över frågan, så jag har nog en bit kvar....som tur är.
Det är en vid skillnad på tillvänjd som jag ser att Mikael har besvarat frågan och att ha tillämpat sig en vana.
En del i ortsbefolkningen bland bergen och strax under har i mina ögon fjällvana, men inte alla.
go tur
Det är en vid skillnad på tillvänjd som jag ser att Mikael har besvarat frågan och att ha tillämpat sig en vana.
En del i ortsbefolkningen bland bergen och strax under har i mina ögon fjällvana, men inte alla.
go tur
Fjällvan != Lugn
Om man är fjällvan ifall man beter sig lugnt i extrema situationer så kan man ju vara fjällvan utan att egentligen ha stora erfarenheter av att vistas i fjällen. En del människor är extremt stresståliga och hetsar inte upp sig i onödan utan handlar lugnt och rationellt i svåra situationer. Därför tycker inte jag att det vore rätt att definiera fjällvana som att man är lugn i en nödsituation.
Fjällvana för mig måste helt klart innebära att man har varit ute mycket och vet vad som KAN hända, och att man i förväg vet vad man ska göra OM det händer något.
Om man är fjällvan ifall man beter sig lugnt i extrema situationer så kan man ju vara fjällvan utan att egentligen ha stora erfarenheter av att vistas i fjällen. En del människor är extremt stresståliga och hetsar inte upp sig i onödan utan handlar lugnt och rationellt i svåra situationer. Därför tycker inte jag att det vore rätt att definiera fjällvana som att man är lugn i en nödsituation.
Fjällvana för mig måste helt klart innebära att man har varit ute mycket och vet vad som KAN hända, och att man i förväg vet vad man ska göra OM det händer något.
Provat
Hej!
Min definition på fjällvana, är att man vistats i fjällen ett antal år, både vinter och sommar. Att man upplevt snöfall i början av augusti, att man förhåller sig lugn i dåligt väder. Har rätt utrustning, som man känner till.
Det kan vara vana vid att sätta upp tältet i hård vind. Att inse sina egna begränsningar och till exempel vända om ifall svårigheter uppstår. Planeringen av rutten måste också innefatta "reservutgångar", i form av extra dagar (vilodagar), eller annat vägval, utan att man tar det som ett nederlag.
Karta och kompass kan man lära sig hemma i skogen. Det ger också fjällvana.
//Bert
Hej!
Min definition på fjällvana, är att man vistats i fjällen ett antal år, både vinter och sommar. Att man upplevt snöfall i början av augusti, att man förhåller sig lugn i dåligt väder. Har rätt utrustning, som man känner till.
Det kan vara vana vid att sätta upp tältet i hård vind. Att inse sina egna begränsningar och till exempel vända om ifall svårigheter uppstår. Planeringen av rutten måste också innefatta "reservutgångar", i form av extra dagar (vilodagar), eller annat vägval, utan att man tar det som ett nederlag.
Karta och kompass kan man lära sig hemma i skogen. Det ger också fjällvana.
//Bert
Erfarenhet
av turer aktuell säsong och terräng är väl fjällvana.
Kan kanske lättare preciseras med antal bivacknätter antal självstäniga fleradagsturer etc.
Kurser och att ha varit i fjällen tillsamans med mera erfarna ger förstås också fjällvana.
Devisen See one, do one, teach one stämmer rätt bra på de olika stegen i fjällvana.
Thure
av turer aktuell säsong och terräng är väl fjällvana.
Kan kanske lättare preciseras med antal bivacknätter antal självstäniga fleradagsturer etc.
Kurser och att ha varit i fjällen tillsamans med mera erfarna ger förstås också fjällvana.
Devisen See one, do one, teach one stämmer rätt bra på de olika stegen i fjällvana.
Thure
Det är väl väldigt relativt?
Jämfört med de flesta i min omgivning så har jag väldigt mycket fjällvana men jämfört med dem som lever och jobbar i fjällmiljön så har jag ingen fjällvana alls...
Allt beror nog på vem man frågar och i vilket sammanhang. I friluftshänseende handlar det mycket om att veta hur man håller sig varm, torr, pigg, glad och mätt även om det regnar en hel vecka och vad man ska ha med sig för att nå lagom balans mellan vikt och bekvämlighet.
/Pär
Jämfört med de flesta i min omgivning så har jag väldigt mycket fjällvana men jämfört med dem som lever och jobbar i fjällmiljön så har jag ingen fjällvana alls...
