En tankeställare...

om fjällvett?

En del av problemet ligger säkert i, att debuterande friluftsmänniskor skänker sin dyra(?) utrustning alltför stor tilltro. Jag har följt en hel del materialdiskussioner här på forumet, och på andra ställen, och jag förvånas över hur många det är som verkar anse att utrustningen i princip kan kompensera dåliga baskunskaper. Trenden inom outdoor-segmentet idag, är snabbt och lätt, vilket en längre fjälltur sällan är. Det är kul att många vill ut i naturen, men det uppstår nog en hel del problem om naturintresset emanerat ur trender och hype. På ett norskt friluftsforum har jag deltagit i en diskussion där flera debattörer menat, att mindre markerade leder skulle minska antalet ovana djupt inne i fjällterräng, och att man på så sätt skulle öka brukarnas motivation att lära sig mer innan de ger sig ut. Personligen tycker jag att det är ett drastiskt tilltag, som kan slå lite blint mot även andra brukargrupper.

Re: om fjällvett?

lowe; sa:

trender och hype. På ett norskt friluftsforum har jag deltagit i en diskussion där flera debattörer menat, att mindre markerade leder skulle minska antalet ovana djupt inne i fjällterräng, och att man på så sätt skulle öka brukarnas motivation att lära sig mer innan de ger slå lite blint mot även andra brukargrupper.

Klicka för att se resterande...

Man har avmarkerat en hel del leder i t ex Tafjordfjella,
Dovrefjell och Jotunheimen. I det senare fallet gäller
det ex.vis Leirungsdalen och syftet är oklart ty
inte har dalen blivit mindre tillgänglig eller mer krävande för det.
På den svåraste delen, nedstigningen till Svartdalen
(där det är svårt att överblicka terrängen och direkt se
lämplig väg ned) har man dessutom behållit markeringarna.

Man får bara titta LITE oftare på kartan.

Här har jag dock märkt en liten risk, som jag känner igen från Pyreneerna; att folk bygger egna rösen med ytterst oklara
syften, vilekt kan bli ett oöverskådligt virrvarr.

Förresten har det diskuterats att markera det hittills orörda
området Börgefjell i sydligaste Nordnorge. Frågan är nämligen
om man inte tjänar en del miljömässigt.
på att kanalisera vandrandet. Det är en annan fråga.
Sasmtidigt, mer relevant för denna diskussion, så är ju
det stora - kanske enda stora problemet - i ett sådant
område inte att hitta åt rätt håll utan att hitta vägval som
inte leder till svåra eller omöjliga vad.

il C.

Re: om fjällvett?

lowe; sa:

En del av problemet ligger säkert i, att debuterande friluftsmänniskor skänker sin dyra(?) utrustning alltför stor tilltro. Jag har följt en hel del materialdiskussioner här på forumet, och på andra ställen, och jag förvånas över hur många det är som verkar anse att utrustningen i princip kan kompensera dåliga baskunskaper. Trenden inom outdoor-segmentet idag, är snabbt och lätt, vilket en längre fjälltur sällan är. Det är kul att många vill ut i naturen, men det uppstår nog en hel del problem om naturintresset emanerat ur trender och hype.

Klicka för att se resterande...

Knappast någon på forumet väl som skrivit något i stil med "köp rätt prylar så kan du strunta i kunskap". Eller? Måste vara feltolkningar i så fall. Finns dock inget motsatsförhållande mellan kunskapsnivå/erfarenhet och modernitet på utrustningen som många verkar tro.

Barn slår sig när de ska lära sig gå, misstagen man gjort är nyttiga erfarenheter och faktiskt roliga minnen i efterhand. Men om folk stryker med eller orsakar svindyra pådrag med fjällräddningen i onödan är det förstås mindre bra. Några enstaka hundralappar i avgift för att dämpa de värsta dårarna kan ju vara rimligt.

