Hur vadar du?

Jag ogillar iskallt strömt vatten och därav att vada. Lyckligtvis har jag sluppit större vad hittills men någon gång lär man ju stöta på ett och då är frågan vilken teknik man ska använda. Mig veterligen finns det lite olika tekniker:

1. Nakenvadning dvs ta av sig allt, skor, byxor etc för att sätta på sig ett par foppatofflor alt joggingskor och ta sig över. Denna lösning gillar inte jag eftersom detta givetvis blir iskallt och benen/fötterna domnar i princip bort. Detta gör dock givetvis att kängorna hålls torra.

2. Torrvadning, man har på sig vadarbyxor, höga stövlar, neopren eller någon form av vattentät lösning som gör att man håller sig torr. Detta är givetvis trevligt, men är ändå inte sugen på att investera i och släpa på dyr utrustning endast till för att vada.

3. Kängvadning, man går helt enkelt rakt över jokken med kängorna på och tar helt enkelt smällen med att dessa blir blöta. Detta är bekvämare och varmare än nakenvadning under själva vadet, men gör istället att kängorna kommer vara våta låång tid framöver.


jag ser stora nackdelar med alla dessa tekniker, vilken använder ni och varför?

jag sitter och spekulerar i om det inte skulle funka att trä i benen i svarta sopsäckar och sedan stoppa fötterna i foppatofflor/joggingskor. Borde inte detta bli avsevärt varmare/bekämare än naket? Det borde vara en billig, lättvikts och hyfsat effektiv metod är min hypotes.

Jag har inte vadat så mycket men brukar plocka ur sulor och strumpor ur mina Lundhags om jag räknar med att bli blöt. Snabba vad brukar jag klara helt torrt genom att dra remmar stenhårt om vristerna och mina skalbyxor. Har Foppatofflor också för finväder

Av med kläderna helt klart. Bättre att bli kall en stund än att gå o vara blöt. Dessutom tycker jag de är lättare att vad med bara ben, än med massa kläder på ifall de är strömt då vattnet inte har lika mycket yta att ta i.

Dock om jag vandrar genom blöt terräng i dalgångar med myrar och liknande brukar de sluta med att man är blöt ändå och då skiter jag i vilket

Jag brukade vada enligt alternativ 1, men är så hemskt frusen av mig, så nu använder jag ett par vadarpåsar enligt inspiration från andresj.se. Kanske inte så vackra, men skulle man bry sig om sån't så kan man trösta sig med att ingen ser dig på fjället eller i skogen Väger inte mycket, under 200 gram skulle jag tro, och då räcker dom upp till skrevet(inte för att jag skulle ge mig på ett så djupt vad, men man kan används dom vid fiske också...).

Har hittills använt variant 4: soppåsar modell större, kombinerade med tjocka strumpor och Teva-sandaler. Soppåsarna fixerades ovanför knäna med remmar.

Det har funkat men är krångligt, därför överväger jag att åtminstone testa variant 1 i framtiden.

Det finns ytterliggare ett skäl mot variant 4: Det har blivit allt svårare eller t.o.m omöjligt att skaffa dessa stora soppåsar i tjock icke-recycling-kvalitet. Istället får man oftast bara dessa kondom-tunna recyclingvarianter med konstiga kornliknande föroreningar i själva folien. De räcker gott för sitt egentliga ändamål men är enligt min bedömning för tunna och svaga för vadning.

1 eller 3

Om jag har kängor med foder och membran (Gronell Snipe Low) tar jag av dessa och kör modell 1. Har jag skalkängor (Lundhags Alaska) tar jag av mig strumporna och kör sedan barfota i kängorna. Även om de varit fulla med vatten känner jag inte fukten efteråt r/t att de är just skalkängor. Bara att hälla ur dem, ta på strumpor och traska vidare.

Kläderna håller jag alltid torra i den mån det är möjligt.

1 utan tvekan om det är djupare än mina kängor är höga. Använder samma sandaler som jag använder som tältplatsskor (och som dessutom funkar bra till dagsturer på torr mark).

Jag har även sett folk som har kört på alternativet regnbyxor och dra åt remmar kring kängorna och hoppas på att det inte läcker in så snabbt. Men om vattnet rör på sig så ger man det ju bara mer yta att trycka på benen med.

Inför förra årets vandring sydde jag ett par vadapåsar efter instruktioner från http://www.andersj.se/. Bara testat dom i ett vad än så länge och dom behöver tätas lite mer, men jag blev iaf. inte blöt.

Jag är alldeles för frusen för #1. Kändes rent ut sagt farligt att vada utan känsel i ben/fötter, och knäna värkte av kylan resten av dagen. Efter bara ett par försök gick jag över till niklaz kängmodell, med skillnaden att jag drar på regnbyxorna i stället. I 9 fall av 10 hinner det inte komma in något vatten i kängorna, men även om så vore, så är det ju bara att lägga in torra sulor och ta på torra strumpor.
Metoden kräver regnbyxor utan långa sidoblixtlås.

Av med allt på fötterna och bena och på med ett par foppatofflor sen är det bara att köra. Inga problem att få tillbaka värmen när man börjar gå igen. Tycker det är mest värt att försöka hålla kängor och övriga kläder torra.

Med kängor

Jag/vi tar av oss strumpor/sockar och tar ur sulorna ur kängorna. Eventuella byxor åker av och regnbyxor på. Runt kängskaften drar vi åt öppningsbara buntband. Med mina skalbyxor som har hellånga dragkedjor kommer det in lite vatten, men det är ljusårs skillnad från att vada direkt i vattnet. Eventuellt vatten i kängorna hålls ut och sedan är det bara att köra ner sulorna, dra på sig strumpor/sockar och gå vidare med torrt om fötterna.

Ska man göra så misstänker jag att de flesta polstrade, vadderade kängor går bort. Vi kör med lundhags luffar och fjell kängor.

Är det bra väder och bara något steg man misstänker kan bli för djupt så tar jag det med ett snabbt steg och regnbyxor åtdragna. Ingen anledning att krångla till det under sådana förhållanden.

Ha dé gott
Peter.

Jag vadar också med kängorna på, utan sockor och sulor. Skakar man ur kängorna ordentligt efter vadet kan man knyta på dem och gå vidare direkt.