Aj, inte nu igen!

[camoscio]

Igår sprang jag - nästan! - min långrunda, bortåt 15 km. Det har varit härligt med löpningen sen snön och isen försvann. Jag har tagit upp kvalitet efter långt uppehåll, med gradvis ökade anspråk, jag har kommit att springa min långa runda lite oftare, och har dessutom gått tillbaka till min gamla sträckning med mindre väg, mer stigar, ibland över ängar och hagar. Mer att se, bättre för kroppen.

Men, igår, efter sådär 5 km, i ett motlut, högg det plötsligt till i höger hälsena, som varit problemfri
sen den opererades februari 1998 (eller sen oktober 1998, när jag började springa på nytt efter 18 månaders uppehåll). Jag gick någon kilometer, sprang sen lite lugnare och skonsammare och tog mig hem utan påtaglig värk, stretchade, och började göra tåhävningar, som jag länge gjort på vänster fot.

Så mycket vet jag - en sådan skada är aldrig lika plötslig som dess symptom. Och är jag nästan symptomfri under följande dags vila ska jag inte tro att det gått över. Jag kan påminna mig om skadan genom att klämma lätt på det onda stället. Jag vet också att man inte ska bara vila, man ska göra något annat. Fram till mina resori sommar blir det därför en hel del cykling. Men sen?

Så idag testade jag det som så många förespråkar, "raska promenader". Jag kom iaf ut och fick lite sol och fågelsång. Jag gick 5-km-slingan nära hemmet, med svängande armar och beslutsamma steg, men utan att forcera. Det kändes stressigt och onaturligt! Det tog 43 minuter, vilket jag får till en snitthastighet på knappt 7 km i timmen. Jag lyckades därvid driva upp pulsen till svindlande 88 slag per minut - min morgonpuls är c:a 51 och min maxpuls har skattats till 192. Så någon konditionsträning är det ju inte.

Cykling är för mig en rätt lågintensiv aktivitet. Jag har, trots god benstyrka, nog inte musklerna och tekniken att driva mig själv särskilt hårt, så kvalitetsmomentet försvinner. Något annat tillkommer väl iochmed att man kan hålla på så pass länge (även om jag i regel har ett mål, stannar en stund där, äter något och cyklar hem). Helt säkert räcker det inför sommarens vandringar, och alpin vandring
är både konditionskrävande och formbevarande. Men hösten och vintern?

Vad jag gör i höst är troligen som när jag hade problem med vänster fot 2003. Jag gick jag långa rundor och lade gradvis in allt längre löppass, tills jag kunde springa en hel mil utan smärta. Innan dess
har jag säkert varit hos sjukgymnast.

 

[stigdaniel]

Vad är det du frågar efter?

 

[camoscio]

Pröva att läsa de båda meningar som slutar med frågetecken.

 

[joask202]

Jag skulle gå till en sjukgymnast så fort som möjligt och låta denne se hur skadan ser ut. Beroende på hur omfattande skadan är eller var den sitter så kan man få bra övningar som snabbar på läkandet avsevärt.

 

[avslutad201208]

En roddmaskin kanske hade varit något för vintern? Jag använder den då och då som omväxling under perioder med is och snö...

 

[joru]

Pröva att läsa de båda meningar som slutar med frågetecken.

Om du är besvärsfri när du går, så kan ju skidgång vara ett alternativ. Med rätt teknik bör du gåendes kunna komma upp i ca 90% av maxpuls i backarna, runt 80-85 på platten.

...skidstavar med kontrollremmar som är ca 10 cm kortare än vad du skulle
använda för klassisk åkning (eller kroppslängden minus ca 40 cm). Gå med långa bestämda steg, hög höft, tryck igenom med armarna (vid rätt stavisättning ska staven vibrera av stöten), försök få "skidkänsla".

//J

 

[stigdaniel]

Så du vill ha tips på aktiviteter för att hålla dig i form när du inte kan springa pga hälseneproblem? Det finns en hel del saker man pyssla med på hösten och vintern men den som bästa svara på frågan om vad du ska göra är nog du själv eller vill du att vi ska börja namedroppa alla aktiviteter vi kommer på?

Om du vill bli bra i hälsenan, har du eller din sjukgymnast provat tung excentrisk vadträning? Det är den enda behandling mig veterligen som kan stoltsera med lite vetenskaplig evidens i ryggen

 

[camoscio]

Tack för input.

Lite historia. Höger hälsenefäste började besvära mig 1996 och opererades 1998 - kalkutfällningar, exostoser. Farlig operation som inte görs idag. Den har känts osårbar sen dess, tills precis nu. Vänster blev besvärligt 2002; röntgades 2003, förbening konstaterades, remiss till Sergelkliniken, som avstyrkte operation, men remitterade till sjukgymnast. Där fick jag programmet jag beskrev + tåhävningar som jag numera gör varannan dag. Så denna gång var det naturligt att avbryta direkt som jag kände något och direkt börja med excentriska tåhävningar även på höger fot. I själva verket förordas denna övning rutinmässigt numera. Jag har alltså inga akuta besvär och kan gå utan ngt som helst obehag.

