Ljumskbråck

har jag tydligen drabbats av, av okänd orsak. Hittills helt utan besvär, så chansen är stor att jag slipper opereras.

Annars verkar det som att jag ska avhålla mig från tunga lyft, vad som nu räknas dit. Jag har ändå för tillfället lagt ned benböj, 20 kg, vilket är allt mina dåliga armar klarar att få över huvudet. I övrigt använder jag stången endast till hip thrusts, 20 eller 22,5 kg.
När jag bad PTn om något som överraskar kroppen föreslog han ett slags förlängda marklyft (upp till hakan, 16 kg kettlebell) i superset med kettlebellrodd, 12 kg. Verkar funka väldigt bra för min rygg, vilket är syftet. (annars gör jag marklyft med 35 kg, allt jag har, och rodd 16 kg, men åtskilt, inga superset).

Annat som kanske inverkar är kettlebellsving, 16 kg, 3*10 utomhus vilket borde gör mig starkare i det aktuella området.

Skulle operation bli nödvändigt ska jag träna magmusklerna. Hemskt om jag skulle förlora styrka där, för det är de bästa muskler jag har. Mitt normala program innefattar "omvända crunches med stav" 3*10 (det sista setet kan bli tungt, såpass att jag börjar göra fel!) i superset med "Stjärnan", sidoplanka med arm- och benlyft, för vissa bukmuskler, men med stort deltagande av rumpan. Skulle det bli aktuellt får man hoppas på remiss till idrottsklinik e.d. alltså till nån som förstår att även en 78-åring kan ha behov av stärkande aktiviteter.

Nån här som har erfarenheter att dela med sig av?
 
har jag tydligen drabbats av, av okänd orsak. Hittills helt utan besvär, så chansen är stor att jag slipper opereras.

Annars verkar det som att jag ska avhålla mig från tunga lyft, vad som nu räknas dit. Jag har ändå för tillfället lagt ned benböj, 20 kg, vilket är allt mina dåliga armar klarar att få över huvudet. I övrigt använder jag stången endast till hip thrusts, 20 eller 22,5 kg.
När jag bad PTn om något som överraskar kroppen föreslog han ett slags förlängda marklyft (upp till hakan, 16 kg kettlebell) i superset med kettlebellrodd, 12 kg. Verkar funka väldigt bra för min rygg, vilket är syftet. (annars gör jag marklyft med 35 kg, allt jag har, och rodd 16 kg, men åtskilt, inga superset).

Annat som kanske inverkar är kettlebellsving, 16 kg, 3*10 utomhus vilket borde gör mig starkare i det aktuella området.

Skulle operation bli nödvändigt ska jag träna magmusklerna. Hemskt om jag skulle förlora styrka där, för det är de bästa muskler jag har. Mitt normala program innefattar "omvända crunches med stav" 3*10 (det sista setet kan bli tungt, såpass att jag börjar göra fel!) i superset med "Stjärnan", sidoplanka med arm- och benlyft, för vissa bukmuskler, men med stort deltagande av rumpan. Skulle det bli aktuellt får man hoppas på remiss till idrottsklinik e.d. alltså till nån som förstår att även en 78-åring kan ha behov av stärkande aktiviteter.

Nån här som har erfarenheter att dela med sig av?
Jag har själv opererats för ljumskbråck, dom gick in i naveln, mycket smidigt, nästa dag kunde jag arbeta, inga tunga lyft, utan sitta vid en dator, kunde ut och gå, känd ingenting
 
Tack för ditt inlägg. Blir lite nyfiken: vad var skälet tiil operationen och hur upptäckte du ditt ljumskbråck? Någon aning om hur det uppstått?

Själv hade jag ingen aning om mitt förrän jag såg det i spegeln, och kan alltså ha gått med det hur länge som helst.

En fråga för vården framgent är förstås hur tunga, och vilken sorts, lyft som ska uteslutas.
 
Tack för ditt inlägg. Blir lite nyfiken: vad var skälet tiil operationen och hur upptäckte du ditt ljumskbråck? Någon aning om hur det uppstått?

Själv hade jag ingen aning om mitt förrän jag såg det i spegeln, och kan alltså ha gått med det hur länge som helst.

En fråga för vården framgent är förstås hur tunga, och vilken sorts, lyft som ska uteslutas.
Jag hade haft det i ca två månader, och det kändes som att jag var väldigt bajsig, men det var inget när jag gick på toaletten, jag kunde försiktigt trycka tillbaka det, då uppsökte jag en läkare, då tyckte läkaren att det var akut, så jag fick en tid inom tre veckor, dom sätter ett metallnät på insidan, som tätar, och det blev mycket bra.
 
