Artiklar > Kul på hjul

Kul på hjul

Av: Newlin

Dagen innan avfärd så pratade jag och Emelie  långt in på natten. Många frågor gnagde i mitt huvud men jag visste att det skulle lösa sig bara jag satte mig på planet.
Att tankarna flyger i huvudet ser jag som normalt dagen innan man ska flyga till andra sidan gjorden och korsa en kontinent! Vaknade med panik, slet upp kartongen och packade om. Satte mig på tåget ner till Copenhagen Airport strax efter ett på dagen, medans mamma vinkade av mig fällde jag en tår och insåg att det tar ett tag innan vi ses igen. Emelie hade redan lämnat Sverige för en resa ner till Teneriffa. På tåget satt jag och funderade på mina skor… hur många reser med spd-skor på fötterna när de ska till andra sidan jorden. När jag kom till flygplatsen var inte min biljett giltig och jag trodde det var kört… men den snälla damen innanför disken satte mig på 1:plats. Biljetten bokade jag inne i staden på en resebyrå men de hade tydligen satt fel datum. Landade sent på London flygplats där jag tillbringade natten på en serie av stolar. Jag tog steget, jag är på väg!

Ett bra tag senare landade jag i Brisbane. Tillbringade dagen med att fixa det sista, cyklade upp på en berg i närheten, det är 36 graders skillnad mot Sverige och jag svettas enormt.
Efter en vecka i Brisbane så flög jag upp till Cairns där jag tillbringade två dagar innan det sista flyget tog mig upp till Bamaga. Fåglarna här låter mycket mer och jag är speciellt intresserad av en som låter som ett flipperspel. Ibland vill jag offra en sko, men för det mesta så tycker jag faktiskt om hans sällskap!

Väl på plats så skruvade jag ihop cykeln och packade. Seisia va en lagom sträcka för dagen och där kunde jag fixa sprit och mat till köket. Under natten på campingen här så blev vi bestulna på en ryggsäck med grejer, vi letade frenetiskt efter den ett tag men insåg att den är borta!
Vägen upp till toppen tog en dag för oss, vi slog läger vid resterna av campingen och sicksackade upp till de två monumenten som finns där. På vägen tillbaka till campingen så höll jag på att cykla över en sköldpadda, den drog in huvudet av rädsla och det räddade han med bara några få mm till godo.

Sträckan ner till Cairns var bland de topp 5 under denna resa. Regnet på eftermiddagarna, maten och miljön på de roadhouse som fanns längs vägen, djungeln, djuren och människorna.
När det blev för varmt så satte vi oss ner i en bäck, blötte alla kläder och pratade. Efter 30 minuters cykling så va allt torrt och vi gjorde om proceduren. Rädslan  för krokodiler ibörjan gjorde att det var dödsstraff att kasta sten eller liknande i vattnet under en ”river crossing” särskilt om det va djupare än till vaderna. Visst fanns där krokodiler… kommer ihåg ett ställe där vi badade på dagen och hörde krokodilerna på natten, det värsta som hände va dock att en dingo gav sig på mitt diskmedel.

”Dusharna var riktigt äckliga men samtidigt inbjudande eftersom jag inte hade duschat på ett tag. Har aldrig duschat medans kackerlacker, tusenfotingar, myror och groder passerar mellan fötterna, det kan man väl kalla för en upplevelse, spindeln i taket höll sig dock på plats. Efteråt köpte jag mig en cola och slappnade av vid lägerelden.”

Föll direkt för Cairns när vi landade här och nu en månad senare när ja återkommer så får jag samma känslor. Att promenera längs med ”vattnet” ner till citypoolen, köpa frukt, sitta i en park och äta eller ta en båt ut till revet. Jag åkte ut med Reef Encouner och stannade ute på revet 3 nätter, nyår på revet va ett trevligt avbrott mot cyklingen. Under kvällarna så satt människor från hela världen och snackade med varandra, eftersom alla kunde olika mycket engelska så blev det både muntligt, kroppsligt och bildligt.