Multisport tidstypiskt

Jag tror nog att för mycket tilltro till ny teknik ökar risken för en del grupper. Det är lätt att dra en paralell till tex båtlivet. Det har ju genomgått en explosionsartad utveckling med människor ute på havet som inte har någon erfarenhet. Nu lär man sig inte längre att läsa sjökort riktigt utan litar i allt högre utstreckning på datorer mm. Bogpropellrar löser bristen på kunskap att manövrera i hamnar, mobiltelefoner räddar en om man kommer i sjönöd, men kunskapen om att framföra sitt fartyg i hög sjö, förtöja för storm, rädda man över bord mm saknas alltmer. Motorstyrkorna ökar också hela tiden och ingen utbildning krävs.
Visst, mycket prylar är kanske kul men grundläggande kunskap är däremot nödvändig och inte tung att bära. Däremot så tar den tid och kraft att skaffa sig och det hinner den moderna människan inte. Man skall ju nuförtiden inte endast hålla på med en fritidssysselsättning utan allt på en gång. Multisport i olika former är därför typiskt för vår tid. Ingen kan inbilla mig att man kan skaffa sig tillräckliga grundläggande kunskaper om både kajaking, klättring, cykling, simning, fjällvandring på kort tid. Tävlingarna är förvisso kanske ganska säkra med funktionärer, men man måste väl träna också. Dessutom tror jag att den mediala uppmärksammhet företeelsen får ger unga människor bilden av att det är så här som naturen skall upplevas och livet levas. Allt och inget på en gång i en salig röra. Skruva upp tempot på upplevelserna så blir du lyckligare. Förstärk sedan med en massa prylar. Använd moder jord som ett gigantiskt nöjesfält som om det är skapat endast för din njutnings skull. Exploatera, slit ut skita ned.
Sedan kommer olyckorna som ett brev på posten och ingen fattar något. Att lära sig något ordentligt är omodernt och bakåtsträvande.

Omoderne Hans

myter

Någon debattör menade att barn lär sig genom erfarenheter, och det får vi väl hoppas att de gör utan att de utsätts för livsfaror... Viktigare, eller mer förvånande, är väl då att vuxna människor lever med föreställningar om att textilier "andas" och att friluftsartiklar (ofta rätt så kostsamma) besitter kvalitéer som gör dem "bomb-proof" enligt tillverkare. Jo, jag tror att många debuterande friluftsmänniskor förlänar sin utrustning egenskaper som förhindrar att de blir svettiga, trötta och möjligen utsatta. Och jag tror också att det i många fall rör sig om människor som identifierar sig med trenden, och inte innehållet i friluftssport -aktiviteter. Även om kläder och annan utrustning har samma egenskaper vid en slalomort som vid Kebnekaise, så är det två olika aktiviteter. Jag tror att många missar det i farten..? Friluftssport har många olika skepnader, och cross-over-trenden i materialutvecklingen kan skapa en hel del övermod hos ovana. Och samtidigt är det kul att många fler vill ut, ja det är knepigt...

Re: Multisport tidstypiskt

Hutt; sa:

Skruva upp tempot på upplevelserna så blir du lyckligare. Förstärk sedan med en massa prylar. Använd moder jord som ett gigantiskt nöjesfält som om det är skapat endast för din njutnings skull. Exploatera, slit ut skita ned.
Sedan kommer olyckorna som ett brev på posten och ingen fattar något. Att lära sig något ordentligt är omodernt och bakåtsträvande.

Klicka för att se resterande...

Huvudet på spiken! Varför håller man på med friluftsliv? Själv är jag intresserad av naturen och naturupplevelsen, inte av själva aktiviteten. Börjar man mäta sina friluftsupplevelser i kilometer, altitud, om man kom först, etc, så är det iallafall min åsikt att friluftslivet snarare har blivit sport. Inget fel i det, men allt friluftsliv är verkligen inte sport. Men den vinklingen är tyvärr vanlig.

