Apropå tråden om förbjudandet av snöskotrar och motorbåtar så tycker jag att det kunde vara intressant med en bredare och mer allmän diskussion.
Jag har konstaterat att runt mina trakter (Södertäljetrakten) finns det relativt tätt med naturreservat. Detta är ju bra för att det inte ska bli kalhyggen och köpcenter av all skog, särskilt om det är "särskilda naturvärden" det handlar om.
Tyvärr har jag också kunnat konstatera att det åtminstone i vissa fall har varit tvivelaktiga grunder för restriktionerna i reservaten.
Det mest tydliga är ett ställe där det fanns fin klättring. Där förbjöds klättringen och när den på kommunen ansvariga personen skulle motivera detta så var ett av skälen att korp, som varit skyddad, häckade nära klippan. Att sedan bl a jägarna varit med och godkänt restriktionerna var ju extra intressant. Man förbjöd klättring för att inte störa korparna, men man tillät jakt på korp...
SKF var inte tillfrågade i remissrundan. Troligen var de snarare så att jägarna ville ha sin skog ifred.
Nå, detta var ett enstaka och kanske missvisande exempel.
MEN, jag tror nog att restriktioner ofta kan vara av ondo. För att spara naturvärden i det långa loppet måste vi nog få ut folk i skogen så att denna börjar värderas. Naturligvtis kostar detta i form av belastningar; det blir stigar, det springer omkring folk i den annars tysta trevliga skogen och tyvärr syns även slitaget för att folk gör åverkan på vegetationen samt skräpar ned.
Dock är vinsten att fler kommer att bilda opinion om att varna naturintressena. På sikt kan man ju hoppas att folk sköter sig bättre och inte skräpar ned osv, men dit är det nog en bit...
Slutsatsen är alltså att vi måste stå ut med lite slitage och annat i skog och mark, kanske lite borrbultar och en och annan eldstad, för att på lång sikt spara naturvärden.
Om man utestänger allmänheten från skog och mark så slutar det nog med att man allt oftare gör undantag från restriktionerna och bygger kraftverk eller vägar när Näringsdepartement mm gör sin bedömning. Och det är ju de som tar de tunga besluten. Eventuellt utan att någon bryr sig....
Jag har konstaterat att runt mina trakter (Södertäljetrakten) finns det relativt tätt med naturreservat. Detta är ju bra för att det inte ska bli kalhyggen och köpcenter av all skog, särskilt om det är "särskilda naturvärden" det handlar om.
Tyvärr har jag också kunnat konstatera att det åtminstone i vissa fall har varit tvivelaktiga grunder för restriktionerna i reservaten.
Det mest tydliga är ett ställe där det fanns fin klättring. Där förbjöds klättringen och när den på kommunen ansvariga personen skulle motivera detta så var ett av skälen att korp, som varit skyddad, häckade nära klippan. Att sedan bl a jägarna varit med och godkänt restriktionerna var ju extra intressant. Man förbjöd klättring för att inte störa korparna, men man tillät jakt på korp...
SKF var inte tillfrågade i remissrundan. Troligen var de snarare så att jägarna ville ha sin skog ifred.
Nå, detta var ett enstaka och kanske missvisande exempel.
MEN, jag tror nog att restriktioner ofta kan vara av ondo. För att spara naturvärden i det långa loppet måste vi nog få ut folk i skogen så att denna börjar värderas. Naturligvtis kostar detta i form av belastningar; det blir stigar, det springer omkring folk i den annars tysta trevliga skogen och tyvärr syns även slitaget för att folk gör åverkan på vegetationen samt skräpar ned.
Dock är vinsten att fler kommer att bilda opinion om att varna naturintressena. På sikt kan man ju hoppas att folk sköter sig bättre och inte skräpar ned osv, men dit är det nog en bit...
Slutsatsen är alltså att vi måste stå ut med lite slitage och annat i skog och mark, kanske lite borrbultar och en och annan eldstad, för att på lång sikt spara naturvärden.
Om man utestänger allmänheten från skog och mark så slutar det nog med att man allt oftare gör undantag från restriktionerna och bygger kraftverk eller vägar när Näringsdepartement mm gör sin bedömning. Och det är ju de som tar de tunga besluten. Eventuellt utan att någon bryr sig....