Allt beror nog på vem man frågar och i vilket sammanhang. I friluftshänseende handlar det mycket om att veta hur man håller sig varm, torr, pigg, glad och mätt även om det regnar en hel vecka och vad man ska ha med sig för att nå lagom balans mellan vikt och bekvämlighet.
/Pär
Det är ju ett något vagt begrepp men jag tycker nog det krävs mer än några sommarturer i fint väder längs kungsleden för att kunna beteckna sig som fjällvan. De komponenter jag rent spontant associerar till begreppet är konsten att klä sig rätt under olika förhållanden, att man behärskar att orientera i fjällmiljö även under sämre förhållanden och dålig sikt, att man är van vid och beredd på nyckfulla väderförhållanden, att man kan hantera sin utrustning och välja lägerplatser utifrån väder, vatten och terrängförhållanden. Man bör ha ett antal tältdygn bakom sig såväl sommar som vintertid och man bör kunna gräva en snöka. Sen bör man väl ha kunskap om potentiella faror som vad, glaciärer, laviner etc. Man bör nog ha en hyfsad skidteknik. Dessutom tycker jag nog det krävs en del självkännedom som hur man reagerar när man blir trött och kall och får lågt blodsocker. Erfarenhetsmässigt tycker jag nog det krävs att man genomfört ett antal turer såväl sommar- som vintertid i obanad terräng för att man ska kunna börja tala om att man uppnått viss fjällvana. Det handlar ju naturligtvis om grader och några exakta kriterier är väl svåra att ställa upp men likväl kan man ju spåna lite omkring det.
dave1; sa:Det är ju ett något vagt begrepp men jag tycker nog det krävs mer än några sommarturer i fint väder längs kungsleden för att kunna beteckna sig som fjällvan. De komponenter jag rent spontant associerar till begreppet är konsten att klä sig rätt under olika förhållanden, att man behärskar att orientera i fjällmiljö även under sämre förhållanden och dålig sikt, att man är van vid och beredd på nyckfulla väderförhållanden, att man kan hantera sin utrustning och välja lägerplatser utifrån väder, vatten och terrängförhållanden. Man bör ha ett antal tältdygn bakom sig såväl sommar som vintertid och man bör kunna gräva en snöka. Sen bör man väl ha kunskap om potentiella faror som vad, glaciärer, laviner etc. Man bör nog ha en hyfsad skidteknik. Dessutom tycker jag nog det krävs en del självkännedom som hur man reagerar när man blir trött och kall och får lågt blodsocker. Erfarenhetsmässigt tycker jag nog det krävs att man genomfört ett antal turer såväl sommar- som vintertid i obanad terräng för att man ska kunna börja tala om att man uppnått viss fjällvana. Det handlar ju naturligtvis om grader och några exakta kriterier är väl svåra att ställa upp men likväl kan man ju spåna lite omkring det.
Det som främst kännertecknar riktigt friluftsvana är att de inte utsätter sig själva och andra för sitt låga blodsocker. Utan äter rätt i tid.
Jag har sett en del yngre sätta i sig kopiösa mängder av snabba kolhydrater och sett deras otrevligt stingsliga humör som kommer som ett brev på posten.
Lagom, lugn och god gäller alltid.
Ödemarksmedecin och enklare dylika problem bör man nog vara förtrogen med om man inte medför egen Allmänläkare.
Mod att vända om, i tid.
Jag ser att erfarenheten från höstturer saknas bland de flesta trådsvararna. Men med korta dagar och riklig nederbörd sätts både kunnande och humör på prov....
Det är kontrasternas tid.
go tur
[Ändrat av johankse 2007-03-27 kl 09:03]
Träning för den nivå du vill nå
Att bli friluftsvan, skogsvan, sjövan eller fjällvan kräver en sak blott och bart nämligen träning och den sker genom att vara ute så mycket man kan och gärna även när förhållandena bjuder en avsevärd brist på komfort.
Olika friluftsvanhet kan givetvis i varierande grad adapteras på andra typer av terräng, väder, aktivitet, etc.
För egen del så var vanan att från tidiga tonår övernatta i tält på vintern i jamtska skogar en god tillgång när jag i sena tonår började med vinterfjäll ehuru i relativt skyddad terräng. Senare så började jag målmedvetet att förkovra mig i vinterfjällets "avigsidor" genom att göra turer i månadsskiftet nov-dec för att ha chansen att få öva just uselt väder.
Andra saker som är överförbara mellan olika friluftslivsnicher är t.ex att slå upp tält så man har morronskugga på sommaren, men kanske med morronsol på vintern så att kliva upp temperaturen blir agenämare.
Kosthållet likaså, långsamma kolhydrater och fläsk gör en uthållig för långa dagar till fots eller på skidor.
