Barnfetma minskar

Trender tenderar inte att bli farliga förrän de upphöjs till "den enda sanningen", vilket de ytterst sällan når upp till. Om vi undantar frosseriets offer har folk varit ganska slanka ända tills vi började intressera oss för kosten och industrimaten dök upp, med bl a socker.
De så kallade fakta som "experterna" baserar sina rön på upprepas utan att innehållet ifrågasätts eller omvärderas.
Den som ser sig om finner att industrin kring slankhetsidealet är en stor och ökande marknad.
Huruvida det är nyttigt för växande barn att sakna hull vet vi lite om.
Själv har jag klarat livhanken vid ett par sjukdomstillfällen för att jag hade lite att ta av, därmed inte sagt att det är nyttigt att bära på lite extra för det är säkert en belastning för cirkulation och leder. Men människans pukel sitter inte på ryggen utan består av kroppister och för männen av bukfett, för kvinnor mera väl fördelat.
Det är glädjande om barn blir mindre feta då det gynnar deras överlevnadschanser, men om priset är att 3 åringar är oroliga för sin kroppsform är det något grundläggande fel. Ängslan är inget bra att ge i barndommen.
 
Anders M; sa:
Det har nog att göra med den mångåriga propagandan mot feta barn. Många små barn hör att det är dåligt att vara tjock. Även små grytor har öron. De vet att de måste vara smala för att duga.

Om några år kommer nog trenden att vända. Då kommer man nog att propagera mot smala barn på grund av anorektikerproblem.


På radion sas minskningen hänga ihop med att barnvårdcentralerna numera påpekar för föräldrarna att barnen inte ska bli för tjocka, ifall barnet väger för mycket. Och då lyssnar föräldrarna på det.
 
Snubben; sa:
Jag orkar inte bemöta ditt resonemang mera efter detta inlägg.
Varför skriver du så? Du tror alltså att jag tycker det är bra med fetma? Det tycker jag inte. Det är ungefär som om jag skulle skriva så här:

"Jag orkar inte bemöta ditt resonemang mera efter detta inlägg. Jag förstår inte hur du kan anse att det är bra att treåriga flickor oroar sig för att magen är för tjock."

Man jag är inte så korkad att jag tror att du tycker det är bra att flickorna oroar sig.

Snubben; sa:
Att männen lever kortare tid beror till viss del av den hälsovådliga aspekten av fetma som är överepresenterad för just män, bukfetman. Jag föreslår att du läser på lite mera.
Exakt! Det är ju precis därför jag tog flickor och kvinnor som exempel på att de inte ska oroa sig om det är obefogat.

Vad gäller medellivsläng hos europeiska män tror jag den ligan leds av Island följt av Sverige, Malta, Italien och Spanien (skriver det bara så att du inte ska ankaga mig för propagandaspridning).
 
Ett sista inlägg från mig innan jag lämnar den här tråden.

Jag tycker det är bra att vi fortsätter bekämpa barnfetma. Även om barnfetman minskar finns det fortfarande många barn som lider av fetma. Hoppas trenden fortsätter och att andelen feta barn fortsätter minska.

Jag tycker också det är synd att framförallt flickor och kvinnor oroar sig för bikinisäsongen i onödan.
 
Anders M; sa:
Jag tycker det är bra att vi fortsätter bekämpa barnfetma.

Jag tycker också det är synd att framförallt flickor och kvinnor oroar sig för bikinisäsongen i onödan.

Håller med helt och hållet!

Jag ser barnfetma och barnbantarstress som symptom på samma syndrom: det osunda och onaturliga förhållandet till mat. För vissa svänger pendeln till anorexi, för andra svänger den till fetma. Men det är samma sjuka, och kan därför inte ställas mot varandra (enligt min åsikt).

Barn som får lära sig att mat och rörelse är nåt naturligt får varken "åldersdiabetes" eller anorexi. Och det är vår förbannade plikt att lära dem det. Lämpligen genom att börja med oss själva.
 
novas husse; sa:
Statens folkhälsoinstitut har i en studie funnit att andelen feta barn minskar.

Jag hittade källan:
http://www.fhi.se/upload/9926/Övervikt_uppdatering_05-06.pdf

Notera att de citerade siffrorna handlar om fetma, och inte om övervikt. Det är skilda begrepp, och antalet överviktiga barn ökade i studien, åtminstone från 04–05 till 05–06.

Det största antalet barn finns bland de överviktiga, det är fortfarande kring 20–25 % av alla 10-åringar.

Men sammantaget verkar fetma+övervikt minska, och det är ju trevligt.
 
Kul att någon tog sig tid och letade upp den primära källan! Själv gjorde som de flesta mediastressade mäniskor gör, snabbläser en notis om en rapport. Det är självfallet skillnad på överviktiga barn och barnfetma. De ska inte slentrianmässigt blandas ihop. Jag ska definitivt ta mig tid och läsa HELA rapporten vid tillfälle. Det är dock trevligt att det positiva tendenser inom detta problemfyllda område, det är inte så ofta man ser det.

Tomas A
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.