Hur noga är ni?

[Fool]

Hur petiga är ni med vem som klättrar 2:a när ni leder?

Å ena sidan så är går det ju ens liv som står på spel, å andra så är det ju inte så mycket man måste kunna när man är 2:a...

 

[larhed]

Mycket noga !!!

Andreman behöver inte klara av att leda, men måste klara av att klättra den leden man ger sig på.

Men än viktigare är att andremannen verkligen förstår och klarar av att säkra förstemannen - utan detta är det inte mycket värt !!!

 

[engdell]

Mycket noga.

Han som är tvåa nu är etta sen

Vid risiga säkringar kan aktiv säkrare betyda hur mycket som helst.
Viktigt är att man har en tvåa som plockar med sig säkringarna upp så man slipper ta hand om det sen.

Klättermässigt kanske inte spelar så mycket roll, håller man sig till kortare repor kan man köra en assisted hoist förbi kruxen oftast.

Sen allt det praktiska kring att fixa med rep, ordna till rack vid stand.
Det är ett riktigt lagarbete.

 

[Duracellkaninen]

Blivande replagskamrat eller ej?

Är det tänkt att bli min permanente replagskamrat framöver, så är det ju en självklarhet att man är noga. För mig räcker det då inte med att personen klättrat länge, utan jag vill veta hur de tänker.

Handlar det om en enstaka gång sänker jag kraven, men jag känner mig inte riktigt lugn även om de är erfarnare än jag själv är.

Det händer att jag har helt oerfarna tvåor, men då handlar det om att ge någon en introduktion till klättring. Då leder jag väl inom min kapacitet och oftast på leder jag redan känner väl.

 

[-Patric-]

Å ena sidan så är går det ju ens liv som står på spel, å andra så är det ju inte så mycket man måste kunna när man är 2:a...

Det är ett sätt att tänka.. Börjar man tulla på säkerheten på en sak så är man en person som kommer att tulla på fler saker och då riskerar man att ganska snabbt bli statestik..

Sedan så skall man naturligtvis kunna klättra ihop även om man inte klättrar lika svåra leder, den som är sämst bestämmer då nivån. Precis som med allt annat.

 

[SWE3171]

Beror helt pa argang, storlek, leende och hur lange hon kommer att vara kvar...

 

[hebbe]

För mig beror det på vilken typ av klättring det är. Gäller det en dag vid klippan, korta, bultade leder, så är det inte så noga (givetvis förutsatt att personen ifråga kan säkra). Självklart är det roligare att klättra med vissa personer. Klättrar man sport så behöver dock inte den andre personen alltid gå andreman, som vid tradklättring, vilket gör att man inte måste klättra lika svåra turer.

Annorlunda blir det dock vid trad, speciellt långturer. Då blir jämn förmåga viktigare. Det viktigaste tycker jag dock är att man funkar ihop med sin replagskamrat. Det gäller att båda har samma syn på säkerhet, hur snabbt man ska klättra, vilken typ av led, osv. Som alltid handlar det också om personkemi. Bara för att person X är bra på att säkra och klättrar lika hårt som mig behöver det inte betyda att vi funkar bra ihop i replaget. Inte heller är det säkert att det gäller för min bästa kompis Y. På berget, och speciellt på långturer, gäller andra förutsättningar än i det vardagliga livet.

Det finns hur mycket som helst att säga om det här, men relationen inom replaget är klart underskattad. Jag tycker att om man klättrar många, långa, svåra och fina turer med en viss person så får man ett starkare band emellan.