jezika85@hotmail.com (jezika)
Gäst
är det nån go' som kan säga vad man ska ha för utrustning när man åker långfärdsskridskor????
ktpeters@post.netlink.se (Torbjörn Peters)
Gäst
Om utrustning
Här några rader jag en gång skrev till intresserade arbetskamrater:
Om utrustning
Den första utmaningen den presumtive långfärdsåkaren ställs inför är valet av utrustning. Följande sanningar är mestadels allmänt accepterade men några har ju alltid avvikande ståndpunkter.
Skridskor Håller man sig till fabrikaten Almgrens, Skyllermarks och sannolikt Haglöfs, får man inga dåliga skridskor. Vilken modell man skall välja är mest en smak- och prisfråga betingad av hur pass påkostat bind-ningssystemet är. De dyrare bindningarna brukar ge enklare i- och urstigning vilket kan ha sin betydelse om man färdas på isar som kräver landpassager eller promenader mellan olika sjöar.
Kängor Viktigare än valet av skridsko. Bör vara stödjande men inte för styva hela vägen upp i det halvlånga skaftet. Hälgreppet är vitalt för bekvämligheten och därmed åkförmågan.De flesta handlare säljer dock s.k. skrid-skokängor (eg. skidkängor för telemarksåkning) vilka av många upplevs som väl tunga och styva. En intressant utveckling är de experiment med moderna vandrarskor som görs av en del entusiaster.
Ispik Förr åkte alla med ”Hansapiken”. Den är fortfarande OK men det finns alternativ. Många använder ”pik + stav” i någon form. Detta underlättar framfarten vid råkpassager, vid kärva isförhållanden eller i stark motvind. Armkraften förblir annars en outnyttjad resurs. Bra allsidig träning också. Dock ställer stavåkning i grupp krav på gott omdöme med tanke på de bakomvarandes liv och hälsa. Marknaden tillhandahåller flera pik+stav-alternativ. Själv använder jag sedan många år ett par lätta, spetsiga skidstavar för vilka jag har det största förtro-ende då jag är ute på tunn is. Andra åter, hävdar den tunga pikens överlägsenhet. Smaksak alltså! Vad man än väljer så är det viktigt att pikningskänslan övas genom flitigt huggande i olika typer av is.
Isdubbar Ett måste. Allt på marknaden duger och skall hängas runt halsen så högt upp som möjligt. Själv har jag dock fäst dem på ryggsäckens ena bärrem.
Kastlina Här finns en del att välja på. Hansalinan är sedan länge etablerad på marknaden. Jakten på låg vikt och liten volym har dock gjort att händigare linor finns. Det viktigaste är att linan appliceras så att den är lättillgäng-lig inte bara då man står på isen utan även då man ligger i en vak och behöver kasta till linlösa hjälpare. Kastöv-ningar rekommenderas!
Ryggsäck Har man ambitionen att vara komplett utrustad är en 35/40-literssäck ett absolut minimum. Fullstän-digt klädombyte, pausjacka och matsäck, inklusive rymlig termos, tar plats! Vidare skall den hänga så långt ned på ryggen som det bara går. Detta förbättrar balansen liksom framkomligheten i motvind. Låg vikt och tyngd-punkt är vitalt för åkförmågan och idealet är att en packad säck väger högst 10% av kroppsvikten. Midjerem är en självklarhet liksom grenrem. En lågt hängande säck med åtdragen grenrem ger ett högt flytläge vilket väsent-ligt underlättar uppgång ur en vak! De speciella skridskosäckar som marknaden tillhandahåller, uppfyller kra-ven något så när även om de väger ett halvkilo för mycket och gärna kunde hänga lägre.
Kläder Smaksak. Dock hävdar många att jackor fodrade med Gor-Tex blir väl blöta. På insidan!
Gynna gärna specialbutiker framför ”stormarknader”.
Prisdumpning på enstaka lockvaror slår ut kunniga specialister och utarmar därigenom sortimentet.
Här några rader jag en gång skrev till intresserade arbetskamrater:
Om utrustning
Den första utmaningen den presumtive långfärdsåkaren ställs inför är valet av utrustning. Följande sanningar är mestadels allmänt accepterade men några har ju alltid avvikande ståndpunkter.