Orienteringsförmåga är en förmåga som kan flyttas mellan olika vanhetsområden.
God uthållighet ingår också i det som har med vanan att göra, är man van så vet man att man har nytta av en rejäl marginal mellan sin egen fysiska toppkapacitet och det uttag som man gör ur kroppen. Det är den marginalen som man kan överleva på om situationen blir pressad och viktiga beslut måste fattas.
Hur länge håller då vanheten i sig? Det är nog lite som att cykla kan man så kan man. Men med åren så blir man bekvämare och kroppen stelare och behovet av utmaningar på spetsen kanske avtar. Tält byts mot stuga på vintern, vara på fjället när det är som mörkast och kulnast kanske inte längre lockar. Dock tror jag att det är så att kunskaperna finns där och kan hållas vid gott liv med att vara ute mycket i största allmänhet och gärna även fresta dåligt väder hemma vid. Samt att träna sin kondition och uthållighet dagligen, ty där gäller nog aldrig gamla meriter.
Amundsen ansåg att strapatser var ett tecken på dålig planering, det tycker jag är ett väldigt sant och friluftsvant förhållningssätt. Det finns en intressant bok om kapplöpningen mellan Amundsen och Scott, skriven av en britt (han blev nästan var mans nidning i Brittanien för den boken) jag kommer inte ihåg hans namn nu. Den har gett mig mer än alla andra friluftslivsböcker jag läst, oavsett kategori, när det gäller förhållningssättet till hur förvärva vana och hur lära av andra vanare.
Nu har jag Googlat; boken heter Scott & Amundsen och är skriven av Roland Huntsford.
[Ändrat av klippen 2007-03-27 kl 10:04]
Att bli friluftsvan, skogsvan, sjövan eller fjällvan kräver en sak blott och bart nämligen träning och den sker genom att vara ute så mycket man kan och gärna även när förhållandena bjuder en avsevärd brist på komfort.
Olika friluftsvanhet kan givetvis i varierande grad adapteras på andra typer av terräng, väder, aktivitet, etc.
För egen del så var vanan att från tidiga tonår övernatta i tält på vintern i jamtska skogar en god tillgång när jag i sena tonår började med vinterfjäll ehuru i relativt skyddad terräng. Senare så började jag målmedvetet att förkovra mig i vinterfjällets "avigsidor" genom att göra turer i månadsskiftet nov-dec för att ha chansen att få öva just uselt väder.
Andra saker som är överförbara mellan olika friluftslivsnicher är t.ex att slå upp tält så man har morronskugga på sommaren, men kanske med morronsol på vintern så att kliva upp temperaturen blir agenämare.
Kosthållet likaså, långsamma kolhydrater och fläsk gör en uthållig för långa dagar till fots eller på skidor.
Orienteringsförmåga är en förmåga som kan flyttas mellan olika vanhetsområden.
God uthållighet ingår också i det som har med vanan att göra, är man van så vet man att man har nytta av en rejäl marginal mellan sin egen fysiska toppkapacitet och det uttag som man gör ur kroppen. Det är den marginalen som man kan överleva på om situationen blir pressad och viktiga beslut måste fattas.
Hur länge håller då vanheten i sig? Det är nog lite som att cykla kan man så kan man. Men med åren så blir man bekvämare och kroppen stelare och behovet av utmaningar på spetsen kanske avtar. Tält byts mot stuga på vintern, vara på fjället när det är som mörkast och kulnast kanske inte längre lockar. Dock tror jag att det är så att kunskaperna finns där och kan hållas vid gott liv med att vara ute mycket i största allmänhet och gärna även fresta dåligt väder hemma vid. Samt att träna sin kondition och uthållighet dagligen, ty där gäller nog aldrig gamla meriter.
Amundsen ansåg att strapatser var ett tecken på dålig planering, det tycker jag är ett väldigt sant och friluftsvant förhållningssätt. Det finns en intressant bok om kapplöpningen mellan Amundsen och Scott, skriven av en britt (han blev nästan var mans nidning i Brittanien för den boken) jag kommer inte ihåg hans namn nu. Den har gett mig mer än alla andra friluftslivsböcker jag läst, oavsett kategori, när det gäller förhållningssättet till hur förvärva vana och hur lära av andra vanare.
Nu har jag Googlat; boken heter Scott & Amundsen och är skriven av Roland Huntsford.
[Ändrat av klippen 2007-03-27 kl 10:04]
Liknande trådar
| Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
|---|---|---|---|---|
|
|
Fjällvana? | Fjällvandring | 89 |
Liknande trådar
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.