• Om "Fritt Forum"
    Det här forumet är för diskussioner som ligger helt utanför Utsidans intresseinriktning. Huvudsyftet är att moderatorer skall kunna flytta hit trådar som startats i andra forum, men som har bedömts inte passa in där men ändå har en intressant diskussion igång. Men det är också möjligt att starta nya diskussioner här, så länge de inte bryter mot forumets regler.

    OBS!
    Diskussioner och inlägg i det här forumet visas inte på Utsidans förstasida eller på Vad är nytt-sidan, så är du intresserad av diskussioner som ligger utanför Utsidans inriktning bör du själv bevaka forumet (mha Bevaka-knappen.

blodtryck

Finns inget av alla friluftsforum som passar, så det får bli här. Jag månar om min hälsa,
och den får kosta, den och mina resor. Jag har gått regelbundna hälsotest sen 2005. Mina värden,
kolesterol, EKG, etc. har varit bra, fast jag inte kan bedöma dem själv.

I maj förra året gjorde jag ett gymtest; jag var mest intresserad av kroppsammansättning och styrka i olika avseenden. Jag hade bra styrka i ben och buk (fast jag ifrågsätter testmetoderna), men
tämligen usel i armarna (som jag inte använder till nånting). Mitt blodtryck var 135/83. Jag har senare tagit reda på vad det varit vid andra tillfällen; vid det första hälsotestet var det 130/80.
Jag uppmandes att försöka sänka det övre nedåt 125, det undre under 80. Enda tipset jag fick var att minska min kaffekonsumtion, som idag är en tredjedel av vad den var, på morgonen. På dagarna har jag slutat med kaffe,
utan dricker grönt te.

Sedan dess har blodtryck tagits av olika skäl. Inför en operation i oktober 09 mättes det till 138/64. Sjukskötaren, som var lite drygt 60, menade att jag borde träna mer och äta mindre kolhydrater. Han hade själv OJMR 120 i övre tryck. I våras ådrog jag mig en radiusfraktur i Bergslagen. Nästa dag uppsökte jag sjukhuset, de tog blodtryck (varför, kan man undra) och puls, 158/80, resp. 70. Min morgonpuls brukar ligga på 52-54. När jag anmärkte att det var höga siffror blev jag avsnäst av sköterskan, det var något jag inte skulle bry mig om!

Nyss var jag på min återkommande hälsoundersökning, då uppmättes 160/90! Alla mina övriga värden var bra. Jag ansågs vara i form som en 10-15 år yngre person. Läkaren skrev dock remiss till min vårdcentral; han ville väl helst ha 24-timmarsmätning, men vårdcentralen nöjde sig med att mäta vid tre tillfällen under 2 veckor.
Det blev 140/80, 140/70, 145/80. Jag fick veta
att mina värden var normala. 135 var för högt för 1 1/2 år sen, 140-145 är normalt. Jag tänker som så att det herrar i min ålder normalt för ett ganska stillasittande liv och är rätt feta. Jag springer 4 mil i veckan, går eller tar cykeln till allting, och väger 71-72 kg (är numera 174 cm lång), mitt midjemått är 83 cm (brukar vara mindre på sommaren),
så helt mager är jag inte.


Det känns konstigt att inte få ett enda råd utan bara bli avförd som "normal". Det enda jag kan komma på är kosten,
eftersom jag också har svårt att hålla vikten nere under vinterhalvåret. Jag tycker inte jag äter mycket
(jag är inte förtjust i att laga mat);
för fem år sen kunde jag dessutom stoppa i mig ungefär vad som helst och ändå få bra värden.


Eftersom jag inte får den hjälp jag önskar av sjukvården kanske någon kan tipsa om vad jag ska göra istället.
Tänker mig att någon skulle gå igenom min diet och föreslå förändringar. Att bara tvärt ge upp mina vanor
och pröva ngt helt annat tror jag inte vore lyckat.
 
Tack för länken. Om smärta var problemet kunde man tycka att sköterskan skulle sagt ngt om det.

