Skillnad privatgrupp jämfört med klubbgrupp?
- Trådstartare thureb
- Start datum
pekvirk; sa:
Tyvärr är det nog ingen som kan hindra dig.
Re: Re: Re: Re: Dubbelkommando?
Detta är gränsfall, man måste få prata med sina medåkare och få åka om varandra osv. Som kökvinna blir det rörigare att hålla ordning på gruppen om flera kör ett eget race. Ordvalet kanske mer var klantigt valt än menat som nedsättande. Jag gillar det inte i alla fall.
Det som du Krister pratar om tycker jag är bra. Det stärker mitt förtroende för ledaren.
Det är det här jag tänker på. Hur ska en stark åkare med lite iskunskap kunna veta när man kan köra en egen runda jämfört med gruppen? Skitsknacket kan vara i stil med "Vad f-n stannar vi nu för?", "Ska h*n vända oss nu IGEN?". Det ser inte bra ut när sådant kommer från en med ledarmärke. Jag har bara hört det några få gånger.Palle_Z; sa:
Detta är gränsfall, man måste få prata med sina medåkare och få åka om varandra osv. Som kökvinna blir det rörigare att hålla ordning på gruppen om flera kör ett eget race. Ordvalet kanske mer var klantigt valt än menat som nedsättande. Jag gillar det inte i alla fall.
Det som du Krister pratar om tycker jag är bra. Det stärker mitt förtroende för ledaren.
Olyckor av aktuellt slag är egendomligt nog väldigt ovanliga men har i alla fall det positiva med sig att dom fungerar som väckarklocka.
Minns en gång för länge sen sen då jag var ganska nybliven och entusiastisk åkare och åkte i en privatgrupp på sex personer som inte åkt tillsammans tidigare. På återväg från en längre tur på Svärdsfjärden kom vi fram till ett nyfruset parti, ca 100 meter brett och med mycket tunn is. Om vi inte kunnat passera partiet blev det lång omväg tillbaka till bilarna. Vi cirklade runt lite tveksamt vid kanten och jag som sovit dåligt på natten och hade sämst omdöme körde ut på nyisen. Den höll men sprack hela tiden efter mig. Två av dom andra och mer erfarna följde efter direkt. Efter lite mer tyst cirklande fortsatte jag över mot andra sidan. Alla dom andra följde efter och ganska nära. Det var inte vad jag hade tänkt mig - hade ju tänkt att dom skulle komma efter på behörigt avstånd. Väl över på andra sidan sa en av dom mer erfarna att han aldrig åkt på så tunn is tidigare. Alla höll med för egen del, även jag. Alla hade också kunnat omkommit; isen var så tunn att den inte hållit för att ta sig upp på om man väl åkt igenom. Trötthet, dåligt omdöme, oklart ledaransvar, outsagt grupptryck, dom andra ville inte vara "sämre", tidigare eskapader av mig i berg - "det här är väl inget". Men det var det.
Minns en gång för länge sen sen då jag var ganska nybliven och entusiastisk åkare och åkte i en privatgrupp på sex personer som inte åkt tillsammans tidigare. På återväg från en längre tur på Svärdsfjärden kom vi fram till ett nyfruset parti, ca 100 meter brett och med mycket tunn is. Om vi inte kunnat passera partiet blev det lång omväg tillbaka till bilarna. Vi cirklade runt lite tveksamt vid kanten och jag som sovit dåligt på natten och hade sämst omdöme körde ut på nyisen. Den höll men sprack hela tiden efter mig. Två av dom andra och mer erfarna följde efter direkt. Efter lite mer tyst cirklande fortsatte jag över mot andra sidan. Alla dom andra följde efter och ganska nära. Det var inte vad jag hade tänkt mig - hade ju tänkt att dom skulle komma efter på behörigt avstånd. Väl över på andra sidan sa en av dom mer erfarna att han aldrig åkt på så tunn is tidigare. Alla höll med för egen del, även jag. Alla hade också kunnat omkommit; isen var så tunn att den inte hållit för att ta sig upp på om man väl åkt igenom. Trötthet, dåligt omdöme, oklart ledaransvar, outsagt grupptryck, dom andra ville inte vara "sämre", tidigare eskapader av mig i berg - "det här är väl inget". Men det var det.
Re: Re: Re: Re: Re: Dubbelkommando?
Jag åker oftast i snabbare grupper och då brukar detta lösa sig naturligt. Där har de allra flesta god iskunskap och kan göra en egen bedömning. I långsammare grupper kan det vara lämpligt att ledaren säger att det är OK att ta egna svängar i vikar.cykelstina; sa:
Efter händelserna vid Askö tog vi ledare i LLK fram en ledarpolicy. En av punkterna är "LLK-ledare hjälper alltid till - Kommentarer och råd: Ledare är alltid lojala mot och stöttar varandra. I ett nödläge skall alla hjälpa till. I andra situationer råder frivillighet." Det du pratar om bryter mot den policy vi har kommit överens om.