Skridskor Håller man sig till fabrikaten Almgrens, Skyllermarks och sannolikt Haglöfs, får man inga dåliga skridskor. Vilken modell man skall välja är mest en smak- och prisfråga betingad av hur pass påkostat bind-ningssystemet är. De dyrare bindningarna brukar ge enklare i- och urstigning vilket kan ha sin betydelse om man färdas på isar som kräver landpassager eller promenader mellan olika sjöar.
Kängor Viktigare än valet av skridsko. Bör vara stödjande men inte för styva hela vägen upp i det halvlånga skaftet. Hälgreppet är vitalt för bekvämligheten och därmed åkförmågan.De flesta handlare säljer dock s.k. skrid-skokängor (eg. skidkängor för telemarksåkning) vilka av många upplevs som väl tunga och styva. En intressant utveckling är de experiment med moderna vandrarskor som görs av en del entusiaster.
Ispik Förr åkte alla med ”Hansapiken”. Den är fortfarande OK men det finns alternativ. Många använder ”pik + stav” i någon form. Detta underlättar framfarten vid råkpassager, vid kärva isförhållanden eller i stark motvind. Armkraften förblir annars en outnyttjad resurs. Bra allsidig träning också. Dock ställer stavåkning i grupp krav på gott omdöme med tanke på de bakomvarandes liv och hälsa. Marknaden tillhandahåller flera pik+stav-alternativ. Själv använder jag sedan många år ett par lätta, spetsiga skidstavar för vilka jag har det största förtro-ende då jag är ute på tunn is. Andra åter, hävdar den tunga pikens överlägsenhet. Smaksak alltså! Vad man än väljer så är det viktigt att pikningskänslan övas genom flitigt huggande i olika typer av is.
Isdubbar Ett måste. Allt på marknaden duger och skall hängas runt halsen så högt upp som möjligt. Själv har jag dock fäst dem på ryggsäckens ena bärrem.
Kastlina Här finns en del att välja på. Hansalinan är sedan länge etablerad på marknaden. Jakten på låg vikt och liten volym har dock gjort att händigare linor finns. Det viktigaste är att linan appliceras så att den är lättillgäng-lig inte bara då man står på isen utan även då man ligger i en vak och behöver kasta till linlösa hjälpare. Kastöv-ningar rekommenderas!
Ryggsäck Har man ambitionen att vara komplett utrustad är en 35/40-literssäck ett absolut minimum. Fullstän-digt klädombyte, pausjacka och matsäck, inklusive rymlig termos, tar plats! Vidare skall den hänga så långt ned på ryggen som det bara går. Detta förbättrar balansen liksom framkomligheten i motvind. Låg vikt och tyngd-punkt är vitalt för åkförmågan och idealet är att en packad säck väger högst 10% av kroppsvikten. Midjerem är en självklarhet liksom grenrem. En lågt hängande säck med åtdragen grenrem ger ett högt flytläge vilket väsent-ligt underlättar uppgång ur en vak! De speciella skridskosäckar som marknaden tillhandahåller, uppfyller kra-ven något så när även om de väger ett halvkilo för mycket och gärna kunde hänga lägre.
Kläder Smaksak. Dock hävdar många att jackor fodrade med Gor-Tex blir väl blöta. På insidan!
Gynna gärna specialbutiker framför ”stormarknader”.
Prisdumpning på enstaka lockvaror slår ut kunniga specialister och utarmar därigenom sortimentet.
thure.bjorck@sssk.se (Thure Björck)
Gäst
Beror på vem du är
Jag håller med om Torbjörn Peters synpunkter. Mer detaljerade krav finner du på http://www.sssk.se/utrustning/index.htm
Börja gärna med billig utrustning så kan du så småningom komplettera när du får egna idéer om vad som passar just dig. Korta skridskor är mer lättåkta.
Thure
Jag håller med om Torbjörn Peters synpunkter. Mer detaljerade krav finner du på http://www.sssk.se/utrustning/index.htm
Börja gärna med billig utrustning så kan du så småningom komplettera när du får egna idéer om vad som passar just dig. Korta skridskor är mer lättåkta.
Thure
Liknande trådar
Liknande trådar
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.