En tankeställare...

Re: Re: Re: Lumpen!!!

niben; sa:

Tja, vapenmakt eller inte, det är väl en diskussionsfråga. Det var inte riktigt aktuellt i mitt fall för då fick man skaka galler.

Jag vet inte hur det funkar i tyskland men mellan skottsalvorna, och dom var ganska få, så bestod tiden mestadel i att överleva dagen.

Klicka för att se resterande...

Hej Niclas!

Bra att du inte tog illa upp, efter mitt inlägg fick jag nämligen några betänkanden om det möjligtvis var ett snabbskott. Det var visserligen tänkt som provokation, men den här tråden är nog inte den riktiga platsen för att diskutera "det militära". Skulle ändå inte ha något emot en sådan diskussion.

Dessutom: Att jämföra Tyskland med Sverige resp. tvärtom, i militära hänseenden, det är vanskligt, om inte omöjligt.
I Sverige har ni alltid haft en riktig försvarsmakt som fanns för att försvara landet. Inget annat. Dessutom har ni inte varit i krig sedan...mer än 200 år...?
Här i Tyskland (eller i 1900-talets tyska stater) har "försvarsmakten" a)börjat krig med resten av världen och b)mellan '61 och '89 inspärrat det egna folket, knäppt hundratals (omkring 600) civilister som försökte fly och c) i alla avseenden varit ett välvilligt verktyg både för nazisterna och kommunisterna.
Vi tillkämpade oss demokratin '89/'90, och den östtyske soldaten fick en ny uniform, bytte AK 47 mot G 3, fick en ny stålhjälm...och hade på detta enkla sätt blivit en heldemokratisk soldat innom en halvtimme. Wow!!! Trolldomskonst!!!

Nåja.

Jag håller iaf med om att det är bra att härda sig och att lära känna de egna gränserna. Tyvärr verkar militären ha ett image-monopol på allt som har att göra med tuffhet och hårdhet...och bra utrustning.

Angående din fråga hur våra värnpliktiga gör: ja, det handlar nog också mest om att få dagen att gå. Hur sa Bellman? "Supa, dricka och ha sin flicka - det är vad sankte Fredman lär." Ha sin flicka går nog inte i det militära, men supa och dricka går hur bra som helst.
De kompisar som var i lumpen, de berättade om enstaka tältläger eller enstaka marscher. Det absolut "tuffaste" var tydligen en 30 km-nattmarsch med någorlunda tung packning. Knappast att jämföra med bivak i 30 minusgrader och mumsiga vassrot-måltider.

/Georg

För de flesta svenska lumparna är nog grundutbildningen en riktigt bra friluftsskola - för många är det första mötet med naturområden större än Slottsskogen. Vårt försvar går ju traditionellt ut på att vi ska springa ut i vildmarken med varsitt pansarskott och sätta oss i en buske tills fienden kör förbi.
Och då lär vi oss hur vi sköter oss i busken.
Men även den försvarstraditionen försvinner ju. Nu går försvaret mest ut på att försöka komma ihåg hur man sköter den dyra försvarsmaterielen så att vi kan rusta upp igen om det behövs.

Andra bra friluftsskolor är givetvis... skolan.

Men för mig fanns det två avgörande friluftsskolor:
1. Vara ute i skogen med kompisarna och tälja spjut och bygga kojor.
2. Friluftsfrämjandets ungdomsverksamhet (Strövarna, Frilufsarna och TVM). Som ovan fast med ledare som skällde om man täljde spjut.

Men det var faktiskt lumpen som fick mig att ta upp mitt friluftsliv som jag hade tappat i tonåren.

Men som sagt: det är vi som tycker att vi är duktiga på att vara utomhus som bör se till att vår omgivning också blir duktiga på det.

Adoptera en stadsbo!

Re: Re: Re: Re: Lumpen!!!


I Sverige har ni alltid haft en riktig försvarsmakt som fanns för att försvara landet. Inget annat. Dessutom har ni inte varit i krig sedan...mer än 200 år...?

[/QUOTE]

...hmm det var närmare bestämt 189 år sedan (år 1814) som Sverige krigade senast. Under napoleontiden drogs Sverige in i sina sista krig. I det "Andra Napoleonkriget" stred Sverige mot både Frankrike och Danmark. Sverige vann sitt sista krig.

Minns Sockertoppen!

1; sa:

...hmm det var närmare bestämt 189 år sedan (år 1814) som Sverige krigade senast. Under napoleontiden drogs Sverige in i sina sista krig. I det "Andra Napoleonkriget" stred Sverige mot både Frankrike och Danmark. Sverige vann sitt sista krig.

