Hundattack

nermander sa:

Om ägaren inte kan hindra sin hund från att jaga en cyklist, hur hindrar ägaren sin hund från att jaga nåt djur som dyker upp? Det är väl lag på att ägaren skall ha sån kontroll på hunden att den inte kan jaga djur som dyker upp?

Klicka för att se resterande...

Alla hundar är jakthundar mer eller mindre. Jag har väl tampas ibland med hundägare som tror dom har "kontroll" på sin hund. Deras välartade hundar kan ställa till en hel del skada i naturen eftersom det ofta rör sig om stora hundar.
En löpare som susar förbi ensam i skogen är mycket svårt att motstå och det utlöser den djupt sittande jaktreflexen. Detta gäller speciellt unghunden. Löpsträcken blir oftast väldigt kort och hunden besinnar sig snart. En rutinerad jakthund har viktigare saker att göra...
Bland mycket folk så blir dom genast avtrubbade.

Det gäller ju även dom rovdjur som är på stark tillväxt

Det är väldigt kul att läsa andras erfarenheter av hundar. Mia erfarenheter hittills är att alla hundar oavsett ras eller storlek verkar älska mig, ska tugga lite vänskapligt på mig, gärna sitta i knät (svajjig plastträdgårdsstol med mig och ett stycke jätteschäfer känndes dock inte helt "stabilt", men stolen höll konstigt nog). Det vanliga är att om hundar får se mig så formligen ylar dom innan dom försöker pussa ihjäl mig, hästar, kor och även tjurar gör precis likadant, ja utom att pussas förstås.

Hittills har jag inte blivit "illa biten" utan bara lite lätt tuggad på utan risk för blodvite i lek, och då har jag ändå lekt med sk. "folkilskna" både hundar och hästar. Dom verkar känna på sig att jag gillar att dom kommer och hälsar och det har tom. hänt att dom morrat åt sin matte-husse när dom sagt ifrån, nåt dom aldrig gjort förut.

Förutom alla snälla och nyfikna hundar så finns det de som försvarar sitt revir eller sin rädsla med att bita, hårt.
Ego brukar normalt aldrig ha bekymmer med hundar men det finns alltid individer som är över gränsen för vad vi gillar. Av alla slag.
Det är väl om cyklisters erfarenheter av dessa byrackor som tråden egentligen borde handla.
Men att de finns, därom råder ingen tveksamhet.

Jag som levt med (jakt)hund i två år tror inte alls på skrämseltaktiken. Då tror jag att man riskerar att eskalera situationen än mer. Precis som gundj skriver så kan det bli ren panik istället och då kan det gå fel.

niklaz sa:

Jag som levt med (jakt)hund i två år tror inte alls på skrämseltaktiken. Då tror jag att man riskerar att eskalera situationen än mer. Precis som gundj skriver så kan det bli ren panik istället och då kan det gå fel.

Klicka för att se resterande...

Instämmer...som sagt , stanna istället så är "jakten" slut. Det låter mycket om vissa hundar men det är ett spel för galleriet.

För att gå lite OT: är det inte samma sak med alla djur? Uppträder du inte som hot-byte så är det slut på jakten. Åtminstonde har jag märkt det i närkontakt med både vildsvin med kultingar och älgfamilj (där älgkon och kalven fick smaka på ett äpple och blev riktigt sociala).

Nu handlade ju tråden om hundar och cykling och där har jag ingen erfarenhet alls.

Överfallen av hundar

Vill bara länka till en berättelse som inträffade tidigare i år. Kanske kan tillföra något i debatten om rabiesvaccin och hur man försvarar sig mot otäcka hundar!

http://www.crazyguyonabike.com/doc/page/?page_id=273087

Vid resa till länder där det finns mycket lösspringande hundar kan det vara en god ide att snacka med lokalbefolkningen om hur man hanterar otäcka situationer. Kasta sten är effektivt i vissa delar av världen.

Jag bodde i Malawi (sydöstra Afrika) under 6 månader (2009/2010) och där fanns det en hel del lösspringande hundar. Jag var stationerad i Lilongwe (huvudstaden) och jag bodde i "Area 12" (ett bostadsområde). Alla bostadshus var omringade med en hög mur och en stor "skjutplåtport". Varje hus hade i regel tjänstefolk i form av en hushållerska, en gardener och en nightguard. (Dessa stackare fick för övrigt bara 300 SEK i månadslön). De flesta hade också en tamhund eller två som levde i trädgården. Det hela låter ju lyxigt men husen och byggnaderna är inte på långa vägar av samma kvalitet/ byggnadsteknik som i västvärlden.

Hur som helst, murarna höll hundar och andra obehöriga utanför egendomen. På dagen går det fint att vistas utanför murarna till fots (men självklart är du en udda person, den enda vita). På natten/ efter mörkrets inbrott (kl 18) gick man inte till fots utanför murarna (finns självklart ingen gatubelysning) utan i så fall tog man bilen och blev in/utsläppt av nightguarden. Det var ett jäkla ylande om nätterna och ett ljud som man reagerade på i början (men som blev 100% vardag efter ett tag) var alla fighter mellan olika hundflockar och man kunde tydligt höra att hundar blev ihjälbitna och ibland såg man också döda hundar på dagen.

Jag är en person som uppskattar frihet och gärna själv göra mina riskbedömningar vilket på sikt resulterade i att de enda begränsningarna jag gav mig själv var att inte gå ut ensam om natten och att aldrig köra bil mellan olika städer efter mörkrets inbrott.

