Buck 110 Folding Hunter

17 år sedan Betyg:

Plus: Stabiliteten, värmebehandlingen, utseendet, gratis fodral

Minus:Tyngden, avsaknaden av fånglinehål, fodralplaceringen, ej enhand, hal

Kommentar: Det finns föremål som vi idag betraktar som smått klassiska och tidlösa i fråga om design och utseende. Ett sådant är den amerikanska fällkniven Buck 110 (tillverkad sedan 1962). Många detaljer har genom åren bidragit till knivens popularitet. T. ex var Buck den första knivfirman som bifogade ett fodral till varje fällkniv. Den var också bland de första med sin livslånga garanti för förstköparen.

En liten kuriosa: Med varje kniv medföljer en liten pappersbit med tillhörande bibelcitat och personlig dedikation från företagets chef, ett arv som pågått sedan den legendariske Al Buck tog över ledningen för firman 1947.

Allmänt
Till att börja med, låt oss konstatera att Buck 110 är en rejäl pjäs. Med sina modiga 210 g är det inte en kniv som man gärna bär i fickan. Ett fodral är i stort sett ett måste. Också bladlängden, 95 mm, är substantiell. Klingan som idag är tillverkad i 420HC rfr stål är värmebehandlad av den mest berömde på området: Paul Bos. Den är skålslipad med en Clip Point spets och härdad till runt 58 RC (Rockwell).

Kniven fälls ut med hjälp av en nagelspringa som finns på den ena bladsidan (för högerhänta) och fälls ned med en s.k. lock back, på nedre ryggsidan av greppet. Handtaget är tillverkat i jakaranda över mässingschassi. Knivens arbetsområde är optimerat till jakt, fiske, friluftsliv och för varierande yrkeskategorier. I sitt hemland, USA, har den blivit omåttligt populär bland MC-folk.

Fördelar
Knivens storlek och stabilitet gör den till ett pålitligt instrument som man inte är rädd att använda hårt. Det skålslipade bladet är utmärkt till ett stort antal varierande arbetsuppgifter där godsets tjocklek inte nämnvärt överstiger bladets bredd. Med andra ord; kapa snören, öppna paket/förpackningar, lättare täljarbeten, urtagning av mindre vilt, grovrensning av mindre fisk osv.

Det medföljande fodralet gör det lätt att snabbt komma åt kniven. Trots att kniven saknar möjlighet till en traditionell enhandsöppning så går detta trots allt att utföra genom att hålla i bladet mellan tummen och pekfingret och låta kniven droppa ned mot marken med en snärtig handledsrörelse. Den här tekniken tar ett tag att lära sig behärska på ett tillfredsställande sätt men är absolut värt ansträngningen.

Tack vare den utsökta värmebehandlingen håller kniven sin skärpa väl. Trots det är det inga problem att slipa/bryna kniven. 420HC är känt för att vara rosttrögt, något som utefolk uppskattar. Handtagets grepp är ganska bra ur ergonomisk synpunkt. Ännu bättre grepp får man med versionen FG. Handtaget i den har urtagningar för fingrarna.

Nackdelar
Kniven är tung, rejält tung! Inte alla användare har lust att släpa på en sådan här klump till vardags. Som jämförelse kan vi konstatera att en Spyderco Military som är av ungefär samma storlek väger endast 120 g. OK, jag vet att jämförelsen mellan en traditionell och en hypermodern konstruktion inte är rättvis, men ändå.

Fodralet går tyvärr bära endast på ett sätt: Vertikalt i bältet. Personligen saknar jag möjligheten att bära kniven på olika sätt, som t ex horisontell i bältet eller runt nacken.

Knivens pivot är nitad. Således går det inte att plocka isär den för att göra rent. En klar nackdel hos den här typen av knivar! Våra svenska EKA knivar är avsevärt enklare att rengöra.

Handtaget kan bli väldigt halt vid t ex fiskrensning. Avsaknaden av ett rejält fingerskydd gör därför kniven ganska farlig.

Placering av bladutlösningen längst ner på handtagets ryggsida är enligt min åsikt inte helt lyckad. Det är alldeles för lätt att tappa kniven med spetsen ner i samband med nedfällningen av bladet. En centrerad sådan hade varit säkrare.

Avslutningsvis: En såhär stor och tung kniv skulle tjäna på att ha ett hål för fånglina. Tyvärr saknar den ett sådant. Det går visserligen att borra ett själv men resultatet av ett sådant ingrepp resulterar i att garantin slutar att gälla.

~Paul~