Riskbedömning

Di gamble visste!

År 1555 skriver Olaus Magnus i "Historia om de Nordiska Folken:

"...På detta ställe bör jag ej underlåta att nämna den sjö, belägen i Östergötland och med namnet Vättern, af 60 italienska mils längd och 20 mils bredd, är så egendomligt beskaffad, att när den under stormigt väder blifvit isbelagd och islossning tillstundar, börjar den under det häftigaste gny sjuda i djupet och uppröras samt med stor våldsamhet bryta upp, hvarvid små springor och rämnor uppstå i isen, hvilka inom ganska kort tid blifva allt bredare, och detta trots att isen förut i tjocklek mätt mer än en , kanske två alnar. Genom samtidig inverkan uppifrån delas sedan hela isfältet i flera smärre isflak, och de resande som befinna sig på dessa kunna endast genom Guds särskilda beskydd uppnå stränderna, därför att naturens krafter verka på ett hemligare och underbarare sätt i denna sjö än annorstädes. Det finns även i närheten av Norges hufvudstad Nidaros en sjö som aldrig tillfryser."

Karin Hedén

Re: Di gamble visste!

Karin H.; sa:

År 1555 skriver Olaus Magnus i "Historia om de Nordiska Folken:

"...På detta ställe bör jag ej underlåta att nämna den sjö, belägen i Östergötland och med namnet Vättern, af 60 italienska mils längd och 20 mils bredd,
........................
Karin Hedén

Klicka för att se resterande...

En italiensk mil = ca 1,5 km (5000 romerska fot, där varje romersk fot är ca 1/5 tum kortare än London-foten)

Re: Re: Di gamble visste!

pausch; sa:

Karin H.; sa:

År 1555 skriver Olaus Magnus i "Historia om de Nordiska Folken:

"...På detta ställe bör jag ej underlåta att nämna den sjö, belägen i Östergötland och med namnet Vättern, af 60 italienska mils längd och 20 mils bredd,
........................
Karin Hedén

Klicka för att se resterande...

En italiensk mil = ca 1,5 km (5000 romerska fot, där varje romersk fot är ca 1/5 tum kortare än London-foten)

Klicka för att se resterande...

90 km lång och 30 km bred alltså...Inte så tokigt uppskattat utan GPS eller andra tekniska prylar! Vättern är 135 km lång och 31 km bred. Om Vättern: http://www.visingso.net/karta/byarna/vattern/vattern.htm

Karin

Vi måste lära oss något av Ridö!

Hela sommaren och hösten har jag tänkt på Ridö-olyckan. Jag har läst rapporten i minsta detalj och försökt sätta mig in i ledarens situation (eftersom jag är ledare själv). Nu i dagarna har jag läst hela denna diskussionstråd i ett enda svep och vill gärna bidra med en kommentar.

Jag tycker det är dags att någon sammanfattar det sagda. Krister V?

I den sammanfattningen kan/bör det finnas något som vi kan lära oss av händelsen. Jag vill ha en minnesbild av situationen framför mig. Den bilden ska larma mig när jag och min grupp är på väg in i ett liknande läge som vid Ridö.

Vilken rubrik ska vi ge bilden? Jo:

”Den smala eller avsmalnande vägen på isen”

För det var det grupp U39 råkade ut för. De följde råken och hade uppmärksamhet på den på sin vänstra sida. Till en början var isen (kanske) bra till höger om gruppen men efter några hundra meter så var den sämre. Gruppen åkte då på en smal/avsmalnande väg utan att veta det. De första plurrningarna bröt sönder den remsa is som gruppen stod på och nästan alla plurrade med kända följder.

