För att spinna vidare på detta med ekvidistans: Lantmäteriets kartor, liksom kommunala kartor och liknande använder "sann" ekvidistans. Dvs höjdkurvan placeras exakt på den linje som bildas om landskapet skulle sågas i skivor med en ekvidistans tjocklek. Det gör att väldigt tydliga saker som är något mindre än ekvidistansen kan försvinna mellan två höjdkurvor. De flesta som fjällvandrat bredvid lederna har nog någon gång upplevt att den jämna, fina sluttningen man tänkte gå i i själva verket är ett gytter av tiotalet meter höga åsar och i stället för lite lätt utför hela eftermiddagen så blir det en ganska jobbig vandring med upp och ner hela tiden.
På en orienteringskarta så är höjdkurvorna manuellt bearbetade för att visa tydliga höjddetaljer i terrängen. Enligt norm får en kurva flyttas upp till 20% i höjdled, men i praktiken händer det att kurvor flyttas mer än så. I ås-exemplet ovan så hade man alltså försökt framhäva åsarna, trots att de egentligen till största delen ligger mellan de "sanna" höjdkurvorna.