Passage över snöbryggor

Att gå över en snöbrygga är ju ett lätt sätt att passera en jokk som annars kunde inneburit ett jobbigt vad. Men att det inte är helt riskfritt läser man i följande artikel ur "Fjället".

http://www.fjallklubben.se/fjallet/artiklar/4-00art1.htm

Hur gör ni andra när ni går på snöbrygga? Denna var minst en halvmeter tjock, och jag har ofta betraktat sådana med misstänksamhet. Men ändå använt dem om jokken under inte verkat direkt livsfarlig. Kan snöbryggor som är metertjocka explodera på detta sätt?

Vidare brukar jag hålla mina stavar vägrätt nära kroppen. Tanken är att om snön/isen är tunn och jag går igenom ska det finnas en chans att jag fångas upp och blir hängade på kanten. Men lyckligtvis har jag inte behövt se om det fungerar.

Synpunkter mottas med intresse!

/Hans
 
Intressant artikel!

Hmmmmmm, helt klart en tankeställare!

När man läser artikeln får man en känsla av att snöbryggan uppträdde mer eller mindre som en lavin, dvs att ett svagt skikt i snön överbelastades och gav med sig. Jag har för egen del knallat över att stort antal snöbryggor utan att det kännts speciellt riskabelt, men vem vet rasrisken kan kanske varit betydligt större än vad man anat.

Det som jag däremot aldrig gjort är att gå över en snöbrygga på en sådan plats som beskrivs i artikeln, dvs där man riskerar livet om snön skulle ge med sig. Min inställning har alltid varit att gå där jag kan vada, dvs mest en komfortgrej och inte som en lösning för att ta sig över en ovadbar bäck.

/ Stefan
 
För egen del så är det egentligen två kriterier:

1. Man ska kunna se hur tjock bryggan är i dess mittersta parti, och då måste man gå nedströms bryggan. Alternativt är bryggan förskräckligt lång och bred och då är det i princip bara att knalla på.

2. Att bryggan är uppenbarligen intakt efter vårfloden, ibland kan man se hur vårfloden gått på ovansidan av bryggan och lämnat skräp efter sig. Då är det stenhård is man går på.

Synd att inte artikeln tar upp i vilken månad de prövade bryggan på. Och om det var innan en trång och forsande kanjon tänker man sig nog för både en och två gånger.

Hål i en snöbrygga är aldrig bra nyheter..
 
En snöbrygga

kan ha stabilitet av underliggande is och därmed vara rätt stark. Ofta är det som ett valv av is på undersidan ovanför strömfåran. Alternativt kan det vara skare på ovansidan som håller ihop efter en kall natt men så fort det blir genomslag i snön så torde snöbryggan vara vansklig. Tjockleken på snöbryggan är förstås en faktor men strömfårans bredd och islagrens/ skarens tjocklek betyder nog minst lika mycket.

Om vattenståndet i jokken stigit nyligen kan man frukta eller räkna med att snöbryggan underminerats då isvalvet under snön smält bort.

Att testa bärigheten med att slänga ett stenblock eller använda en ispiksliknande tingest kanske kan vara vettigt.

Ofta har det bildats tjocka lager av stöpis på stenarna utmed strömfåran under vintern kanske kan man hoppa över strömfåran från och till sådana isavsatser?

Thure
 
Det vore intressant om fler skrev om hur de gör med snöbryggor? Och hur de ser på bedömning och passage av dem?

Vad som slår mig är att det på våren ofta inte ens är möjligt att bedöma tjocklek på en snöbrygga, om hela jokken är täckt är det också svårt att veta hur mycket vatten som egentligen strömmar under?

Jag antar att de flesta passerar snöbryggor ändå när det saknas valmöjlighet - och att det ofta är svårbedömt? Själv tycker jag det är läskigt att gå över snöbryggor på stora jokkar. På de mindre vet man ju inte ens alltid om att man passerar dem - om snön ligger slät så att man inte ser var jokken går. Jag har själv gått igenom på ett sånt ställe så jag stod med snö till magen och vatten till knäna, men det var en liten jokk så ingen fara och färde.

Jag brukar försöka passera där det inte sluttar så mycket - så vattnet under inte är så strömt. Rep och säkringspunkt hade känts fint, fast det har jag inte haft med mig tidigare.
 
