Friluftsliv och förhållanden

[Kebabnekajse]

Jag som bott i Sthlm 15 år ser ju båda sidorna. Stockholmare som aldrig rest norrut och som tror att det går renar på gatorna och t.ex. senast igår "känner du Stefan Palmgren? han kom från Luleå, träffade honom i lumpen för 25 år sen" (bor >75000 i Luleå kommun och jag flyttade 1997...). Och sen norrlänningar som tror att alla Stockholmare har 2 timmar till jobbet med lokaltrafik, är opraktiska/otekniska/ofriluftsiga osv. och att alla dricker drinkar på Stureplan hela tiden Det finns mycket och fin natur här också - men det är ju inte fjäll och det är svårare att hitta ensliga områden.

Back till topic. Min känsla ang. de tjejer jag träffat här är att de *tror* att de gillar naturen men då innebär det att vara ute i skogen två timmar med kaffetermos. Steget till fjällvandring med mygg, regn och snö och allt vad det innebär är långt. Jag känner att man lever om man får vara med om lite slit och släp och busväder så jag tycker för det mesta att det är roligt också (dåliga gånger i alla fall efteråt). Till helgen blir det Österund och sen norra Jämtland. Ska testa nåt helt annorlunda nu: http://korpensoga.com/index.php?option=com_content&task=view&id=12&Itemid=9 Ridning til fjälls och fiske på ledig tid. Borde ha potential att vara riktigt jäkla bra. Tar med både tält och fiskegrejer samt MTB (cykel) och hoppas hinna lite sånt också. Få hoppas man springer på nån trevlig tjej till fjälls

Som tjej upplever jag ett ökat intresse från "min sort" och det är väl idag något mer jämnt fördelat mellan könen. I Norge desto mer skulle jag säga, där var inte skillnaden stor - kanske en annan kultur kring att gå på tur? Jag vet inte, men oddsen för att du skulle träffa en trevlig tjej bord eju vara större då!

Lycka till med äventyret, låter härligt.

 

[lenpau]

Niklaz.....

.....om man bortser från Din uppfattning om Kajka(;-)) , så måste jag säga att jag med ett småleende av gillande och igenkänning läser det Du skriver i denna tråd, och håller med!

// L

 

[plingella]

Jag känner att man lever om man får vara med om lite slit och släp och busväder så jag tycker för det mesta att det är roligt också (dåliga gånger i alla fall efteråt). Till helgen blir det Österund och sen norra Jämtland. Ska testa nåt helt annorlunda nu: http://korpensoga.com/index.php?option=com_content&task=view&id=12&Itemid=9 Ridning til fjälls och fiske på ledig tid. Borde ha potential att vara riktigt jäkla bra. Tar med både tält och fiskegrejer samt MTB (cykel) och hoppas hinna lite sånt också. Få hoppas man springer på nån trevlig tjej till fjälls [/QUOTE]

Kul med lite "annorlunda" aktiviteter! Vet inte vad som hände men skulle egentligen inte citera ovanstående, men datorn tyckte annorlunda...
Kan ju inte påstå att jag har ett helt gäng som bara läääängtar att få gå ut med tält och sovsäck... De flesta på jobbet suckar när jag sitter och funderar på vilken vintersovsäck jag behöver?
Så det där med att hitta likasinnade som har insett att ju djävligare det är när man är ute desto mera uppskattar man bekvämligheterna hemma, i alla fall ett tag!

 

[Ayrin]

Ett tidigare ex. sa "visst!" när jag frågade om jag skulle ta med tält på en midsommarsegling. När det kom till kritan och vi skulle sova ute istället för en trång ruff så blev hon på riktigt dåligt humör. Hon hade inte tältat på 14 år och var mer en stadstjej.

Fast det där tror jag mest handlar om dålig kommunikation/olika förväntningar. Jag har inget emot att tälta, och har då och då frivilligt sovit under en kanot i ösregnet, men om PVn försökte "tvinga" mig att sova i tält när det fanns en mycket bättre sovplats precis intill och jag var inställd på att sova där skulle jag bli jäkligt förbannad .

 

[niklaz]

Njae, det där handlade mer om att män är från Mars och kvinnor från Venus. När jag pitchar idén och möts av "ja!" och leende, ingen kommentar när jag packar tält och sovsäckar och samma sak ute på sjön så har man ingen stor anledning att tro något annat än att hon tyckte att det var en bra idé. Faktiskt I det här fallet så handlade det om att sova 7 pers i en (för) liten segelbåt så för mig var natt i tält mycket skönare än att trängas i en varm båt. Men det är jag det.

Fast det där tror jag mest handlar om dålig kommunikation/olika förväntningar. Jag har inget emot att tälta, och har då och då frivilligt sovit under en kanot i ösregnet, men om PVn försökte "tvinga" mig att sova i tält när det fanns en mycket bättre sovplats precis intill och jag var inställd på att sova där skulle jag bli jäkligt förbannad .

 

[amelie]

Men det handlar inte bara om att kunna göra saker utan att någon tjatar. Jag är verkligen ganska trött att göra allt ensam.

Har själv en sambo som förstår mina äventyrlig sida, och till och med ta hand om barnet när jag är ut och cyklar eller vandrar. Men jag ville egentligen ha någon att dela alla fina upplevelser med. Jag har inte dök i några år på grund av att jag inte kan dyka själv. Jag vill ha någon i skogen med mig när jag cyklar, och att dela minnen med och vara med mig i bilderna i toppen av bergen och som ha samma drömmer om Kilimanjaro, och Aconcagua och Torres del Paine.