För 2 1/2 år sen togs jag in på sjukhus efter en trafikolycka (frakturer i armbåge, handled och bäcken). På akuten togs blodtryck och puls mer eller mindre kontinuerligt. Jag hade ont, men förgicks inte av smärta; de närmaste två dagarna visade det sig att jag knappt kunde gå eftersom det gjorde ont att ens lyfta foten. Då hade jag 145/70 och pulsen låg mellan 46 och 50. Jag visste inte så mycket vad de båda första talen betydde, och om pulsen tyckte jag bara att den var
förbluffande låg efter en så skrämmande uplevelse (jag blev påkörd på en cykelöverfart).

Det är lite lustigt att mitt ibland alla dessa mätningar så är det bara en instans, ett gyminstitut, som meddelat att mitt blodtryck kunde vara lägre. När jag läser det här dokumentet får jag veta att jag borde röra mig, vilket jag gör i övermått, och minska min alkoholkonsumtion vilket för tillfället är logiskt omöjligt. När jag nämnde för den här blodtryckssköterskan att jag har svårt att hålla vikten under vinterhalvåret sa hon bara att i min ålder är det svårt. Då borde förstås dieten vara extra viktig? Om det hade hon inget att säga. Så jag försöker bara äta lite mindre av allt.

I samband med min olycka 12/2 2008 fick jag överlag fantastisk vård. När en läkare gav en pessimistisk prognos ("om tre månader kan du gå utan smärta, sen tar det två månader att träna upp försvagade muskler") menade min sjukgymnast att så kunde det inte vara, du ska ju till Frankrike och vandra om fyra månader, och så blev det. Men oftast stöter jag på inställningen att jag bara ska acceptera min ålder. Något fattas när det gäller den förebyggande vården.
Men jag har varit pensionär i fyra år så jag kanske inte riktigt gills.
 
Jag skulle säga att du inte ska oroa dig över ditt blodtryck. Är inte utbildad inom medicin, men närliggande område (samt har själv haft koll på mitt blodtryck under en tid) och jag ser inget konstigt i vad du skrivit. Att blodtrycket varierar lite är normalt, att ibland få en släng av ”vita-rocken syndromet” är också helt normalt (dvs att blodtryck och puls kraftigt höjs då en ssk/läkare mäter blodtrycket). Detta kan också vara anledningen till att din läkare ville göra en långtidsmätning av blodtrycket efter hälsokontrollen då du mätte 160/90. Skulle du i normalfallet ligga på dessa värden skulle man nog annars börja utreda.

För de tjocka gamla männen du pratar om finns en tumregel där det systoliska trycket brukar ligga på 100 + ålder. Du ligger lågt under detta. Vad som mer talar för att du inte behöver vara orolig är att du inte har några symptom på hypertoni och lever hälsosamt. Ungefär hälften av alla över 60 års ålder har högt blodtryck och majoriteten av dessa utan känd anledning.
 
Direkt orolig är jag inte, men jag vill inte ha normala värden (eller rentav aningen sämre) - jag vill ha bra värden.

Vitarocksyndromet kan dock vara en förklaring, ty varför skulle min puls stiga till 60 efter vila, när den var 52 i väntrummet? Kan ju också bero på en telefonsignal som kunde uppväcka de döda.

När sjukvården säger att värdena är normala, och väntar att jag ska hålla till godo med det, känner jag mig nedvärderad. Samma när jag säger att jag har svårt att hålla vikten på vintern och får till svar att det är normalt för åldern.

I samband med radiusfrakturen undrade jag om gipsbandaget var något hinder för löpning (en passion). Och svaret var att jag inte behövde springa, jag kunde ta snabba promenader istället. Det är ett ynkligt substitut både som njutning och som konditionsfrämjande aktivitet. Sköterskan glömde säga "gubbjävel".

Jag har länge funderat på att låta en sjukgymnast e.d. gå igenom hela mitt aktivitetsprogram med sikte
på förbättrad kost,
effektivisering och allsidighet - jag har t ex försummat axlar och armar. Så jag ringde ett företag som heter Aktiva Rehab och bokade tid. Jag nämnde detta med blodtrycket och sjukgymnasten höll med om att det övre var egendomligt högt för en fysiskt aktiv person. Få se vad som kommer ut av det. Hon har tydligen något slags funktionalitetstest i beredskap.
 