Re: Re: Re: Re: Re: Re: Dubbelkommando?
Nåt i den där stilen kan kanske vara bra, men som jag ser det har den en stor svaghet: Vad gör man om man inte är överens med ledaren? Det policyn bör säga är att den som är gruppledare har sista ordet. För när man inte är överens är det svårt att stötta varandra...
Fast det kanske finns punkter i den där policyn som tydliggör det?
Nåt i den där stilen kan kanske vara bra, men som jag ser det har den en stor svaghet: Vad gör man om man inte är överens med ledaren? Det policyn bör säga är att den som är gruppledare har sista ordet. För när man inte är överens är det svårt att stötta varandra...
Fast det kanske finns punkter i den där policyn som tydliggör det?
Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Dubbelkommando?
Nej, det finns ingen särskild punkt om det. Det beror på vad det gäller. När det gäller vägval få man ta en diskussion om det. Kan man trots diskussionen inte komma överens, får man väl lämna gruppen. Frågan är lite akademisk, jag har aldrig varit med om att någon lämnat en grupp för att ledaren var för envis eller tagit för stor risk.nermander; sa:
Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Dubbelkommando?
Kanske för att de flesta av oss skulle sätta oss i en ännu farligare situation genom att ensamma, med begränsad erfarenhet och iskunskap, försöka ta oss tillbaks till landbacken efter ett avhopp, än vi är i om vi fortsätter i den grupp vi bedömmer som riskfyllt ledd.
Sen tror jag i och för sig inte att ledarna i Sveriges långfärdsskridskoklubbar skulle agera på ett sådant sätt om man verkligen anmälde sin oro. De människor jag hittills träffat på i sådana sammanhang har genomgående varit sympatiska människor som verkat för gruppens och individernas bästa.
Problemet är väl snarare att man i en grupp tvekar att göra sin stämma hörd om man känner obehag.
/Erik
kr-val; sa:
Kanske för att de flesta av oss skulle sätta oss i en ännu farligare situation genom att ensamma, med begränsad erfarenhet och iskunskap, försöka ta oss tillbaks till landbacken efter ett avhopp, än vi är i om vi fortsätter i den grupp vi bedömmer som riskfyllt ledd.
Sen tror jag i och för sig inte att ledarna i Sveriges långfärdsskridskoklubbar skulle agera på ett sådant sätt om man verkligen anmälde sin oro. De människor jag hittills träffat på i sådana sammanhang har genomgående varit sympatiska människor som verkat för gruppens och individernas bästa.
Problemet är väl snarare att man i en grupp tvekar att göra sin stämma hörd om man känner obehag.
/Erik
Det som tas upp i inläggen ovan är viktigt och intressant och handlar ju om ledarskapet.
Utan att värdera nuläget i en eller annan klubb, kan man ändå utifrån diskussionen tänka sig att ledarutbildningen kanske utöver det lite mer tekniska momenten och bör innehålla (eller utökas) när det gäller hur kommunikationen i gruppen ska upprätthållas.
Eftersom tråden om olyckan i lördags halvt urartat på ett par sidor (den har handlat om sånt som väl borde passat bättre i denna tråd alltså), så tar fortsätter jag på resonemanget från den tråden nedan.
Inledningsvis är det väl så att ingen behöver fundera över om ensamåkning, privatåkning eller klubbåkning ska upphöra som följd av olyckan. Att värdera vilket som är farligast är närmast ogörligt. Det handlar ju helt enkelt om vilken marginal man har till den kritiska risknivån i respektive fall.
Att en avancerad klubb (SSSK uppger ju t ex tydligt att de inte ägnar sig åt nybörjare) med full utrustning rimligen kan åka på sämre isar än en oerfaren ensamåkare utan utrustning med högre säkerhet, är väl inte klokt att ifårgasätta. Fast samtdigt är väl en "ensamåkare" av den typen på Getaren med flera decimeter tjock is betydligt säkrare än en värstinggrupp som letar snöfri is (ofta = färsk is) i havsbandet. Sen blir det väl hopplöst subjektivt och ordvrängeri när de olika kategorierna försöker "sätta dit" varann på att de är sämre.
Jag återknyter till ett exempel jag tog tidigt i diskussionen:
Jag pimplade på Sundsörsviken för ett par veckor sedan. Jag hade lite smådåligt samvete eftersom jag inte hade eget sällskap. Jag hade dock isdubbar, lite extrakläder i ryggsäcken, pikstavar och livlina.
Konstaterade dock att istjockleken varierade mellan 3-4 cm till 1 dm. Detta på ett rätt litet område.
