Vem har tänkt tanken: "En grej till. Sedan lägger jag av."?

Hej! Jag försökte starta en diskussion om att "lägga av" med äventyr i en annan tråd, eller omgivningarnas förväntningar på att man ska "lägga av", men den diskussionen tog helt andra riktningar. Jag hoppas ingen blir irriterad för att jag startar en tråd med likalydade fråga här.

I veckan fick jag förstå på min chef att hon förväntar sig att min äventyrslusta ska sina någon gång i framtiden vilket skulle frigöra tid för mig att ägna mig åt forskningsprojekt. Samma dag läste jag att luktafotogen här på utsidan ska göra en sista grej innan han lägger av. Detta väckte mitt intresse.

Sedan läste jag om adrenalinkickar i modern psykologi, och där intervjuas en rallyförare som en gång bestämde sig för att lägga av med rallyt, men som blev deprimerad och började köra igen. Jag har nu också dragit mig till minnes en långdistanscyklist som kände kravet på sig hemifrån att sluta cykla och börja ägna sig åt familjeföretaget istället, men som inte lyckades med detta. Han cyklar fortfarande runt i USA och deltar i diverse maratonlopp.

Finns fler som ägnar sig åt äventyr av det mer krävande slaget (tid, planering, pengar + anses ovanligt av omgivningen) som har tänkt tanken att de bara ska göra en grej till och sedan "lägga av", eller som känner att omgivningen (familj, kompisar, kollegor) förväntar sig att de ska lägga av? finns det någon som likt rallyföraren har lagt av men sedan tagit upp äventyrandet igen?

Jag har väl egentligen aldrig ägnat mig åt äventyr trots att jag i slentrian själv har sagt att jag gjort det. Adrenalinkickar hör extremsport till. För mig har allt jag gjort handlat om saker jag velat uppleva och som efter många år gett mig en fantastisk frid i själen. Klättring och andra saker jag gjort har inte handlat om spänning utan nyfikenhet kring att kunna något man undrat hur det det går till och att ha 100% förtroende för utrustningen och andra människor. Det har inte varit spännande för mig att på hundra meters höjd kasta mig ut på spänt rep för att plocka upp en tappad friend utan något jag behövt göra för att inte lämna den bakom mig. Det har också handlat om att leva i tvåsamhet med naturen. Klättring, grottning och vandring har kompletterats med paddling, simning i grotta och forsränning samt skidåkning på fjäll och stora isar. Jag har haft en stor kärlek till berg och vatten. Geologikunskaper har hämtats in för att förstå vad jag bekantar mig med. Detta har kombinerats med mycket lång samvaro med naturen som har gett mig upplevelser i sinnet som är svåra att förklara. Se filmen Blueberry så får ni en hint. Min väg har jag känt till under väldigt lång tid. Har bara inte vetat när jag är mogen att slå mig ner och skaffa gård. Detta handlar inte om personlig mognad utan mer känslan av att ha levt ett fulländat liv. Att få frid i själen. Har gjort allt jag någonsin velat göra utom att skaffa gård. Eftersom det är mer av ett livsverk har jag sparat det till sist. I somras fann jag någon jag länge letat efter och jag har skiljt mig från naturen men har den fortfarande som allra närmaste vän.

Intressant tanke.

Jag slåss ständigt med tiden för att hinna med både helstidsjobb / klätter-resor / förhållande, hundar, höns, trädgård, hus på landet och den stora tidstjuven långdistanscykling. Någonstans blir det en kompromiss mellan dem, som alltid går ut över något annat. Halvdana trädgårdsprojekt samsas med en sambo som undrar varför vi inte kan bara vara hemma, chefen ifrågasätter om jag inte nyss haft semester? hundarna ger mig dåligt samvete när jag är ute och cyklar / klättrar utan dem och jag blir på dåligt humör när jag presterar dåligt för att jag inte tränar tillräckligt inom klättringen. På allt detta har jag en dröm om att ha ett litet eget företag med kurser i keramik (ja, jag har även en keramikatelje) och klättring.

