För mig började det med roddmaskinen på gymmet (Concept) för ca 6 år sedan. Blev såld och skaffade egen till källaren som fortfarande används relativt ofta vintertid. Jag tycker att det är en svårslagen träningsform om man är ute efter "allmän grundträning". Dessutom har min tidigare lite struliga rygg blivit i princip problemfri på kuppen!
Efter några års källarrodd tänkte jag att det vore väl fanken om man ska sitta och svettas på en maskin utan att komma en mm under resten av sitt liv och började forska på "motionsbåtar" för öppnare vatten. I samma veva testade jag att paddla kajak ett antal gånger men tyckte inte att jag fick ut så mycket av det fysiskt (förmodligen mest beroende på bristande teknik?). Kände mig hur som helst mest krum och smått obekväm i sittbrunnen.
Gjorde slag i saken och köpte en Explorer 4,6 våren 96. Premiärturen gick från fastlandet till Ven bland mindre vita gäss. Det kändes minst sagt spännande och jag hade aldrig gett mig in på den premiärrodden om jag inte haft eskort i form av en kompis med styrpulpetare ;-) Väl framme hade jag stora blåsor i bägge händerna men var glad som en speleman.
Vet inte hur det är med er andra men jag ror i första hand för motionens skull och i andra hand för naturupplevelsens. Där jag håller till (i Öresund) tycker jag inte att det är någon större nackdel att sitta "på fel håll" (jämfört med kajak) eftersom det är lika vackert akterut som föröver och risken för kollisioner inte är direkt överhängande.
Efter några års källarrodd tänkte jag att det vore väl fanken om man ska sitta och svettas på en maskin utan att komma en mm under resten av sitt liv och började forska på "motionsbåtar" för öppnare vatten. I samma veva testade jag att paddla kajak ett antal gånger men tyckte inte att jag fick ut så mycket av det fysiskt (förmodligen mest beroende på bristande teknik?). Kände mig hur som helst mest krum och smått obekväm i sittbrunnen.
Gjorde slag i saken och köpte en Explorer 4,6 våren 96. Premiärturen gick från fastlandet till Ven bland mindre vita gäss. Det kändes minst sagt spännande och jag hade aldrig gett mig in på den premiärrodden om jag inte haft eskort i form av en kompis med styrpulpetare ;-) Väl framme hade jag stora blåsor i bägge händerna men var glad som en speleman.
Vet inte hur det är med er andra men jag ror i första hand för motionens skull och i andra hand för naturupplevelsens. Där jag håller till (i Öresund) tycker jag inte att det är någon större nackdel att sitta "på fel håll" (jämfört med kajak) eftersom det är lika vackert akterut som föröver och risken för kollisioner inte är direkt överhängande.