Var det ljust så gjorde jag precis som jag ville. Utforskade hela staden inkl. utkanterna i form av olika löpträningspass eller träning på cykel (en västerländsk cykel, Merida mountainbike som jag importerade från SydAfrika). Det var en smula besvärande att vara så utstickande men det sket jag i och de allra flesta människor var vänliga även om de på olika sätt tiggde eller ville "visa vägen" och sen tigga pengar. Det var ofta man rörde sig i ropet av alla barn som alla skrek "Asungu, Asungu, Asungu" vilket betyder typ "Vit människa". På helgen blev det ofta någon aktivitet ihop med min tyska vän som hade lärt sig en del Chichewa (det lokala språket), vi hade båda bil och det blev ofta resor ut i landet för att gå någon enkel topptur eller liknande.

Vi stötte ofta på hundar i olika situationer och det lokala sättet att hantera detta på var att kasta sten på hundarna. Ofta räckte det med att utföra gesten, alltså sätta sig på huk och låtsas ta upp en sten för att hunden skulle avbryta och avvika, det gällde bara att hela tiden vara uppmärksam eventuella hundar och upptäcka dem i tid. Men på natten kan jag tänka mig att det skulle vara svårare att avbryta en attack... Sen tycker jag det var stor skillnad på hund och hund, en del såg ut som riktiga monster och hade säkert levt länge på gatan/landsbygden som lösspringande hund medan andra hundar troligtvis var gamla övergivna/förrymda vakthundar. Nu var det tack och lov inte stora problem med rabies den tiden jag var i landet men i tidningen kunde man ofta läsa om folk som blivit attackerade och ibland till och med dödade. Det var ett problem i det samhället och de utförde säkert olika "insatser" ibland.

Att kasta sten var den viktigaste kunskapen för att "hantera hundsituationer" i Malawi i alla fall...

hundar,

En bra kniv löser problemet med galna hundar,se bara till att du vet hur den ska användas..

Intressant tråd, tack för återupplivningen av den, jag cyklar nu genom rumänien och tycker därför det är extra intressant.. Intressant att läsa tips från folk som har stor erfarenhet av hundar. Men jag vet inte riktigt hur jag ska tolka tipsen.

Om jag förstått rätt så är iden följande: Stå still, titta brevid hunden och prata med den. Om den tänker bita så biter den hur som helst. Men hur länge ska man stå där? Och vad är meningen att ta det lugnt om en galen hund ändå tänker bita? Man vill ju ta sig därifrån.

Som det är nu så kör jag macho-stilen. Låtsas att jag är helt galen och skriker åt hunden samtidigt som jag fortsätter cykla. Hundarna kommer oftast helt av sig. Det har alltid funkat hittils. Men jag vet inte om jag inte mött tillräckligt galna hundar än. Blir hunden inte avskräckt så har jag en rejäl pinne och rejäla kängor och är helt förberedd på att försvara mig så gott jag kan. Försvara mig tror jag inte skulle vara något problem, förutom när det är en handfull herdehundar som jagar, det är dessa som innebär proböem för mig.

Jag har svårt att se att jag skulle vinna något på den lugnare stilen, som jag också provat, utan framgång.

skral sa:

... Låtsas att jag är helt galen och skriker åt hunden samtidigt som jag fortsätter cykla. Hundarna kommer oftast helt av sig. Det har alltid funkat hittils. ...

Jag har svårt att se att jag skulle vinna något på den lugnare stilen, som jag också provat, utan framgång.

Klicka för att se resterande...

Jag har också kört vrål-metoden med stor framgång Jag tvärnitar och vrålar från djupet av mörkaste helvetet. Det är inget jag behöver fejka eftersom jag är så satans less på dem. Då verkar de komma av sig och springer iväg och skäller på avstånd eller ger upp helt. Att stå still och prata med lugn röst har jag också provat och det verkar fungera ok det med, men det kan ta en stund och mitt intryck är att om hunden vaktar något kommer den inte tröttna. Då är det bara att sakta försöka gå vidare.

De enda hundar jag inte kommit loss ifrån är precis de som nämns i länken, de turkiska herdehundarna. Minsta rörelse med cykeln resulterade i ett utfall (jag stod still). Jag pratade med lugn röst och det verkade lugna dem lite, men det var inte förrän herden masade sig upp från sin plats under ett träd och, med viss svårighet, fick bort dem som jag kunde cykla vidare. Jag mötte lite senare en svensktalande herde (!) som förklarade att de i princip inte har någon pli på hundarna. De är halvvilda. Han rekommenderade att spruta vatten på dem men att absolut inte fäkta med armarna eller dyl. Har inte testat det själv dock. Har bara hällt sockerdricka på en liten skällig sak och den blev väldigt häpen, och tyst. Mitt intryck här var att det var min cykel som var hotet, inte jag. De tittade så gott som enbart på cykeln och gav mig bara något ögonkast. Min teori är alltså att, även om det känns helt galet, stå still och prata lugnt om det gäller hundar av det slag som nämns i länken. ... så vida det inte är uppenbart att de vill bita en i benet förstås. Då är nog tiden för civiliserad diplomati över

Jag ska helt klart fortsätta experimenterandet. Ska se till att ha en fylld flaska med kallt vatten redo på vägarna idag