Anarisolyckan 24 feb 1978 beskrivs i
http://goo.gl/kYpy9 Appendix A sidan 144 där fungerade inte fjällradion i det hyrda fjällräddningspaketet...
Otäck berättelse, det där med Anarisolyckan. Måste ha varit fruktansvärt. Har fortfarande, trots att man i texten fick en ganska klar bild över hur olyckan gick till, svårt att förstå hur det kunde gå så oerhört illa. Att man inte försökte öppna ryggsäckar innan händerna stelfrusit känns helt ofattbart... Samtidigt måste det ju haft sina anledningar till att det gick så snett, till exempel att snödjupet på området de sökte skydd på var alltför grunt.
Någon som vet något om den ende överlevande? Lever han än idag? Vilka stugor var det sällskapet skidade mellan under olyckstillfället? Var kan man hitta silverkorset som, enligt wikipedia, markerar olycksplatsen?
I övrigt ett väldigt intressant häfte om köldskador med många intressanta exempel. Sista berättelsen, om mannen som spolades i land, var speciellt intressant. Undrar bara hur han kunde resa hem dagen därpå med blåfrusna tår? Det står att han "dagen därpå, efter att ha ätit ”havresoppa” och haft en ”god öppning”, förnöjd reste hem", trots att det i beskrivningen av hans tillstånd även stod: "Fötterna var förfrusna, tårna var svarta."
Sen kan man också fundera lite över hur pojken i berättelsen på sidan 65 tänker. Han gick ut på en 6 timmars jakt med trånga skor i -29 grader, började frysa om fötterna, men kände sig bättre när känseln i fötterna försvunnit helt. Citat ur berättelsen: "En timme efter att han gått hemifrån kände han att han frös ordentligt om fötterna som nu också gjorde ont. Tre timmar senare hade han ingen känsel alls i fötterna, de var nu smärtfria och han kunde fortsätta att jaga och kände sig därför bättre än tidigare. Sex timmar senare kom han hem, med galoscherna fulla av snö och fastfrusna vid stövlarna."