Jobbiga tider...

Vi hade tänkt att gå etapp 5 kring nationaldagen. Passa på att njuta av Sveriges vackraste sidor dagen till ära. Tyvärr gick farfar bort dagarna innan efter en väldigt kort tids sjukdom så vi fick ställa in. Livet är verkligen inget man kan ta för givet och det är så enkelt att glömma bort det. Det är så enkelt att slösa bort sina dagar på oväsentligheter eller på saker som hindrar en från att njuta av livet... Pappa och faster hade i stort sett brutit kontakten med farfar eftersom han lämnade familjen för en annan när dom var i tonåren. Jag har sett hur detta sår aldrig har getts tid att läka eftersom varken pappa eller faster har kunnat förlåta honom för det. Tyvärr har det också lett till att jag inte heller hade någon kontakt med farfar. Det är så sorgligt alltihop. Att se hur deras relation har varit så negativ och infekterad att den har stått i vägen för allas lycka.. Efter farfar blev sjuk la dom allt gammalt groll åt sidan och börjat prata. De hann därför försonas innan det var för sent. Det är trots den hemska situationen ändå ganska fint.