Fortsättning

Besöket hos Aktiva Rehab gav till sist inte så mycket. Sen dess har jag försökt komma underfund med min kost, som är den enda indikation jag kan komma på. Vad jag fick veta först nyligen är att det finns en dietist på min vårdcentral - jag borde remitterats dit kan man tycka. Nå, när inte VC vill få man gå till det privata och det var inte så lätt. Nån hade nämnt Hjärtspecialisterna i ett gammal industriområde i Linköping, men där handlade det om remiss och rejäla hjärtbesvär. Någon där menade att kanske iTrim vore rätta stället. Men där skulle man gå med i en grupp och binda sig för ett år - så lång tid tar det väl inte att ställa upp en diet? Och inriktningen tycktes vara på vikt, som inte är ett så stort problem för mig, så länge jag är fysiskt aktiv.

Efter ytterligare sökande hittade jag Friskvårdspoolen, som tydligen mest sysslar med massage och vattengympa. Jag fick tid hos en dietist, jag mejlade min diet och mina aktiviteter. Hon var väl förberedd - när jag skrev att gör McKenzie varannan dag slog hon upp det på internet!
Sen fick jag mängder med uppslag om saker jag inte tänkt på, t ex att lättyoghurt med fruktsamker må vara lätt på fett, men desto tyngre på socker! Salt (natriumklorid) ska man hålla nere, det har jag vetat, men inte visste jag att kaliumklorid tvärtom är nyttigt. Det finns kryddor som är direkt gynnsamma, t ex kanel, chili och vitlök.

Jag har lyckats hitta osockrad müsli - den är torftig, men kan berikas med russin och nötter. Hon tipsade om sådant man blandar själv i vissa butiker.

Jag saltar inte på köttet eller i makaronivattnet (jag har sen länge övergivit snabbmakaroner), men vad betyder det om man äter panerad fisk och schnitzel och inte riktigt vet vad som följer med? Örtsmöret till middagen (20 gram) - vore kanske idé att blanda själv. Men skälet att jag köper färdigt är att jag vet precis hur mycket jag sätter i mig.


I övrigt uppmuntrade hon mitt frossande i bär, frukt , nötter och grönsaker, men lyckades inte entusiasmera mig för avocado och fet fisk. Torsk- och flundrefilé äter jag däremot gärna. Och efter söndagsrundan unnar jag mig fortfarande en kaka fin choklad.

Gör inget av detta ngt åt trycket kanska det har andra goda effekter. Jag har blvit väldigt resistent
mot frestelser.

Dokumentet var förresten intressant, men jag förundras över en del siffror. Midjemått över 102 cm på herrar skulle man se upp med. Jag har tidigare sett siffran 90. Jag har 78-80 på morgonen och känner mig inte precis mager.
 
Manschettstorlek

Hej. Jag har under en tid gått på regelbundna blodtryckskontroller på min arbetsgivares hälsovårdscentral.. Där har blodtrycket varit för högt hela tiden. Ärendet lämnades över till min lokala vårdcentral, men där visade det sig att blodtrycket var helt normalt! Hur kan detta då komma sig?

Jag fick av läkare förklarat att en felaktig (för liten) manschett ofta ger för högt tryck, medans för stor manschett som regel indikerar för lågt blodtryck. Det är alltså A och O att manschetten är perfekt dimensionerad för att få ett rättvisande resultat.

Vilket är det då av ovan som gäller för mig, har jag högt eller normalt? Ja, egentligen kanske man skulle gå till en 3:e oberoende mätstation för att få ett avgörande, men jag inriktar mig på att det är det "normala" som stämmer. Min fasta tro är att man av undermetveten "stress" (man går och nojjar sig över hälsan) kan höja blodtrycket lika mycket som man kan hålla det nere med en "lättsam" inställning.

Att sköterskan rekommenderade promenad istället för en joggingtur hade nog inget att göra med att du var en "gubbjävel", utan snarare att det är en mycket undervärderad motionsform. Jag har själv träffat flertalet hälsovårdare/dietister/sportare som ratar jogging då det i förhållande till det uträttade arbetet/brända kalorierna på given sträcka sliter ganska rejält på leder och ben. Jag går hellre den dubbla sträckan då om jag måste bränna motsvarande antal kalorier.

Att försöka sänka blodtrycket genom att "fila" ute i kostmariginalerna tror jag inte på. Kroppen behöver mineraler och fetter, och kommer att hantera detta perfekt så länge det inte överdoseras.