Klicka för att se resterande...

Om trådkapningen ursäktas:
vi får inte glömma skillnaden mellan "Sverige i krig" och "Svenska soldater i strid".
Svenska konventionella förband har under FN- och Natoflagg varit i en del i strid - senast i Bosnien. Glöm inte heller Kongo.
Dessa soldater glöms ofta bort; på till exempel Armémuseum finns det inga som helst spår av de svenska förband som senast varit i strid, trots att det är just detta som varit (och är) en av försvarsmaktens största uppgifter nuförtiden.
[end trådkapning]

Re: Re: Re: Re: Lumpen!!!

I Sverige har ni alltid haft en riktig försvarsmakt som fanns för att försvara landet. Inget annat. Dessutom har ni inte varit i krig sedan...mer än 200 år...?

Klicka för att se resterande...

Jupp, sant, det är väl en av de grejor jag känner motiverar vårt försvar. Det är en organisation som i alla avseenden fokuserar på just vårt försvar, defensivt sett. Det enda som skulle få oss att bruka vapenmakt är ju om någon kom hit och börjar bråka. Det känns försvarbart. Som hemvärnssoldat så känns det extra bra att ställa upp när samhället är i nöd, vid skogsbränder, översvämningar eller då man letar efter vilsekommna barn och gamla i skogen. Så i Sverige ses förmodligen en soldat som något gott till skillnad från många andra länder.

Våra fredbevarande FN-soldater skall ha allt erkännande MEN jag skulle prompt gå ur militärmakten om vi skulle adoptera en mer offensiv vapenmakt såsom många västländer har idag. En offensiv EU-styrka gör mig ganska kluven. Det skulle inte kännas bra om svenska soldater åkte runt som sheriffer i resten av världen tillsammans med NATO/USA.

Som sagt, fel forum men diskussion är alltid kul

Tjejer och hur de klarar sig!!

Kära Niclas!
Du undrar hur vi tjejer som inte gjort lumpen klarar oss (till fjälls antar jag).
Första gången jag var till fjälls kallades jag troligen tjej. Det är ett antal år sen, nu är jag 57 och kallas nåt annat! Nåväl såhär var (är) det för mig.
Första gången,man var väl påläst teoretiskt, på den tiden hade STF både kontor och kunnig personal som kunde ge både tips och skriftlig information. Grundstens böcker fanns, Abrahamsson likaså. Väl i fjällen höll man sig till leder, sökte kontakt med grånande herrar i väl använd utrustning, dem kunde man lära sig en hel del av ifall man lyssnade mer än snackade själv! Sen fick man erfarenhet av sina egna vandringar, stugvärdarna var ofta både erfarna och väl bekanta med områdena kring deras stugor. En smula ödmjukhet och förmåga att inte överskatta sig själv har nog också hjälpt till. Idag känner jag mig både trygg och nöjd vid mina vandringar, kan inte tro att lumpen skulle gjort det bättre.
Så är det för mig, andra "tjejer" kanske tycker nåt annat.
Vonsan

Re: Tjejer och hur de klarar sig!!

Vonsan; sa:

Kära Niclas!
Du undrar hur vi tjejer som inte gjort lumpen klarar oss (till fjälls antar jag).
Första gången jag var till fjälls kallades jag troligen tjej. Det är ett antal år sen, nu är jag 57 och kallas nåt annat! Nåväl såhär var (är) det för mig.
Första gången,man var väl påläst teoretiskt, på den tiden hade STF både kontor och kunnig personal som kunde ge både tips och skriftlig information. Grundstens böcker fanns, Abrahamsson likaså. Väl i fjällen höll man sig till leder, sökte kontakt med grånande herrar i väl använd utrustning, dem kunde man lära sig en hel del av ifall man lyssnade mer än snackade själv! Sen fick man erfarenhet av sina egna vandringar, stugvärdarna var ofta både erfarna och väl bekanta med områdena kring deras stugor. En smula ödmjukhet och förmåga att inte överskatta sig själv har nog också hjälpt till. Idag känner jag mig både trygg och nöjd vid mina vandringar, kan inte tro att lumpen skulle gjort det bättre.
Så är det för mig, andra "tjejer" kanske tycker nåt annat.
Vonsan

Klicka för att se resterande...

Lumpen kanske inte är bättre än decenniers erfarenhet. Den kan dock innebära en intensivkurs, som ger trygghetskänslan innan en kille eller tjej börjar kallas något annat
[Ändrat av Raskesven 2003-08-17 kl 21:55]

Det stämmer väl inte riktigt

niben; sa:

Uppe i fjällen äventyrar dom tack och lov bara sina egna liv.

