Paddlade idag på förmiddagen intervaller på vår lilla sjö Björkan som ligger i Enviken i Falu Kommuns nordöstra hörn. Eftersom det blåste ganska hårt paddlade jag fram och tillbaka längs läsidan. På femte treminutaren, med hög puls och halvt instängd i mitt eget mjölksyralidande, ser jag ett simmande djur trettio meter framför mig som bestämt korsar min färdriktning på väg mot stranden. Tror först att det är en bäver (som är vanliga i det här vattendraget), men inser att huvudet är för stort. Nästa uppslag är att det är en älg, men när jag närmar mig upptäcker jag att huvudet är runt och att det faktiskt är frågan om en björn. Fullt medveten om jag kommer att få en usel tid på den här intervallen betraktar jag i lugn och ro nallen under ca trettio sekunder; den tittar då och då på mig, kommer så småningom i land, ruskar likt en hund av sig vattnet, slänger en sista blick mot mig och kilar sedan iväg upp mot hygget där vi dagen innan plockat lingon.
Antar att jag aldrig kommer att få uppleva något liknande igen.
Antar att jag aldrig kommer att få uppleva något liknande igen.