Höjdsjuka

Acklimatisering är

flera processer och innefattar dels omställning av syrabasbalansen vilket tar något eller ett par dygn för varje ökning av höjden 3-500 meter. Ökning av blodets hemoglobinvärde tar flera veckor (alternativ till bloddoping).
Det finns en hel del äldre trådar om akut höjdsjuka och acklimatisering här på Utsidan. På hög höjd så går en större del av blodgenomströmningen till ventilationsmuskulaturen än vid havsytan vilket minskar möjligheten till maximalt arbete med benen.

Kort och bra artikel på engelska är denna http://www.princeton.edu/~oa/safety/altitude.html

Thure

5-6 dagar upp till 6000 m är som många redan konstaterat väldigt snabbt ur ett fysiologiskt perspektiv, och kan knappast sägas inkludera någon verklig höjdacklimatisering. Men när nu världen ser ut som den gör, och man på Kili inte har så mycket mer tid på sig (eller som i de flestas fall, inte är beredda att avsätta mer tid än så...), så får man i gengäld ta till lite knep för att minska risken för höjdsjuka:

- Andas! Då menar jag inte andas som vanligt, utan andas aktivt. På hög höjd riskerar man inte att att tuppa av för att man andas för mycket, utan från 3000 m så är det dags att börja hyperventilera. Detta gäller helt oberoende av om man tycker det känns som man behöver mer luft eller inte. Genom att hyperventilera kontinuerligt, när man går, sitter, äter, skiter, och om möjligt när man sover(!) så skapar man en grund för att må bra även när man kommer högre upp. Om man i gengäld väntar tills man redan fått huvudvärk så är det mycket svårare att bli av med den. Det kan kännas lite fånigt att gå omkring och hyperventilera när alla andra andas helt normalt, men det fungerar. Som en erfaren höghöjdsguide en gång sa till mig: skillnaden mellan killar som Messner och vanliga människor är hur mycket syre de trycker igenom "systemet". Och hur mycket syre man trycker genom sin egen kropp är något man styr över.

- Tryckandas. Pressa ut luften genom ihoppressade läppar. Då ökar syrets partialtryck i lungorna, och blodet kan ta upp lite fler syremolekyler. Effekten blir större än man tror. Andningen är inte någonting som bara sker på hög höjd, det är något man jobbar med, tänker på, och lägger en massa energi på. I gengäld så mår man väsentligt bättre än om man bara låter andningen sköta sig själv. Som en anekdot kan jag konstarera att jag själv varit med om att "styra" min huvudvärk på hög höjd, slutade jag andas aktivt kom huvudvärken rullande fram genom huvudet inom loppet av några minuter, från bakhuvudet till pannan, när jag började andas aktivt igen så försvann den samma väg lika fort.

- Gå högt, sov lågt. Machame är en dålig rutt i den meningen, man tillbringar tre dagar på 3-4000 m, och sover lika högt som man går, när man i själva verket borde gå upp högre på dagarna, och sedan ned en bit och sova. Ett bra men möjligen inte helt bekvämt tips är att ta saken i egna händer, och gå upp och ned 3-400 m innan man går till kojs. Funkar utmärkt från högsta lägret, och ger dessutom tillfälle att se berget i eftermiddags- och kvällsljus. Kan kännas jobbigt att göra, men betalar sig ofta dagen efter.

Odd

ipg289h; sa:

Det beror naturligtvis på vad man menar med acklimatisering.

Per

Klicka för att se resterande...

Jo, jag skrev att det är skillnad på acklimatisering för att undvika höjdsjuka och prestera max. Men fyra veckor köper jag aldrig. 4000 meter och uppåt är ju höjder där det kan gå åt fel håll om man vistas där för länge.

Men som bidrag till den ursprungliga diskussionen är det av stor vikt att tänka på, om man ska ge sig på högre berg, att acklimatisera sig så bra att man kan röra sig snabbt och inte bara undvika höjdsjukdomar. Låt det ta den tid just du behöver för att må bra och känna dig stark.