Pikade och borrade mig utåt successivt. Hade då faktiskt knutit fast mig i ett träd i strandkanten. Satt så småningom och fikade med min 24 m lina till stranden när det kom lite grupper och susade förbi (nån kanske känner igen sig). Eftersom jag borrat många hål och hade lite "koll på läget" knöt jag då loss mig, för att inte vara ivägen.
Åtminstone tre 12-15-mannagrupper susade förbi. I samtliga fall med riktigt korta inbördes avstånd. När jag tog en lite annan väg tillbaka mot stranden på hemvägen så kom jag till ett område med mycket tunn (men stark) is. Jag kunde med varje hand pika igenom på första hugget. Definitivt mindre än 5 cm...
Över denna yta var det gott om skridskospår. Man hade inte i någon av grupperna gjort någon slags försiktig övergång med utökade luckor.
Ännu farligare ute var möjligen de "privatåkare" och flanörer som ensamma eller två och två passerade i något fall helt utan utrustning.
Det går ju alltså att rangordna risknivån mellan dessa åkare, men det är också lätt att underkänna samtliga beteenden.
Problemet var alltså så enkelt att eftersom isytan var slät och fin, inga råkar eller vindbrunnar, så underskattade samtliga risknivån (IMHO). Alla åkte på lite riskabel is och ingen tillämpade de lite mer "proffesionella" försiktigthetsåtgärder som här och där har diskuterats på forumet. För övrigt kan det hända att jag var lite harigare eftersom jag var ensam, och dessutom anlände över Uvberget som helt nära stranden är uppåt 35 m högt. Utsikten gav vid handen att viken korsades av många råkar och oregelbundenheter. Detta var svårt att se från ytnivå.
Ta det alltså försiktig, oavsett vilken kategori ni föredrar att tillhöra, och tappa hellre tempo än att blunda en aning för risken!
ED: Förlåt mig för ett hopplöst tjatigt och för långt inlägg...
[Ändrat av Mezzner 2006-01-31 kl 22:17]
Utan att värdera nuläget i en eller annan klubb, kan man ändå utifrån diskussionen tänka sig att ledarutbildningen kanske utöver det lite mer tekniska momenten och bör innehålla (eller utökas) när det gäller hur kommunikationen i gruppen ska upprätthållas.
Eftersom tråden om olyckan i lördags halvt urartat på ett par sidor (den har handlat om sånt som väl borde passat bättre i denna tråd alltså), så tar fortsätter jag på resonemanget från den tråden nedan.
Inledningsvis är det väl så att ingen behöver fundera över om ensamåkning, privatåkning eller klubbåkning ska upphöra som följd av olyckan. Att värdera vilket som är farligast är närmast ogörligt. Det handlar ju helt enkelt om vilken marginal man har till den kritiska risknivån i respektive fall.
Att en avancerad klubb (SSSK uppger ju t ex tydligt att de inte ägnar sig åt nybörjare) med full utrustning rimligen kan åka på sämre isar än en oerfaren ensamåkare utan utrustning med högre säkerhet, är väl inte klokt att ifårgasätta. Fast samtdigt är väl en "ensamåkare" av den typen på Getaren med flera decimeter tjock is betydligt säkrare än en värstinggrupp som letar snöfri is (ofta = färsk is) i havsbandet. Sen blir det väl hopplöst subjektivt och ordvrängeri när de olika kategorierna försöker "sätta dit" varann på att de är sämre.
Jag återknyter till ett exempel jag tog tidigt i diskussionen:
Jag pimplade på Sundsörsviken för ett par veckor sedan. Jag hade lite smådåligt samvete eftersom jag inte hade eget sällskap. Jag hade dock isdubbar, lite extrakläder i ryggsäcken, pikstavar och livlina.
Konstaterade dock att istjockleken varierade mellan 3-4 cm till 1 dm. Detta på ett rätt litet område.
Pikade och borrade mig utåt successivt. Hade då faktiskt knutit fast mig i ett träd i strandkanten. Satt så småningom och fikade med min 24 m lina till stranden när det kom lite grupper och susade förbi (nån kanske känner igen sig). Eftersom jag borrat många hål och hade lite "koll på läget" knöt jag då loss mig, för att inte vara ivägen.
Åtminstone tre 12-15-mannagrupper susade förbi. I samtliga fall med riktigt korta inbördes avstånd. När jag tog en lite annan väg tillbaka mot stranden på hemvägen så kom jag till ett område med mycket tunn (men stark) is. Jag kunde med varje hand pika igenom på första hugget. Definitivt mindre än 5 cm...
Över denna yta var det gott om skridskospår. Man hade inte i någon av grupperna gjort någon slags försiktig övergång med utökade luckor.
Ännu farligare ute var möjligen de "privatåkare" och flanörer som ensamma eller två och två passerade i något fall helt utan utrustning.
