Det var väldigt vad många som delar upp saken i antingen svart eller vitt. Det behöver inte vara så att antingen gör man inga utflykter med barnen eller så måste man acceptera ett visst svinn!
Olyckor och andra oförutsägbara händelser kan man inte förhindra (men man kan vara förberedd på dem och därmed ofta minska följderna). Men det här var ingen olycka eller oförutsägbar händelse. Att en 10-åring stannar bredvid stigen för att titta på en myrstack eller av något annat skäl, är helt naturligt och något som de som leder en grupp barn vanligen räknar med.
På enkla sätt kan man undvika att barn kommer från gruppen på det här sättet. Skolchefen i Jokkmokk säger i en tidningsartikel att man inte kan hålla ihop en sådan här grupp där alla inte går lika fort. Om det uttalandet stämmer så ligger hela förklaringen till att det kunde hända, i den inställningen. Är man många som ska gå ner från fjället så delar man in sig i mindre grupper med en vuxen i varje. I gruppen väntar man på varandra när någon måste stanna och den vuxne ser hela tiden till att ingen går på sidan av stigen. Det är hur enkelt och självklart som helst, och det fungerar.
Hur man själv gör som förälder med sina egna barn, har självklart många likheter med hur man gör när man leder barn i grupp, men samtidigt kan man egentligen inte jämföra. Det handlar på flera sätt om två helt olika saker. Ändå är jag ganska övertygad om att ingen förälder skulle släppa sina barn utom synhåll i fjällen. När vi fjällvandrade när mina barn var små fick de springa hur de ville, framför, bakom, ovanför, nedanför, klättra och hoppa där de ville (jag har alltid haft inställningen att det de vågar, klarar de, och det har funkat) - men de fick inte springa iväg så att det inte såg oss föräldrar. De gick i princip aldrig på stigen, självklart ramlade de många gånger (blåmärken på barnens ben är ju det vackraste som finns, då vet man att de har haft roligt!) - men de lärde sig att klara sig, att ta det försiktigt där det krävs och att det oftast inte gör så ont att göra illa sig.
Men att vandra med barn i fjällen utan att hela tiden se dem, det är ansvarslöst, oavsett om man är förälder eller ledare för en grupp. Att de i det här fallet dessutom räknade barnen på båten i två grupper, utan att kolla hur många det var i den andra gruppen, är verkligen bedrövligt.
