Fjällvett?

Jag upplever att den västra leden på många forum och inlägg förminskas till någon söndagspromenad. Allt är relativt, men som sagt, folk blir ju väldigt påverkade av vad de läser...

Är benägen att hålla med. Korta partier i den, främst i sadeln mellan Tuolpa/Vieram samt nordsidan av Vieram rör sig inte om vandring utan ganska påtaglig scrambling (YDS klass 2+). Allt beror dock på vad man har för referensramar och jag har sett flera här på forumet referera till östra leden som en vandringsled, vilket säkert kan stämma om höjdrädsla = 0 och man är extremt stadig på benen. Durlings led är dock en ren vandringsled om än ganska hård.

De svenska fjällen är inget att leka med, ens sommartid. En lättare dagstur i kebnekaiseområdet där deltagarna bara har med sig kläder, vindjacka och en påse mandelkubb var funkar säkert i 99 fall av 100, men det är bara löjligt att hålla på och utmana ödet. När det väl smäller kan det smälla rejält. Så läs på och se till att vara välutrustad.
 
Så sant tobiasdr. Ditt scenario skulle ju gå åt pipan direkt. Inget kaffe till mandelkubben. Vad tänker en del med?
 
Kan man skilja mellan "farliga snöbroar" och "säkra snöfält", och hur gör man det? Om man har ett stort snöfält framför sig så kan det ju kännas säkert just för att det är stort, men rinner det ett stort vattendrag under så kan det ju vara en livsfarlig snöbro ändå.

Jag vet inte hur man särskiljer säkra och farliga snöbroar. och stärktes ytterligare i denna osäkerhet en gång när jag kom till en av synbarligen stadig snöbrygga som dock helt tydligt låg över en jokk. Jag var ensam och valde därför, med min manande mamma i tankarna, att gå några hundra meter uppströms för att runda snöfältet, men kastade på skoj en sten på några kilo ut på snöbryggan. Döm om min förskräckelse när ett stort parti av snöbryggan bara föll ihop och spolades bort.. Hade det varit mycket längre att runda så hade jag kanske chansat och gått över, men då uppenbarligen med benbrott och antagligen drunkning som följd.

Rör det sig om större regelrätta snöfält med misstänkt vattendrag nånstans under så är det ju en svårare fråga. Ingen kan veta vad som håller. Inknytning och sondering?
 
Mer om snöbryggor

Detta med snöbryggor är ett intressant och mycket viktigt ämne, tycker jag. Jag känner inte till någon systematisk genomgång av hur man bedömer snöbryggors hållfasthet under olika förhållanden, och kanske det inte finns några sådana. De som går på glaciärer knyter ju in sig, har isyxa, osv. Men vi vanliga vandrare får försöka klara oss över utan dessa hjälpmedel. Eller så avstår vi och väljer en annan väg.

Det finns ett par äldre forumtrådar om saken:
http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=55686
http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=61544

Samtalet om snöbryggor är värt att fortsätta. Kanske det enklaste är att uppliva upp någon av dessa trådar?

/Hans
 
Jag trampade faktiskt igenom en obetydlig snöbro nyss. Den gick över en liten bäck, den såg tjock och fin ut från alla håll. När jag kom ut på mitten trampade jag igenom med hela kängan ner till knät. Reflexen från när is börjar spricka infann sig direkt i kroppen. Satte mig ner och fördelade vikten och kröp tillbaka. Tittade sedan ner i hålet och såg att det var extremt urholkat i mitten. Kanske 10cm tjock och nästan en meter tjock på framsida och vid kanter. Jag kommer i framtiden hålla mig från snöbroar om jag inte kan gå inbunden med någon annan som väntar.

Angående fjällvett, gymnastikskor, ingen karta, ingen kompass och vara påväg upp i sadeln mot björlings glaciär där den mynnar. Dvs 180 grader fel från den egentliga färdvägen - passet upp via vieramvarre och tuolpagorni. Ett annat gäng som dock hade karta och kompass men som inte hade en aning om hur man använda kompass och karta tillsammans. Visst, man behöver inte vara någon Ray Mears för att vandra i fjällen. Däremot tycker jag nog att man kan skaffa sig lite grundläggande kunskap om vilken typ av skor man bör använda i snö, hur man passar kartan till kompassen, eller vrider denna mot norr. Ett gäng som fick reda på att vi hade gps ville inte släppa oss ur sikte. Kändes lite jobbigt att någon annan lade det ansvaret på oss vanliga dödliga.
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.