Trots att jag tydligt ser att min tid inte räcker till allt detta så vägrar jag ge upp en enda del av det. Mitt liv är en mångfacetterad röra och värre lär det bli när vi får barn såsmåningom. Jag tror knappast att lusten att resa och uppleva, LEVA, kommer avta med åren. Möjligen att jag kommer bli lite latare och därmed välja lite mer bekväma sätt att resa, men att sluta med "äventyren" kommer inte på fråga.

Så.. är detta respektlöst mot min familj? Är "äventyrare" ett egoistiskt släkte som alltid drömmer om nästa projekt och inte klarar att leva och vara lyckliga i nuet i vardagen?

Hela livet består av val.

• Ska du vara fri att sticka på äventyr när du vill?
• Ska du ha barn?
• Köpa villa eller bo i andra hand
• singel eller i förhållande?
• flexibilitet elelr hög lön?

Allt är val och avvägningar. Samhället har sin bild av vad som är "normalt" men du behöver inte leva upp till det. Men en del valkombinationer kan vara omöjliga.



Säg att du vill ha flexibiliteten att dra när som helst på äventyr, men du vil också ha en hög lön och älskar att undervisa. Lycka till. Om du har undervisningsplikt så lär du ha svårt att bara dra. Du får helt enkelt göra ett val.


För egen del så gjorde jag för 10 år sen valet att låta fotograferingen förbli en hobby. Att ens försöka leva på det verkade för riksfyllt och gav mig inte den säkerhet jag ville ha i mitt liv.



Samtidigt så vill jag ha möjlighet att dra dåp och då, så jag hittade ett jobb där jag har en stor frihet. Dvs jag lämnade livet som konsult då kundens krav på närvaro och den eviga debiterigsgraden inte gick ihop med hur jag ville ha mitt liv.


Så visst finns det krav att lägga av. Dels frn ett normalitetstörstande samhälle, men också från en själv då en del saker man vill helt enkelt kräver det (dvs ditt val).

Christian Haarlem sa:

Lite nyfiken, vad var det för yrke du valde istället för konsultjobb? Själv var mitt bästa val yrkesmässigt att starta eget som konsult och det ger mig mycket stora möjligheter att disponera tiden som jag vill...utöver att all fakturering går till mig istället!

Klicka för att se resterande...

Product Manager

Dvs jag ser till att utvecklare att att utveckla
att säljare har att sälja
att konsulter har att leverera

Mycket få tidpunkter då jag inte med lite planering kan vara borta

Almgren sa:

Product Manager
Dvs jag ser till att utvecklare att att utveckla
att säljare har att sälja
att konsulter har att leverera
Mycket få tidpunkter då jag inte med lite planering kan vara borta

Klicka för att se resterande...

Kom ju på sedan att jag kunde ha kollat din profil...tackar för svaret, ja, det vet jag vad det är och förstår bättre då.

Beroende på lust och hälsa finns det en bortre parantes för alla, de som har haft tur i genlotteriet och har en välfungerande kropp kan om lusten består hålla på myxket högt upp i åldern.

Det jag la märket till när vi skaffade fram billiga utrustningar, begagnade, till ungdomar var att oftast saknades lusten eller också hade ålder och ohälsa stoppat vidare fjälläventyr hos avyttrarna.

Vi får hoppas att lusten består och att den sällskapas av hälsan.

Funderar inte saa. Jag kommer att fara runt i varlden tills det dyker upp ngt som jag hellere vill goera. Gor det inte det fortsatter jag livet ut.

När jag köpte en jäkla tarpstång för 545 kr(!) från Hilleberg så tänkte jag "En grej till, sen lägger jag av"... Har nu två tält, en tarp och den där stången. Inte sunt för fem öre...

Tror inte det skiljer med andra gedigna intressen så allt handlar om priotering. Jag förstår inte alls varför man skulle sluta med något man tycker är kul så länge som kroppen håller etc.

Det går väl alltid att klämma in mindre "expeditioner".

niklaz sa:

När jag köpte en jäkla tarpstång för 545 kr(!) från Hilleberg så tänkte jag "En grej till, sen lägger jag av"... Har nu två tält, en tarp och den där stången. Inte sunt för fem öre...

Klicka för att se resterande...

Haha, helt rätt tolkning av tråden! Jag har själv tänkt "Nej, jag kan inte köpa fler karbiner? Men..."