Yoga kan vara ett bra alternativ för dig kanske, där man tränar total avslappning bland annat. Det är en bevisad metod att sänka blodtrycket, och ett effektivt sätt att få bort/reducera både den medvetna och undemedvetna stressen.

Så, avslutningsvis, kunde man egentligen ersatt ovan lilla utläggning med två korta ord:


Ta't lugnt! :)

Lycka till.
 
Vilket är det då av ovan som gäller för mig, har jag högt eller normalt? Ja, egentligen kanske man skulle gå till en 3:e oberoende mätstation för att få ett avgörande, men jag inriktar mig på att det är det "normala" som stämmer. Min fasta tro är att man av undermetveten "stress" (man går och nojjar sig över hälsan) kan höja blodtrycket lika mycket som man kan hålla det nere med en "lättsam" inställning.

Att sköterskan rekommenderade promenad istället för en joggingtur hade nog inget att göra med att du var en "gubbjävel", utan snarare att det är en mycket undervärderad motionsform. Jag har själv träffat flertalet hälsovårdare/dietister/sportare som ratar jogging då det i förhållande till det uträttade arbetet/brända kalorierna på given sträcka sliter ganska rejält på leder och ben. Jag går hellre den dubbla sträckan då om jag måste bränna motsvarande antal kalorier.

Att försöka sänka blodtrycket genom att "fila" ute i kostmariginalerna tror jag inte på. Kroppen behöver mineraler och fetter, och kommer att hantera detta perfekt så länge det inte överdoseras.

Yoga kan vara ett bra alternativ för dig kanske, där man tränar total avslappning bland annat. Det är en bevisad metod att sänka blodtrycket, och ett effektivt sätt att få bort/reducera både den medvetna och undemedvetna stressen.

Så, avslutningsvis, kunde man egentligen ersatt ovan lilla utläggning med två korta ord:


Ta't lugnt! :)

Lycka till.

Nja, stress i vardagslivet ligger inte för mig, sen jag slutade arbeta för 5 år sen. Men miljön på en VC kan vara stressig, med telefoner, kolleger som plötsligt tittar in och ska avhandla ett helt annat ärende, etc. Ett stresstecken är att min puls stiger, men det går ju inte att förklara; enligt deras begrepp är den ju normal.

Om man motionerar bara för att bränna kalorier är det väl enklare att äta mindre?
Jag springer därför att det är skönt och avkopplande. Att gå i forcerad takt är däremot onaturligt och stressande. Kondition är bonus -
speciellt för en bergsvandrare som mig -
och promenader, som driver pulsen till, säg, 90 gör inget för konditionen enligt en idrottsläkare som jag konsulterade för en del år sen. Min maxpuls ligger mellan 180 och 190, enligt test idag.

Att minska på fr a socker är knappast att fila i marginalen, därvidlag tror jag på min dietist. Förr i tiden kunde jag äta en chokladkaka om dagen, idag äter jag en i veckan. Jag har varit tokig i glass, men föredrar numera djupfrysta bär till dessert. Att botanisera lite djupare i grönsakshyllorna är enbart ett nöje och skapar omväxling. Nu återstår att se om jag kan lära mig att tycka om lax.
 
Mitt intryck av sjukvårdspersonal är att de gärna följer fastställda formulär, och inte alltid är så intresserade av att förklara grunderna för sina beslut för patienter. Det är inte förvånande att denna attityd kolliderar med naturvetarens sunt ifrågasättande och faktaorienterade synsätt. Hur som helst...

Ett råd är att överge vårdcentralen och försöka kontakta en idrottsläkare. Dessa har förhoppningsvis lite mer insikt i att alla människor inte faller inom lagom-mallens snäva ramar. Någon läkare med erfarenhet av långdistanslöpare kunde också vara lönt att leta efter. Inom maratonkretsar är man yngling om man inte fyllt 40. Påfallande många jag träffat är både ett och flera år över 70. Där är det ingen som skulle acceptera råd om "promenader" som uppladdning.