Mvh Micke

Bollvik; sa:

4000 meter och uppåt är ju höjder där det kan gå åt fel håll om man vistas där för länge.

Klicka för att se resterande...

Nja, det saken handlar om är "[ö]kning av blodets hemoglobinvärde", för att tala med Ture, det tar lång tid.

Det finns, som du antyder, en gräns, som iofs varierar från person till person, där det går åt fel håll. Det är det som brukar kallas "dödzonen". Men den ligger normalt högre, mkt högre än 4000.

Jag har vid flera tillfällen gjort långa vandringar i Ladakh http://www.lowdin.nu/Treks/Treks.htm och befunnit mig över 3600 meter (upp till 6000), i upp till sex veckor, och jag uppfattar det tydligt som att det tar upp emot en månad innan man är väl acklimatiserad.

Man kan mycket väl acklimatisera sig till högre höjder, i v f upp till 5000 m, kanske även 6000, vet inte var gränsen går för var man kan leva mer eller mindre permanent.

I allmänhet betingas höjdsjuka av att folk har för bråttom. Man har för kort tid för vandringen eller vad det är man gör. Trots att vi vandrat ganska många gånger i Himalaya, och borde veta bättre, har vi vid upprepade tillfällen fått initiala symptom på AMS. Förklaringen ligger ytterst i för kort semester. Vi har velat göra för mycket på för kort tid.

Per

Tack för alla svar.

Jag läste någonstans att ca 20 personer stryker med på kili varje år. Någon som har uppfattning om det är av höjdsjuka eller olyckor (fall, stenar, ras osv).

Hur "farligt" (höjdmässigt) är det att vistas på 5000-6000m. Det var aldrig någon guide eller liknande som förklarade riskerna, vilket jag tycket var väldigt dåligt.

ipg289h; sa:

Det finns, som du antyder, en gräns, som iofs varierar från person till person, där det går åt fel håll. Det är det som brukar kallas "dödzonen". Men den ligger normalt högre, mkt högre än 4000.

Klicka för att se resterande...

Jag tänkte inte på "dödszonen" som enligt definitioner jag läst är över 8000 möh. Varierar beroende på källa. Men det kan gå åt fel håll betydligt tidigare än så. Vid för lång tid på höghöjd blir muskeln kring aortan tjockare samtidigt som hemoglobin värdet ökar. Ingen bra kombination. Således är det inte alls säkert att du är perfekt acklimatiserad (för max prestation) för 4000 möh efter fyra veckor utan det kan vara så att du är i ett tillstånd där det går åt andra hållet redan där.

Tror att gränsen för vad människan kan leva på går vid 5000 meter men då är det för människor som i generationer bott där och har genetiska skillnader mot oss "låglänningar". Bl a så blir inte människors, som bor på högplatåer i Anderna och Tibet, muskel kring aorta tjockare.

Men visst har du rätt i höjdsjukdomar oftast tillkommer för att folk har för bråttom och att man behöver betydligt mer tid än vad man kanske tror för att acklimatisera sig för höghöjd.

Mvh Micke

Bollvik; sa:

Således är det inte alls säkert att du är perfekt acklimatiserad (för max prestation) för 4000 möh efter fyra veckor utan det kan vara så att du är i ett tillstånd där det går åt andra hållet redan där.

Klicka för att se resterande...

Det stämmer inte alls med min erfarenhet. För att uttrycka det väldigt enkelt, efter fyra veckor kan jag jogga lugnt utan att känna att jag kommer att kollapsa vilken sekund som helst, eller klämma ett pass på 5500 meter och njuta av ansträngningen.

Per

reidal; sa:

Jag läste någonstans att ca 20 personer stryker med på kili varje år. Någon som har uppfattning om det är av höjdsjuka eller olyckor (fall, stenar, ras osv).