Det går ju alltså att rangordna risknivån mellan dessa åkare, men det är också lätt att underkänna samtliga beteenden.
Problemet var alltså så enkelt att eftersom isytan var slät och fin, inga råkar eller vindbrunnar, så underskattade samtliga risknivån (IMHO). Alla åkte på lite riskabel is och ingen tillämpade de lite mer "proffesionella" försiktigthetsåtgärder som här och där har diskuterats på forumet. För övrigt kan det hända att jag var lite harigare eftersom jag var ensam, och dessutom anlände över Uvberget som helt nära stranden är uppåt 35 m högt. Utsikten gav vid handen att viken korsades av många råkar och oregelbundenheter. Detta var svårt att se från ytnivå.
Ta det alltså försiktig, oavsett vilken kategori ni föredrar att tillhöra, och tappa hellre tempo än att blunda en aning för risken!
ED: Förlåt mig för ett hopplöst tjatigt och för långt inlägg...
[Ändrat av Mezzner 2006-01-31 kl 22:17]
Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Dubbelkommando?
En grupp består ju av fler än två personer. Om en person blir oense med ledaren, hur ska övriga i gruppen göra när den personen lämnar gruppen? Följa med ledaren eller följa med den andra personen?
Ledare kan man vara på två sätt: Genom auktoritet eller genom auktorisation.
Om en person som är "ledartyp" (d.v.s. har lätt för att tala för sig, lätt för att få folk med sig) bestämmer sig för att sätta sig upp mot den formella ledaren (som är utsedd till ledare) så får man en svår situation. Den utsedda ledaren kanske har mycket bättre kunskaper men har svårt att tala för sig. Därför är det viktigt att "auktorisationen" är tydlig, deltagarna skall veta vem som bestämmer.
kr-val; sa:
En grupp består ju av fler än två personer. Om en person blir oense med ledaren, hur ska övriga i gruppen göra när den personen lämnar gruppen? Följa med ledaren eller följa med den andra personen?
Ledare kan man vara på två sätt: Genom auktoritet eller genom auktorisation.
Om en person som är "ledartyp" (d.v.s. har lätt för att tala för sig, lätt för att få folk med sig) bestämmer sig för att sätta sig upp mot den formella ledaren (som är utsedd till ledare) så får man en svår situation. Den utsedda ledaren kanske har mycket bättre kunskaper men har svårt att tala för sig. Därför är det viktigt att "auktorisationen" är tydlig, deltagarna skall veta vem som bestämmer.
Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Dubbelkommando?
Å då var cirkeln sluten? En disciplinerad fårskock som blint följer sin ledare. Ägnar sig internt och väder och vind och vad de ska hitta på till kvällen. Var de är, ska eller vad de åker på ska de inte bry sig om. Det är ju ändå ledaren som bestämmer.
Till och med militären har börjat överge den ledningsmodellen. Visst finns den kvar i vissa lägen men inte alltid.
Att vara en aktiv lyssnare, coach och motivatör är centrala komponenter av ett tidsenligt ledarskap. Då medvetandegör ledaren skridskoåkningens hela innehåll i gruppen och riktigt väl utfört blir målen för utfärden gemensamma. Beslutsprocessen är ständigt pågående och krav på deltagande i fler meningar än att bara hänga med tydliggörs. Möjligen något flera stopp på färden men då för att uppnå nya värden.
Möjligen en utopi och en modell som ställer nya krav på både ledare och deltagare. Likväl tror jag den skänker både säkerhet och upplevelse åt skridskoåkning i organiserade former.
/Oscar
nermander; sa:
Å då var cirkeln sluten? En disciplinerad fårskock som blint följer sin ledare. Ägnar sig internt och väder och vind och vad de ska hitta på till kvällen. Var de är, ska eller vad de åker på ska de inte bry sig om. Det är ju ändå ledaren som bestämmer.
Till och med militären har börjat överge den ledningsmodellen. Visst finns den kvar i vissa lägen men inte alltid.
Att vara en aktiv lyssnare, coach och motivatör är centrala komponenter av ett tidsenligt ledarskap. Då medvetandegör ledaren skridskoåkningens hela innehåll i gruppen och riktigt väl utfört blir målen för utfärden gemensamma. Beslutsprocessen är ständigt pågående och krav på deltagande i fler meningar än att bara hänga med tydliggörs. Möjligen något flera stopp på färden men då för att uppnå nya värden.
Möjligen en utopi och en modell som ställer nya krav på både ledare och deltagare. Likväl tror jag den skänker både säkerhet och upplevelse åt skridskoåkning i organiserade former.
/Oscar
Liknande trådar
| Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
|---|---|---|---|---|
|
|
Skillnad på spricka och spricka | Långfärdskridsko | 7 |
Liknande trådar
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.