Promenader som motion kan säkert fylla en funktion för många människor. Däremot är det inte på något sätt en ersättning för löpning. Sjuksyrran kunde lika gärna föreslagit golf eller solbadande. En lämplig respons hade varit "men det blir så svårt att klara maxtiden på Lidingöloppet om man måste promenera runt...". :)
 
Det mest irriterande med den här sjuksköterskans "råd" var att hon inte svarade på den ställda frågan.

Men annars är det påtagligt hur ofta människor, itne bara i vården, reagerar på sian egna antaganden. I en annan tråd har jag berättat om när jag sökte för en hudinfektion (den var lyckligtvis väl synlig, med ett bettmärke i mitten). Jag talade om att jag var nästan feberfri men att min morgonpuls fortfarande var hög, 60-70. Svar: "Det är väl ingen hög puls" iställetför det naturliga "vad har du annars?".

När det gällt ortopediska problem har jag ibland vänt mig till en läkare som själv idrottar och som är speciellt duktig på leder; en sån läkare kommer inte bara med det vanliga svaret "vila". Om han är rätt person i detta fall vet jag inte, men jag kan skriva till honom och kanske få tips.
 
Ny mätning

Ett halvår efter den förra mätningen var jag på VC igen - nästa mätning blir vid mitt omfattande hälsotest på Läkarhuset i höst. Miljön i väntrummet var stökig p g a ombyggnad, men min puls var tämligen normal, 55 eller lägre. När jag väntade i mottagningsrummet steg den. Under själva mätningen kände jag att pulsen steg ytterligare, och sköterskan mätte den till 74 !!! Hon hävdade förstås att det var normalt, dvs. det vanliga felet att jämföra med ett (ålders)genomsnitt istf. med individens förutsättningar. Jag påpekade att jag normalt har så hög puls bara om jag har en infektion i kroppen. Hon mätte igen, och då hade den vips sjunkit till 61. Huruvida den höga pulsen påverkar mätningen, eller orsakas av den, vet jag inte; tidigare har man mätt pulsen före provtagningen.


Min morgonpuls är idag 50-52, jag väger 69 kg, bulimital 22, midjemått klart under 80
på morgonen, och har lagt om min kost rejält efter mötet med dietisten. Dock äter jag fortfarande en hel del kolhydrater (müsli på morgonen, bröd då och då, 50 gram pasta om dagen).

Jag har utökat mina aktiviteter med kvalitetsträning (dock nyligen nedlagd p g a känning i hälsenan) och diverse styrka och rörlighet. Mitt tryck var denna gång 138/70-75 (två mätningar)
så det övre trycket är fortfarande högt (senast var det 145).
För vården är detta naturligtvis ett lyxproblem (pensionärer är en onödig lyx). Idrottsläkare är ett bra tips, ska börja leta.
 
mera blodtryck.

Det har blivit en icke planerad mätning i höst, den 3/10. Under en löprunda, 3 km hemifrån (och efter en knapp mil) snavade jag på en smal liten stubbe och flög framstupa så illa att höger arm kom i kläm och axeln slogs ur led. Så jag gick sakta (dvs. sakta) hem, duschade (så gott det gick;
att ta av en svettig t-shirt med en obrukbar arm är f ö ett äventyr) och tog sen sjuktransport till Universitetssjukhuset med strumpa på vänster fot, oknutna skor med snörena nedstoppade i skaften och tröjan utanpå höger arm. Jag fick genast hjälp. Naturligtvis togs blodtrycket rutinmässigt (slentrianmässigt) och det var 140/80. Nu sas ju förut att 158/80 vid min radiusfraktur berodde på att jag hade ont, men det var då inget mot detta. Dessutom är man livsoduglig med ena armen ur led så våndan var också betydligt större.

Så jag undrar om inte det höga trycket den gången berodde på att jag gått hemifrån till sjukhuset, ganska raskt, 5 km tror jag. Likadant, vid hälsoundersökningen, 160/90, hade jag också gått raskt hemifrån till Läkarhuset, c:a 4 km.


Nu har jag förstås problem att sova, när värken kommer krypande under natten, så jag tänker inte gå på hälsoundersökning förrän jag fått ordning på den saken. Ty blodtrycket går väl automatiskt upp vid sömnproblem (men min morgonpuls verkar inte ha stigit, igår var den 46). Fånigt att utlösa åtgärder p g a tillfälliga störningar.
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.