”På kvällen satt jag och åt med 2 Österrikare, 1 från Australien, 1 från El Salvador, 1 Tysk, 1 Fransmann, 2 Italienare, vi hade ibland lite problem med kommunikationen men det var en enormt rolig kväll. Senare på kvällen så spelade några  ur besättningen gitarr och vi andra sjöng vi skulle även slå rekord i jacuzzin med 16 människor men vi blev aldrig fler än 5. Att det inte va några fyrverkerier på kvällen gjorde inget.”

För det mesta så höll vi oss på småvägar. Ibland blev det dock större vägar och min uppfattning om Australienare är att de försöker köra så nära som möjligt, vi provade att sätta upp en pinne med tyg i änden men det verkade trigga flera och många ”touchade” den. Norra delen av cyklingen tyckte jag det va oroväckande många minnesmärken och kors längs med vägen. Vet inte om jag blev avtrubbad längre in i resan eller om det lugnade ner sig men det kändes bättre längre söderut på de större vägarna. På småvägarna var det dock inte någon insident vad jag kommer ihåg. Självklart så finns de  som väjer så mycket så att de nästan kör i diket på fel sida också. Jag gillade offroadvägarna mest, ibland var de riktigt dåliga och på en del låg stora träd och blockerade. Någon sa att locals ibland gör så för att få vara ifred… jag vet inte… de jag träffade var väldigt trevliga och erbjöd mig både mat och vatten. På en av dessa vägar växte det en trolig finne på min arm. Jag petade på den en dag när den hade blivit riktigt stor medans jag lagade mat, den sprack och ut kom små vita larver, maten uteblev och 2 dagar senare kall och blöt tog jag in på ett motell. Jag kommer ihåg att jag va så kall så att personen i receptionen fick hjälpa mig med namnteckningen och jag blev lite snällt inställd i duschen med kläderna på. Senare tog jag in på en camping som låg på andra sidan stan där jag bodde i en vecka och träffade ett galet gäng. Vi hade fest varje kväll, vi lyssnade på lp-skivor och speciellt på don´t cry for me argentina ifrån Evita. Vi hade en stjärnkikare som vi skulle locka till oss tjejer med och vi hade en cykeltävling ner till systemet.

Nordligaste, sydligaste och östligaste punkten är alla värda ett besök.
Östligaste med den fina fyren, klipporna, hippiestaden och de trevliga människorna, sydligaste med den fina nationalparken, campingen och havet och den nordligaste med djungeln, vägarna och roadhousen.

”Fick reda på att det var 75$ i böter om man inte hade hjälmen på huvudet. Vi beslöt att inte ha dem på. Meningen va att vi skulle korsa floden till fots och sedan följa ”Old telegraph track” men eftersom klockan var mycket och vattnet såg fientligt ut valde vi att ta färjan ca 1 mil bort. Vi stannde på campingen där för natten och i ett samtal med urinvånarna fick vi höra att det var en riktigt stor krokodil här i krokarna.”

Alla varnade mig för farliga djur innan jag åkte och när jag kollade på tv så kändes det riktigt farligt att åka dit och bo i tält i flera månader. Visst jag såg de flesta av de farliga djuren där och ofta i min direkta närhet men när vi pratade med de som bodde där så va det ”no worries” för det mesta. Desto längre jag va där desto mer avlappnad blev jag, visst skorna hade jag i tältet och skakade ur varje morgon men den där hysterin som finns på tv och internet hade vi inte. Att långfärdscykla är inte så jobbigt som många tror och det går att anpassa både längd och svårighetsgrad efter egen förmåga.

”Vi har gjort det till ett mission att äta minst en glass på varje Hungry Jacks vi ser och sen har jag fastnat för en god milkshake som jag bara inte kan sluta dricka. Vissa dagar så finns det tomater, ananas och annat att köpa längs vägen, idag stannade vi vid ett hus med plåttak, det dunsa på taket med jämna mellanrum och ner kom en färsk mango… kan inte bli bättre”

Källa: www.inspirationaloutdoors.com

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
» Visa även betygsättningar utan kommentar