Under ytan

Under ytan
Kommer ni ihåg filmen "Det stora blå" som var populär i slutet av 80-talet? Den öppnade en helt ny värld, fridykarens värld. Erik Milles, 31 år, som för närvarande innehar Sverigerekordet i fridykning i klassen "No limit" på 65 meter, berättar om sina upplevelser i djupet;

Erik Milles har dykt i nästan hela sitt liv och tävlat i  fridykning i 6 år.

Hur djupt klarar man av att dyka?
Rädslan är en avgörande faktor. Men detta är ingen machosport där man försöker visa någonting för andra, den enda anledningen att jag gör det här är för mig själv. Det krävs år av träning för att våga dyka riktigt djupt, man måste gradvis vänja kroppen vid det ökande trycket och lära sig använda muskulaturen på rätt sätt. Givetvis är jag väldligt vaksam på de signaler som kroppen ger mig. Om kroppen säger ifrån eller om jag känner mig rädd, avbryter jag omedelbart. Det är livsviljan som driver mig, inte något dödsförakt.

Vad upplever du under ett fridyk?
Det är en enorm frihetskänsla! Du har full rörelsefrihet i jämförelse med apparatdykning och behöver bara lita till din egen kropp. Det är svårt i början att bygga upp en sådan tillit till sin kropp, men då man väl kommit över den mentala spärren är allting möjligt. Det är svårt att beskriva känslan för någon som inte gjort det, men det går helt klart att jämföra med vad du är kapabel att göra i drömmarna. Du upplever ljud annorlunda och intensivare än på land eftersom de färdas snabbare i vatten. Om man dyker på varmare breddgrader och har en sikt på 30-50 meter, känns det som att sväva fritt i en enorm katedral. Trycket gör att du slipper känslan av andnöd. Det får också blodet att koncentreras till hjärnan, vilket gör att alla intryck förstärks, du upplever en enorm närvaro. Du är helt trygg, omfamnad av lugnet, allting upplevs i ultrarapid.

Foto: Erik Milles Yoga är ett bra sätt att komma i harmoni inför fridyket.

Hur fokuserar du mentalt?
Jag utövar yoga regelbundet för att gå in i ett stadium av lugn och harmoni. Det gäller att få ned pulsen och kontrollera andningen. De sista minuterna innan nedstigningen är jag helt fokuserad på uppgiften, rensad på tankar, pulsen ligger under normal vilopuls. Under en tävling har man två minuter att göra de sista förberedelserna. Dessa andvänder jag till för att ventilera lungorna, sedan tar jag ett sista andetag och dyker.

Hur klarar du att hålla andan?
Ju mer man tränar att hålla andan ju längre kan man hålla den. Om man sedan tillför mentala övningar förbättras tiden ytterligare. Jag är så pass tränad att jag kan hålla andan i 4 minuter när som helst. Om jag är väl förberedd kan jag hålla den i 5,5 minuter. Upp till 4 minuter går det bra, sedan börjar det bli jobbigt och man får ofrivilliga andningsrörelser. Allt över 5 minuter går på ren viljestyrka. Förmågan att hålla andan är inte så avgörande då det gäller att dyka djupt. Mitt rekord på 65 meter tog mindre än 2 minuter, så det är långt under den tid jag klarar av att hålla andan.