Staffan

Alla har ju olika inställningar till allt (vilket är helt rätt) Trist är att många drar alla över en kant.
Vanliga missupfattningar:

1. Ingen tror att prylar kan bytas mot kunskap, men klart som fan att det hjälper. Det är iaf inte sämmre att ha en bra sovsäck, skor som inte skaver och en nice rygga. Dett måste man väl få tycka eller ?? Och skall jag köpa något för 4 - 5000 så kollar jag upp det innan, och var gör jag det , jo här typ.

2. Att alla är mulle. Det finns dom som älskar blommor och natur, gillar gå och kela med renar och prata med fåglar. Däremot gör inte alla det. Vissa gilla FEM, äventyr (typ KROPP, Skinnarmo), Adrenalin etc. Sen finns den dom som gillar lite av varje.

3. Att det bara är nybörjare som skadas. Det är faktiskt inte så, ofta är det folk som känner sig vana och tar större risker, nybörjare är ofta försiktiga och tar inga chanser.

4. Att fjällen är till för proffs. Nybörjare har väl oxå rätt att vara där göra sina fel och tom. bil hämtade med helikopter. Annars komme proffsen att dö ut och inga nya kommer ju dit.

// johan

Slå in det i huvudet på dem när de är små!!!

När jag gick i skolan var mindre skolutflykter typ allt från korvgrillning i skogen några km från skolan till tältövernattning vid Kaitumälven med fritids och orientering med karta och kompass ganska vanligt förekommande. Detta gjorde att även de som inte hade föräldrar som rörde sig ute i naturen kunde lära sig hur man slåt upp tält, gör upp eld och håller sig varm mm. Jag tror t.o.m vi hade en lektion om hur man håller sig ifrån laviner när jag gick i fyran eftersom vi skulle ha friluftsdag på Dundret (litet lågfjäll vid gällivare) med utförsåkning som ett av alternativen.

Vad jag vill säga med detta är att vi borde kanske lägga in undervisning om "uteliv" i skolan och på så sätt lära ungarna hur man tar vara på sig själv i naturen.

Bara en ide...

Lumpen!!!

Min vildmarksutbildning fick jag i det militära.

Jag låg i fält med regn, rusk, snö och kyla mer under min militärtid än vad jag gjort i hela mitt tidigare liv.

Vi blev tvingade att bära en jävla massa, vi blev avsläpta mitt i ödemarken och var tvugna att orientera oss fram. Gräva bivack blev man tvungen till och en hel jäkla vecka fick vi käka vassrötter och annat äckligt.

Men allt detta elände gjordes under övervakning av utbildade, erfarna och duktiga befäl som rättade och utbildade.

MEN idag får ju knappt någon göra lumpen och ingen får denna ypperligt utmärkta utbildning. Det är för mig en MYCKET trolig orsak till den allmänna okunskapen om natur. På min tid var man allmänt känd som skum om man fick frisedel.

PS! Hur tjejer klarar sig utan att behövt göra lumpen och lärt sig övergår mitt förnuft

Kunskap

I artikeln var hade de interjuvat någon från kebnekaise fjällstation även i den andra artikeln handlar det om kebnekaise. Gick med flickvännen från Abisko - Nikkaloukta i sommar (hennes först tur). På vägen träffade vi många gamla fjällrävar med ryggsäckar som troligtvis var äldre än mig. De delade med glädje med av sin kunskap. När man sedan kom till kebnekaise så var det som att komma till storstan. Här fanns inte det lugnet som varit innan, inga gamla fjällrävar som kunde berätta massa roliga fjällhistorier. Här kunde man se folk i gympadojor och jeans och andra liknande utstyrslar.

Man fick känslan av att många männsikor släpar upp sig till kebnekaise fjällstation där det dedan finns alla bekvämligheter. När de sedan ger sig iväg från fjällstationen så tänker de sig inte för utan hamnar i situationer de inte kan kontrollera. När det börjar blåsa och regnet piskar då spelar det ingen roll vad utrustningen kostar, utan det är då kunskapen om hur man använder utrustningen som gäller.

