Staffan:
Jag sitter här och nu inte på tillräckligt underlag, men två exempel på naturreservat i min relativa närhet är Grottberget (Hölö) och Yttereneby (Järna) om jag minns namnet korrekt.
I fallet med Grottberget har jag en kamrat som klättrade på den tiden förbudet infördes. Han tog kontakt med den person på S-tälje kommun som i kraft av sin tjänstemannabefattning varit pådrivande för reservatet. Skälet till klätterförbudet uppgavs då vara häckande fåglar och på frågan om vilken art som "föreslogs" efter ett tags pressande: "-Korp!". Osäkert om korp verkligen häckade där, men i så fall ska betänkas att korp inte är en fredad art. Åtminstone skyddsjakt kan bedrivas, och du kan säkert bättre än jag historiken om detta, har själv för mig att EU-inträdet ledde till stärkt skydd. Reservatet bilades i början av 90-talet, kanske -92.
Senare kontroll har gett vid handen att reservatet snarare skulle finnas för att skydda ett par rödlistade lavar. Specifikt för dessa är dock att de lever på marken eller trädstammar. Inte på klippan.
I området är det förbjudet att överhuvudtaget vistas på klippväggen och på blocken fär klättring med utrustning ej bedrivas. Bouldering skulle alltså var tillåten?!
Det är är uppgifter som finns på skyltar på platsen, men vid kontroll var senare ändrats igen så att beskrivningen av reservatet och restriktionerna ser lite annorlunda ut. Jag minns inte riktigt hur med det finns nog en tråd där du och jag har kommenterat det tidigare.
Möjligt är att det från början redan fanns goda skäl att förbjuda klättring. Möjligt är också att det var ytterst skyddsvärd miljö redan från början, fast de som bildade reservatet visst bara inte riktigt varför.
Möjligt är dock också att jakträttsinnehavaren var minst sagt oroad för den projektering av ny järnvägssträckning som gjorde under början av 90-talet. Marken betraktas som vädefull jaktmark och om man nu lyckades lobba för ett reservat var möjligen chansen större att avvärja expropriation. När man ändå var i farten kunde man smidigt bli av med det fåtal stollar som hade börjat klättra i området och "störde viltet". Ärendet remitterades ursprungligen till jägarna, sommarstugeägare i närheten men inte till Stockholms Klätterklubb eller SKF, trots att det fanns ett specifikt klätterföbud med i restriktionerna. Det hade man "bara inte tänkt på". Konstigt...
Långsjön som Grottberget bildar strand mot har en hel del klippor (även klätterobjekt) som dock ligger på sommarstugetomter. Strandtomterna är många och de olika bryggprojekten visar prov på allehanda bergfasta installationer. (Jag brukar åka långfärdsskridskor på Långsjön lite grann.)
Själv tycker jag att platsen är spektakulär och på så sätt även skyddsvärd mot exploatering, men även att det är synd om någon minskat möjligheterna att vistas på platsen. Det vackra på platsen (klippan är mäktig!) störs även i mina ögon lite av de blänkade hängare som alltjämt finns på väggen.
Det andra området (Yttereneby) inte så långt därifrån är ett ganska stor område med klippig terräng. Det finns lite branter som vetter mot den bilväg som går genom området. Dessa ser inbjudande ut, men i området råder förbud mot klättring med redskap.
Dock finns det bostäder mitt i reservatet och det finns en större båtklubb som angränsar mot området. Båtklubben är lika anskrämlig som ofta annars, och det är svårt att inse varför man inte skulle kunna topprepa på t ex den svaplatta som ligger mer eller mindre på båtklubbens bilparkering. Jag dock inte så påläst i det här fallet, men det är inte så lätt att utifrån reservatsbeskrivingen från Länsstyrelsen förstå varför klätterföbudet finns. Man kan också undra om den utrustning som nämns i klätterförbudet avser friktionsskor? Krita? Att man inte får ha ett rep känns ju uppenbart, men som sagt svårt att förstå ifall det inte förankras med borrbult eller liknande.
Om reservaten är onödiga är förstås en svår och mycket subjektiv fråga. Problemet är möjligen alla från båda läger som inte anser att det finns ett mått av subjektivitet i frågorna.
Ett annat problem är ju när klättrare inte medverkar i utformningen av klätterförbuden. (Jag tror inte att man brukar vägra.) Begreppsförvirring råder om man tittar på formuleringarna i exemplen ovan eller i Bornsjöområdet där det talas om linor osv.
Satt det klättrare med kunde man säkert hitta försiktiga, förståndiga kompromisser där man anger vad som är förbjudet. Förbudet kunde ibland begränsas till en del av året, till borrbultning, till rensning till repklättring osv osv. Inte för att kraftig rensning och borrbultning är tillåten annars, men för att tydliggöra avsikterna, istället för att förbjuda generellt för att mota Olle i grind. Jag skulle gärna ställa upp i ett sånt här sammanhang, även om det förstås primärt är SKK:s accessansvarige som kommer i fråga.