Klicka för att se resterande...

Nja - det där stämmer väl inte fullt ut.....

Räddningsmanskap sätter ofta sina liv på spel. Se bara på helikopterolyckan för två år sedan.

Mvh Bert

Aktuellt exempel.

Tänkte bara göra ett litet tillägg till vem-betalar-räddningen-frågan.

I morse kom Sahara-gisslan hem till Tyskland, efter ett halft år i fångenskap. Alla (dvs gisslan och folk här hemma) är glada, alla är lättade, alla ropar hurra och tackar Gud i himmelen.

Och somliga undrar vem som betalar "äventyrets" enorma kostnader. Den offentliga diskussionen pågår nu, den har redan börjat innan gisslan kommit hem ens.

Den ena sidan tycker att det är cyniskt och smaklöst att fråga efter kostnaderna. Den andra sidan tycker att den som bilar genom Saharan realiserar en enorm risk...som inte skall bäras av skattebetalaren. Det sägs att förbundsregeringen betalade 5 miljoner Euro i lösepenning. Därtill en hel bunt specialagenter, ett stort militärplan med mera.

Parallellerna till t.ex. en Sarekvandring ligger på handen. Det är farligt att vandra där.
Skall offentligheten verkligen stå för somligas privata äventyr? Vilket nu inte betyder att gisslan skall lämnas i Sahara och på sin höjd får ett skott i pannan, men...nåja...dem borde kanske betala något, en del, vad vet jag.
Det Värsta Fallet känner man till, innan man bilar genom en öken eller vandrar i avlägsen vildmark. Inträffar detta, det s.k. Värsta Fallet, så är det bara att vara konsekvent. Eller?

/Georg

Bra inlägg saxaren!
Jag är av åsikten att det är tämligen orimligt att skattebetale ska betala äventyrares lekar! Jag förstår inte alls argument som "tidigare fanns det nåt som kallades socialism, med det verkar ha försvunnit i dagens samhälle" eller "jaha, nu vill du väl privatisera sjukvården oxå?".
Det handlar ju om ett fåtals personers egna privata hobby! Men vi kanske skulle vända på det - Varför inte låta skattemedel gå till våra flyg och tåg -resor till de områden där vi vill leka äventyr och sedan bli hämtade med skattebetald helikopter!!??

Tro nu inte att jag lever som jag lär! Nej, jag skulle faktiskt vilja passa på att sända ett stort TACK till alla ni som under mina år betalt lagningar och underhåll av min klätter/snowboard/mountainbike -slitna kropp!!

Jag skulle oxå vara enormt tacksam om ni kunde omvända mej till att inse att helikopterräddningar visst ska ske med skattemedel!! På så vis skulle jag ju kunna leva som jag lär...!!

MVH jens

texas_jens; sa:

Jag är av åsikten att det är tämligen orimligt att skattebetalare ska betala äventyrares lekar!

Klicka för att se resterande...

Frågan är väl bara hur man definierar vem som är en "äventyrare"?

Är det han som nöjeskör bil genom Sahara? Eller han som nöjeskör mellan Varberg och Gällivare?

Vem bestämmer vad som är "äventyrligt"? Risken finns att man betraktar det ovanliga som äventyrligt(läs farligt) utan att ta hänsyn till om man verkligen utsätter sig för någon större risk.

Visst kostar det onödiga pengar och visst är det "bortskämt" att räkna med att bli omhändertagen, men jag är säker på att det inte rör sig om så stora pengar. Jämför med rökarnas miljonrullning inom vården eller alkoholens kostnader.

Livräddning ska vara gratis. Poängen med att hålla i hop i ett samhälle är väl att kunna ta hand om varandra? Klandra då hellre näringslivet som stödjer galenskaperna via sponsringspengar.

mvh

Anders

bra inlägg anders!
håller med om att det är väldigt svårt att dra gränsen! Det är väl i praktiken omöjligt och skulle med största sannolikhet skapa ett regelverk utan like och inte minst en massa försäkringshärvor.
Däremot är väl dilemmat med cigarettrökare och alkoholdrickare lite enklare, det är ju helt frivilligt och uppenbart direkt skadligt och dyrbart för de som inte brukar.

Nu ska jag cykla hem från kneget (med hjälm) och sen vidare till hellas för att idka lite 'äventyrs-cykling' i skogen. ...med ganska gott samvete

MVH jens