Någon klok person sa att kläderna gör bara 30% resten är kusnkap...

Re: Lumpen!!!

Hej alla glada vapenvägrare!!!
Tjena Niclas!

Det finns nog hur många som helst motexempel till det du skrivit angående vildmarksutbildningen i det militära. Jag kan inte upptäcka något direkt sammanhang mellan fjällvett, försiktighet och lumpen.

Dessutom skulle vi här i Tyskland förmodligen få någon j***a EU-myndighet på oss om vi skulle käka våra allra sista vassrötter. Sedan skulle vi tvingas att betala straffavgifter i vassrot-fonden. Eller liknande.

Må så vara att ni i Sverige har bättre befäl som är "utbildade, erfarna och duktiga". Här i Tyskland är det väldigt ont om sådana. Vi har haft en systematisk negativselektion i flera generationer. Duktiga befäl blev av med jobbet. Somliga blev av med livet.

Angående skum-faktorn...hmm...här hos oss var det enligt följande (På min tid!):
Var man för lat eller för dum (eller både och) för ett "riktigt" och hederligt arbete - så blev man officer. Men detta, mina vänner, gäller nog bara för Tyskland!!

Tjejerna då. Hmm, gåtfullt. Sanna dina ord. De överlever kanske p.g.a. den bristande med-huvudet-genom-väggen-driften. Hjältar har ett kort liv. Hjältar dör ensamt.
Därmed givetvis inte sagt att tjejerna inte är tappra!!!

Mvh,
/Georg, som är stolt på sin vapenfri tjänst för det kära fosterlandet

niben; sa:

Min vildmarksutbildning fick jag i det militära.

[...] och en hel jäkla vecka fick vi käka vassrötter och annat äckligt.

Men allt detta elände gjordes under övervakning av utbildade, erfarna och duktiga befäl som rättade och utbildade.
[...]
På min tid var man allmänt känd som skum om man fick frisedel.

PS! Hur tjejer klarar sig utan att behövt göra lumpen och lärt sig övergår mitt förnuft

Klicka för att se resterande...

Re: Re: Lumpen!!!

saxaren; sa:

Hej alla glada vapenvägrare!!!
Tjena Niclas!

Det finns nog hur många som helst motexempel till det du skrivit angående vildmarksutbildningen i det militära. Jag kan inte upptäcka något direkt sammanhang mellan fjällvett, försiktighet och lumpen.

Klicka för att se resterande...

Tja, vapenmakt eller inte, det är väl en diskussionsfråga. Det var inte riktigt aktuellt i mitt fall för då fick man skaka galler.

Jag vet inte hur det funkar i tyskland men mellan skottsalvorna, och dom var ganska få, så bestod tiden mestadel i att överleva dagen. I norra sverige skidar man till exempel inte ut i 30 minusgrader utan att veta hur man hanterar kyla, och det vet militären hur man gör, annars kan man dö. Man lärde sig också en del om sina gränser och hur man känner av dom. Nog så viktigt när man är i trängda situationer.

Vad jag menar är att som soldat så spenderar man mestadels av tiden med att bara försöka hantera dagen i skog och mark snarare än att kriga. Faktum är att kriga gjorde man väldigt lite. Mestadels av tiden försökte man hålla sig varm, få tillräckligt med mat och sömn och så vidare. Andra grejor man har nytta av är ju självklara grevor som att slå läger på lämpliga ställen, gräva bivacker, orientera sig i terräng och annat som man gör när man är ute, fast man inte har vapen med sig.

Men visst, ingen vill väl kriga, fast jag tyckte jag hade en hel del nytta av allt annat jag lärde mig förrutom att skjuta vapen. Var ju hundförare så jag sköt ganska lite faktiskt, spåra mest