Jag har till och med fått höra att min garderob kanske borde innehålla lite mindre North Face och lite mer Zara :-(

Hu svårt kan det egentligen vara att hitta någon likasinnade? Eller hur?

 

[Ayrin]

Njae, det där handlade mer om att män är från Mars och kvinnor från Venus. När jag pitchar idén och möts av "ja!" och leende, ingen kommentar när jag packar tält och sovsäckar och samma sak ute på sjön så har man ingen stor anledning att tro något annat än att hon tyckte att det var en bra idé. Faktiskt I det här fallet så handlade det om att sova 7 pers i en (för) liten segelbåt så för mig var natt i tält mycket skönare än att trängas i en varm båt. Men det är jag det.

Heh, OK . Kände bara igen mig lite där, har hänt nån gång att PVn frågat om han "kan ta med tältet". Eftersom vi har plats nog svarar jag att visst får han det. Detta implicerar dock inte på något sätt att jag tänkt *sova* i tältet vid just den utflykten .

 

[niklaz]

Haha! Läste på lite om ridning och hittade Havrepappas blogg, enligt en kvinna på jobbet väldigt känd bland hästtjejer. Mina jaktkompisar som är häst-änkemän höll med till sista bokstav

"Det går inte att förstå det här med om hästen skall ha täcke på sig eller inte. Du kommer alltid att ha fel, oavsett vilken uppfattning du har eller hur du gör. Det enklaste är att inte ha någon uppfattning i frågan utan bara följa de instruktioner som du får. Skall täcket av fast det snöar ute, så skall det av. Precis som det skall på om hon säger så, även om du själv svettas i shorts och T-shirt. Det är ungefär lika logiskt som Lottodragningen."

https://www.google.se/search?q=Havr...69i62l3j69i60.4745j0&sourceid=chrome&ie=UTF-8

Heh, OK . Kände bara igen mig lite där, har hänt nån gång att PVn frågat om han "kan ta med tältet". Eftersom vi har plats nog svarar jag att visst får han det. Detta implicerar dock inte på något sätt att jag tänkt *sova* i tältet vid just den utflykten .

 

[plingella]

Men det handlar inte bara om att kunna göra saker utan att någon tjatar. Jag är verkligen ganska trött att göra allt ensam.

Har själv en sambo som förstår mina äventyrlig sida, och till och med ta hand om barnet när jag är ut och cyklar eller vandrar. Men jag ville egentligen ha någon att dela alla fina upplevelser med. Jag har inte dök i några år på grund av att jag inte kan dyka själv. Jag vill ha någon i skogen med mig när jag cyklar, och att dela minnen med och vara med mig i bilderna i toppen av bergen och som ha samma drömmer om Kilimanjaro, och Aconcagua och Torres del Paine.

Jag har till och med fått höra att min garderob kanske borde innehålla lite mindre North Face och lite mer Zara :-(

Hu svårt kan det egentligen vara att hitta någon likasinnade? Eller hur?

Så rätt och sant!! Jag håller med dig, blir mycket roligare att dela ett minne än att återberätta för någon som inte varit med!

 

[Picea]

Jag håller också med om att det blir roligare att dela de största drömmarna och intressena med partnern, även om det som sagt inte är livsnödvändigt för att ett förhållande skall fungera.

Det är också en ekonomisk fråga! Har man intressen som kräver prylar som kostar pengar är det mycket billigare att dela på prylarna än att köpa hela uppsättningar för två olika intressen, och det påverkar vilket utrymme man får över för att kunna ägna sig åt intresset.

 

[joanna]

Jag håller också med om att det blir roligare att dela de största drömmarna och intressena med partnern, även om det som sagt inte är livsnödvändigt för att ett förhållande skall fungera. (...)

Jag har aldrig menat något annat med mina "separatistiska" inlägg, tycker tvärtom att delandet snarast är livsnödvändigt. Men "de största drömmarna och intressena" måste ju inte nödvändigtvis ha med det s.k. "friluftslivet" att göra. Jag är själv starkt beroende av att långluffa, åka skidor och ränna runt i diverse berg några gånger om året, men de "största drömmar och intressen" som vi delar i min relation, handlar lyckligtvis om väsentligare aktiviteter, ideal och livsmål.
Att Han då inte får mig med på segelturer, och jag inte får Honom upp i höga berg, känns marginellt i jämförelse. Att i det läget ge varandra utrymme för egna "friluftsaktiviteter" känns självklart.

Har man behov av att dela upplevelserna från "friluftslivet" (som ändå för de flesta av oss hör till avdelningen "nöjen och egotrippar" ) kan man ju tillfredsställa det tillsammans med likasinnade vänner i stället.

 

[xtrem]

Jag och min sambo har bott ihop över 30 år och dessutom så jobbar vi ihop sen 10 år tillbaka, så vi har tillsammans väldigt mycket vardag tillsammans, som för övrigt fungerar alldeles utmärkt. Skulle det nu vara så, att hon eller barnen delade mitt intresse för friluftslivet så skulle vi nog ändå välja egna turer och hitta egna platser just bara för att ge varandra lite svängrum...
Lyckligtvis så har vi helt skilda fritidsintressen och de gånger jag drar till skogs eller hon gör vad hon tycker är kul så blir det som "andningshål" i vardagen.
Nu är jag säkert väldigt lyckligt lottad som inte har några problem med varesig samboförhållanden, familjeliv eller fritidsintressen.