Jag vadar hellre

I somras följde jag en fjällsluttning och kom till en rätt stor ravin med en fet snöbrygga över jåkken. Bryggan såg stabil ut och verkade vara minst en halvmeter tjock. Det var några hundra meter uppåt och nedåt till snöfältets ändar och man verkade kunna vada ytterligare lite högre upp. Mest för skojs skull kastade jag en knytnävsstor sten på snöbryggan för att se om det var hård skare eller tösnö på ytan. Hela bryggan kollapsade! Nåja inte hela, men ett flertal kvadratmeter föll ihop som ett korthus.

Det blev ett stort hål i bryggan där jag lätt kunde ha försvunnit, trots att den som sagt verkade stabil, och bara träffades av en sten på nåt kilo. Jag blev chockad över att en så liten påverkan kunde rasera åtskilliga meter av snön. Det lutade en del här och jag hade knappast klarat att styra upp situationen utan hade med en stor portion tur dykt upp levande hundra meter nedströms.

Efter det litar jag oerhört lite på snöbryggor. Det ska mycket till för att jag bara ska knalla över. I vissa lägen kan det vara helt livsfarligt även om det verkar säkert. Jag går hellre en omväg om det så är hundratals meter uppströms till ett knöligt vad.
 
Snöbryggan eller vada?

Här tar jag hellre snöbryggan - fast några hundra meter längre upp där det är plan mark. Alternativt knalla ner ett antal hundra meters höjdmeter och hoppas att det finns nån vadbar passage. En del ställen och tider finns knappast valet.
 

Bilagor

  • Sarek_09_733.jpg
    Sarek_09_733.jpg
    58.8 KB · Visningar: 626
Hej!

Snöbryggor! Jag försöker tänka efter när jag har använt eller valt bort snöbryggor...

Jag tror att jag försöker kolla på snön uppåt och neråt i ravinen/sänkan (för det brukar ju vara en sådan). Om snön liksom har sjunkit ner lite mitt på bryggan undviker jag att gå där. Det gäller att försöka "läsa" snön, och hålla ett bra avstånd (10-15 m?) till det närmaste stället som gett med sig. Sedan tror jag att jag försöker lyssna noga också, för brusande vatten kan ju knappast vara bra i sammanhanget. Och som någon annan redan skrivit, så undviker man väl snöbryggor över de mest vildsinta jokkarna. Man vill ju gärna ha en viss chans att klara sig om man skulle braka igenom.

Summan av kardemumman: Om jag tror att jag har full koll på läget - Nej! Om jag anser att de risker jag tar är rimliga - Ja! Men jag är väl medveten om att en av de vanligaste dödsorsakerna bland fjällvandrare (om inte den vanligaste!) är drunkning. Så jag tänker efter före innan jag använder en snöbrygga, och det känns ju ofta lite pirrigt när man använder sig av en.

häpp / Filiokus
 
http://www.huthyfs.com/nor08/pages/48.html

För att vara mer exakt tror jag snöbryggan var lite till vänster om bryggan,
och något alternativ existerade inte! Bilden är från etappen mellan Finse och Rembesdalseter,
en T-markerad stig. Dock inte särskilt livligt trafikerad eftersom den inte leder till någon bemannad hytte (det är mest vi utlänningar som går med tält).
 
Gentleman

http://www.huthyfs.com/nor08/pages/48.html

För att vara mer exakt tror jag snöbryggan var lite till vänster om bryggan,
och något alternativ existerade inte! Bilden är från etappen mellan Finse och Rembesdalseter,
en T-markerad stig. Dock inte särskilt livligt trafikerad eftersom den inte leder till någon bemannad hytte (det är mest vi utlänningar som går med tält).

Som den gentleman du är, så var det väl damerna först över snöbryggan?
 
http://www.huthyfs.com/nor08/pages/48.html

För att vara mer exakt tror jag snöbryggan var lite till vänster om bryggan,
och något alternativ existerade inte! Bilden är från etappen mellan Finse och Rembesdalseter,
en T-markerad stig. Dock inte särskilt livligt trafikerad eftersom den inte leder till någon bemannad hytte (det är mest vi utlänningar som går med tält).

hehe, det där vattendraget ser inte helt snällt ut plus bortsmält snö.
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.