Nu har jag läst på lite och därtill datortomograferats, nu i oktober. T v avvaktar vi med remiss ty jag ska dessförinnan reda ut, och troligen opereras för, hydrocephalus, vilket nog är angelägnare -- mitt bråck känns inte och har inte utvecklats.

Frågan om uppkomst återstår. Enligt vad jag läst skulle orsaken vara försvagning av bukmusklerna. Buken, som är det bästa jag har! Men det kan ju vara ett resultat av träningen i just detta parti, t ex kettlebelswing 16 kg (3*10), och "omväda crunches med stav", eller Stjärnan (sidoplanka med arm- och benlyft, där även gluteus medius enageras). Eller om det bara är åldern (79 år).
 
Idiopatisk normaltryckshydrocephalus (iNPH) finns i alla åldrar men fr a hos äldre
"iNPH uppträder i alla åldrar med en tydlig topp i åldersspannet 70-80 år. Män drabbas oftar än kvinnor. Prevalensen i Västeuropa och Japan är ca 2 % i populationen äldre än 65 år och upp till 6 % av alla över 80 år." källa Internetmedicin
 
Oj. Hydrocephalus trodde jag man föddes med, men det kan alltså vara förvärvat. Lyckat till - med båda problemen.
Tack! Hm, vi lämnar trådens ämne; kanske moderator kan ändra (vidga) rubriken. DT visar vissa förändringar i vitsubstans, lakunära infarkter bl a, så nånting har väl hänt. Riktigt vad är ovisst. Symptomen verkar överlag lindrigare än normalt, tex ingen inkontinens, inte den överdrivet breda gångart som det talas om i beskrivningarna. Balans? Påtaglig skillnad mellan höger och vänster ben, vilken kan kopplas till mina båda mycket olika knäartroser (endast den ena verkligen bevisad med MR).

Det som lett till DT av hjärnan är en kort period (<= 3 dagar) av hallucinationer i somras:

"Patienten söker idag då han ser hallucinationer sedan 3 dagar. Beskriver att han ser människor som ser bekanta ut men kan inte känna igen dem. Varje gång kommer en person, beskriver att det kommer en person gående, oftast män, men även ibland kvinnor. Beskriver att han ser dem både hemma och när han går ut. Han såg en man som följde efter honom. Efter en stund försvann mannen. Beskriver också att han ser bokstäver på golvet och på bordet och på fler ställen enligt patienten, som i korsord. Patienten själv skriver korsord. Patienten anger att de människor som han ser pratar inte med honom. Har inga ljudhallucinationer. Patienten har inte haft tidigare några psykiska besvär. Han beskriver att han inte känner sig nedstämd. Har ingen ångest."
 
Vad läskigt! Bra och strongt av dig att du sökte vård. Kan tänka mig att man är lite orolig att bli knäppförklarad med såna symptom och kanske drar sig. 👍
 
Nu har jag läst på lite och därtill datortomograferats, nu i oktober. T v avvaktar vi med remiss ty jag ska dessförinnan reda ut, och troligen opereras för, hydrocephalus, vilket nog är angelägnare -- mitt bråck känns inte och har inte utvecklats.

Frågan om uppkomst återstår. Enligt vad jag läst skulle orsaken vara försvagning av bukmusklerna. Buken, som är det bästa jag har! Men det kan ju vara ett resultat av träningen i just detta parti, t ex kettlebelswing 16 kg (3*10), och "omväda crunches med stav", eller Stjärnan (sidoplanka med arm- och benlyft, där även gluteus medius enageras). Eller om det bara är åldern (79 år).
Jag opererades för ljumskbråck vid 25 års ålder. Orsaken till mitt ljumskbråck vet jag inte.
 
Vad läskigt! Bra och strongt av dig att du sökte vård. Kan tänka mig att man är lite orolig att bli knäppförklarad med såna symptom och kanske drar sig. 👍
Läkaren på VC ville hemskt gärna att det skulle handla om psykos. Han fick bakläxa av psyket, som menar att man ska utreda somatiska förklaringar i första hand. Nu såg jag nyss i min journal inslag som jag inte minns att jag aviserats om. Där är man inne på demens. Jag ska till neurologen den 23/1 och har skrivit ett brev där jag beskriver min hälsa, allmänt, och med avseende på detta ärende. Jag skulle bli förvånad om skrivelsen ifråga tolkas som utslag av demens. Jag nämner också att jag den 5 december flyttade till en mera lättskött bostad, och jag betvivlar att en dement person är kapabel till all den planering det handlar om.
 
Men var inte hydrocephalus konstaterat? Då ska de väl inte ifrågasätta. Och hallucinationer tror jag inte är ett jättevanligt demenssymptom, inte som första symptom ivf.

Ja, det är inte lätt med vården. Och jag har insett att det blir svårare ju äldre men blir.
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.