Klicka för att se resterande...

Har inte svaret på den frågan. Men en reflektion jag gör är att det måste vara svårt att acclimatisera sig för afrikas vulkaner. Ytan som är riktigt hög är relativt liten och det finns inte så förskräckligt mycket att göra (annat än att läsa och kanske röra på sig lite om man inte är geolog el ngt dyl). I Tibet eller Nepal eller Indien är det lätt att fylla dagarna.

Har en känsla av, rätta mig om jag ha fel, att folk rusar upp och ner. I Himalaya och Tibet gör man ofta längre vandringar, klättrar man är det ofta månadslånga projekt. De som bestiger Everst i slutet på maj, är som regel vid baslägret redan i mars eller i april.

Per

ipg289h; sa:

Det stämmer inte alls med min erfarenhet.

Klicka för att se resterande...

Ja, precis! Med din erfarenhet. Det jag menar är att det inte stämmer för alla. Så att med bestämdhet fastställa att det tar fyra veckor att acklimatisera sig för 4000 möh är fel. Att det är så för dig är inte lika med resten av befolkningen. Sen är det en våldsam skillnad på 4000 möh och 5500 möh.

Jaja, du och jag kan säkert diskutera detta till tidens ände. En kul diskussion var det i alla fall.

Jag såg ett antal fall av rejäl till potentiellt livshotande höjdsjuka under en vecka på Kili, och det var mycket enkelt att konstatera att den absoluta majoriteten av de turister som var där vare sig tog sig tid för förberedelser (både grundfys och acklimatisering), eller hade en aning om hur de skulle agera väl där. Det, inte olyckor, är orsaken till huvuddelen av alla dödsfall på Kili.

Kili anses vara ett "lätt" berg eftersom det är varmt och lättvandrat, men sanningen är den att 6 km ovanför havsytan är ingenting lätt, i alla fall inte för vanliga människor (=de allra flesta turisterna). Tyvärr sprider ju sig den här missuppfattningen i rasande takt till andra berg, läs Aconcagua, där åtskilliga inte kommer längre än till baslägret, eftersom de inte vet vad de håller på med, eller Everest, vilket Discoverys pågående måndagsserie redan efter första avsnittet påvisat med all önskvärd tydlighet.

Jag är tyvärr övertygad om att vi kommer att få se alltfler människor, inte minst svenskar, på världens högsta bergstoppar, men också allt fler som kommer hem i vågrätt läge för att de inte i tillräcklig utsträckning förstått allvaret i att försöka överleva 6, 7, 8 eller 9 km ovanför havsytan, i -30-40 grader och rejäla stormar. Fall, och fallande sten, kommer precis som på Kili, att stå för en liten del av dödsfallen.

På Kili behöver man bra grundfysik, vandringsvana, och kunskap om, och helst praktisk erfarenhet av, hur man ska hantera andningen. På lika höga eller högre berg längre från ekvatorn så är man enligt min uppfattning grundförberedd den dag man känner med sig att man med god marginal klarar en längre vinterskidtur genom Sarek, d v s kommer att kunna hantera alla tänkbara vädersituationer i januari utan risk för liv och lem.

Har ni f ö sett den holländska tokdåren som ska upp på Everest i shorts (m h a 4 egna sherpas...)?? Det är möjligt att han klarar det, just låren är ju den kroppsdel som är lättast att hålla varm, men det enda han lyckas bevisa är ju att han drabbats av hjärnödem redan vid havsytan...

Odd

PS. Holländaren ska upp den 16e maj (exakt), men lämnar Holland först den 1 april, d v s han kommer inte att vara i baslägret förrän kanske en månad före toppdagen. Fast jag antar att han måste vara snabb upp och ned, så han inte blir kall om knäna... DS

Detta går utanför ursprungliga rubriken, men har du någon länk till holländarens hemsida. Del låter ju inte riktigt friskt!