Vad lär vi oss? Jo,
1)att vara mycket uppmärksamma på att inte hamna på långa (längre än gruppen) smala/avsmalnande passager och
2)om vi avsiktligt är på en sådan, att alltid ställa oss frågan: klarar isen att EN(1) av oss plurrar här? Håller vägen då? Och...
3) ...att kunna ta hjälp av flera i gruppen med tätare pikning över ett lite bredare område än vad bara en person (ledaren) klarar, detta för att få bättre översikt över ojämnt tjock is

Jag kan inte säga att jag varit tillräckligt eftertänksam i några liknande situationer under min långa ledarverksamhet (20 år). Att hålla avstånd då har dock alltid varit viktigt, men bedömningen om isbryggan håller för ETT plurr har det nog varit si och så med.
Men från och med nu kommer jag att se ”den smala vägen” framför mig när jag närmar mig den.

Någon som följer med?

Det kanske är så enkelt att det i många fall räcker med sunt förnuft för att onvika onödiga risker. Att hålla avstånd från varandra och från ledaren när isen kräver det osv...

Det är inte alltid detta efterlevs i organsierade sällskap.

Re: Vi måste lära oss något av Ridö!

Vilken typ av pikar?

Jag hittade inte ett ord om vilken/vilka ispikar som ledaren och de övriga använde. På ett ställe står det att 2 av varandra uppger att dom slog igenom isen med ett slag. Det kan inte ha undgått någon att olika pikar har olika egenskaper. Vissa tycker mördarpiken som man slår igenom 7 cm kärnis med ett slag är bra, medan andra vill en pik där man får pika flera gånger innan man kommer igenom 5 cm kärnis.

Hoppas inte det blir någon debatt om för och emot olika pikar, jag tycker det bara är märkligt att det inte nämns ett ord i vilka pikar som användes.

Per Brune

Den första frågan vid riskbedömning borde kanske vara "håller isen att rädda från?", snarare än "håller isen att åka på?", som den antagligen ofta har varit. Med rätt utrustning och sällskap så vet vi ju att plurren i sig inte är särskilt farliga, så länge man kommer upp på isen igen tämligen snabbt.
En grupp har alltså "råd" med någon/några åkare med stor riskexponering (åkning på is med tveksam hållbarhet) åt gången så länge majoriteten av gruppen finns på "trygg is" inom kastlinas räckhåll eller närmare.

Isbiten

dvs SSSKs medlemstidning har i höstnumret nu i november en notis där Peter Kronborg beskriver 4 händelser som han själv upplevt där massplurr inträffat på stöpisar. Han menar att faran med stöpisar som är svårbedömda har underskattats.

Thure

Thure, kan du kolla med Peter Kronborg om han skulle kunna tänka sig att publicera artikeln på Thinkice eller liknande?

-Palle

Jag har nu

mailat Peter och föreslagit att han postar sin notis i den här tråden.

Thure

Personligen tycker jag att resonemanget att en grupp har "råd" med att någon /några åker genom isen om övriga befinner sig på trygg is är fullständigt vansinnigt. VARJE plurr är potentiellt farligt, sen är det en annan sak att ha rutiner att ta till om olyckan är framme, men det går ALDRIG att med 100%säkerhet veta att just den här isen håller och det går ALDRIG att i förväg veta om ett tillbud kommer att sluta som incident eller dödsolycka. Även om alla följer instruktionerna. Inställningen att plurr är värda risken, eftersom risken inte är särskilt stor, är dels självbedrägeri, dels en del av själva problemet med bristande säkerhetstänkande.

CEN; sa:

VARJE plurr är potentiellt farligt, sen är det en annan sak att ha rutiner att ta till om olyckan är framme, men det går ALDRIG att med 100%säkerhet veta att just den här isen håller och det går ALDRIG att i förväg veta om ett tillbud kommer att sluta som incident eller dödsolycka.

Klicka för att se resterande...

Nej, varje plurr är INTE potentiellt farligt. De flesta plurren är rent slarv och helt oproblematiska, t.ex. att kanten på råken brister när man ska kliva över. Plurr på tunna isar långt från land, på vårisar och på is som riskerar att blåsa bort/spricka upp är en helt annan femma. Därför kan man självklart inte klumpa ihop plurr på det sätt som du gjort ovan, och därför är plurrstatistik helt ointressant om den inte är analyserad.