Den 1/6 ska jag på personlig träning hos en sjukgymnast som driver eget företag, kan vara läge att ta upp detta och höra vad hon föreslår. Annars är ju gången att man anvisas läkare först, det kan ju vara aktuellt med röntgen för att fastställa eventuella exostoser, utfällningar, förbeningar (som jag gissar
inte föreligger). Säger läkaren "vila" går jag till det privata. Jag har märkt att man inom vården inte är inställd
på att herrar i min ålder är så aktiva (citat: "du behöver inte springa, du kan ta raska promenader").

Roddmaskin vore kanske intressant om jag inte redan hade så mycket redskap hemma. Jag har ju sen 1997 en motionscykel som tagit mig genom skade- halk- och köldperioder. Det där med skidgång låter mycket intressant; jag har ju vandringsstavar som jag rutinmässigt ställer in på 135 cm (jag är 174.5 lång). Men om skidkänsla etc, vet jag
absolut ingenting, eftersom jag inte skidar. Jag har inte stått (eller vad man ska kalla det)
på skidor sen lumpen 1964 (vinterutbildning på Sylarnas fjällstation!); eftersom jag alltd haft onormalt dålig balans kan jag i princip inte åka skidor och absolut inte skridskor, som jag inte ens försökt sen jag var 10 år.
Vore det inte för det vore säkert rullskidor ett alternativ.


Nu hoppas jag förstås att cyklingen i maj-juni och vandrandet i sommar ska ge tillräckligt uppehåll så jag kan komma tillbaka till löpningen, ty det finns inget som går upp mot den aktiviteteten. Kanske jag får offra de längsta sträckorna
(jag springer ju inte över 15 km sen 1997).

 

[Pelia]

Simma ska vara bra vid dessa besvär. Har själv precis åkt på problem med hälsenan. Under lumpen åkte jag på en inflammerad hälsena, jag tror att hälsenan skulle vara ca 4mm bred, medans min var 11 mm, samt ett "betydande hematom" syntes. Men det gick i vart fall över efter vila. Så nu, 4 år senare, när jag tränar och vi håller på med hoppövningar så rycker det till, och inflammationen är tillbaka.

Men jag har träffat lite olika sjukgymnaster, och den förste sa tåhävningar och promenader, medans den nu sa streching och simning, absolut inte tåhävningar.

Sen vet jag inte vad du syftar på med roddmaskinen, min erfarenhet är en sådan där sitsen åker fram och tillbaka, vilket inte alls är bra för hälsenan. Men är det bara överkropp på den maskinen du menar så varför inte.

Hoppas det blir bra!

 

[nurmiranta]

Trist att hälsenan krånglar. Själv cyklar jag en del i skogen, på grusvägar med bra höjdskillnader, det blir lätt ganska slitsamt . Och det blir varmt nog för att ta ett dopp när jag kommer fram till en sjö. Sen gör nog modellen av cykel en hel del skillnad på hur kul och motiverande det är.

 

[camoscio]

Simma ska vara bra vid dessa besvär. Har själv precis åkt på problem med hälsenan. Under lumpen åkte jag på en inflammerad hälsena, jag tror att hälsenan skulle vara ca 4mm bred, medans min var 11 mm, samt ett "betydande hematom" syntes. Men det gick i vart fall över efter vila. Så nu, 4 år senare, när jag tränar och vi håller på med hoppövningar så rycker det till, och inflammationen är tillbaka.

Men jag har träffat lite olika sjukgymnaster, och den förste sa tåhävningar och promenader, medans den nu sa streching och simning, absolut inte tåhävningar.

Sen vet jag inte vad du syftar på med roddmaskinen, min erfarenhet är en sådan där sitsen åker fram och tillbaka, vilket inte alls är bra för hälsenan. Men är det bara överkropp på den maskinen du menar så varför inte.

Hoppas det blir bra!

Roddmaskinen var inte min idé. Jag hyser stark motvilja mot maskiner (utom cykel) och kan inte tänka mig att träna på gym. Löpning tar mig ut och är en njutning när fötter och knän fungerar.

Alla är ju olika, men tack vare tåhävningar har jag i åtta år kunnat springa med en kronisk skada i vänster hälsenefäste. Såvitt jag vet ingår den övningen i standardrepertoaren, se t ex "I form till Varvet", på gp-tv,
del 6. Tåhävningar ska f ö följas av stretching.

Simning är en konstig rekommendation (själv kan jag bara bröstsim och har tämligen svaga armar i kontrast till ben och buk). Man ska ta sig till en simhall, trängas med en massa andra människor, och sen ta sig hem igen. Varannan dag !!?? Löpning och cykling har ju den stora fördelen att man startar och slutar hemma, och, återigen, man kommer ut. "Raska promenader"
är klart överskattade. Så, jag lutar åt jorus förslag om stavgång, om jag kan lära mig tekniken.

 

[camoscio]

Sådär, nu har jag vilat från löpningen ett par dar och cyklat en del. I förrgår,
i mycket blåsigt väder, lyckades jag få kramp i vaden, fick leda cykeln en bit tills krampen löst sig. Jag har kört tåhävningar på båda fötterna. Provade sen att springa 5 km i stadigt tempo, utan att precis jaga livet ur mig. Det tog 23.30, inte speciellt bra, men jag är inte 45 år längre. Men jag känd ingenting i hälsenan. Igår, två dagar senare, provade jag en ny milrunda, den gick också bra. Kanske var hugget falskt alarm, eller kanske det var tåhävningarna som gjorde susen?