Cykelsäsongen är slut, åtminstonde om man tänker tävlingssäsong. Men vilken cykelsäsong jag fick! Mycket träning och flera lopp!
Från början var bara Vätternrundan inplanerad, ja, och så den där MTB-tävlingen, Vista Mountain jag bestämde mej för att köra redan förra hösten. Så här skrev jag då:
http://www.utsidan.se/blogs/topptur/13278.htm
Det blev mer än bara Vättern...
Det började med ett motionslopp, Hökensås Runt, ett tretton mil långt lopp istället för att köra långpass inför rundan på egen hand. I underbart väder och med jättebra klungkörning susade vi från starten i Hjo ner till Habo och sen upp på trevliga småvägar i skogen, via Tidaholm och tillbaks till Hjo. Ett trevligt lopp och så fick man riktig mat efteråt!
Fredagen före midsommar var det Vätternrundan. Det gick också bra, så bra i början att hela min hejarklack inte hann ut till vägen i tid. Men bästa kollegan stod i mörker och regn och väntade på att jag skulle cykla förbi! Det gick bra ända tills det var fem mil kvar. Då kroknade jag fullständigt, segade mej till näst sista depån, vilade, åt, drack, pratade med en kompis och sen kom orken tillbaks och de sista fyra milen gick hur bra som helst!
Målgång i Vätternrundan
Sen blev det dags att byta däck på hybriden, från smala, släta till grövre, bredare och ge sej ut på stigar och grusvägar istället för att glida omkring på asfalten. Cyklande dottern Elna hade gett mej startplats i Cykelvasan i födelsedagspresent och i mitten av augusti styrde vi kosan mot Mora, tillsammans med dotter/syster Helga, för att köra historiens första Cykelvasa tillsammans! Jag hann precis få ordning på cykelmusklerna efter sommarens långa fjällvandring och för Elna var det långloppspremiär.
Det gick bra här också! Lite jobbigare än jag räknat med,inte tekniskt svårt men blött och lerigt, varje gång man tog en slurk ur drickaflaskan fick man sej ett mineraltillskott... Banan följer delvis vasaloppsspåret, alla kontroller passeras och målet i Mora är samma och det var ett arrangemang med vasaloppsklass redan från första gången! Roligt hade vi två som cyklade, inte riktigt lika kul för Helga som inte cyklar. Hon fick fördriva ett antal timmar i ett söndagsstängt Mora, väntandes på mor och syster som sedan bara pratade cykling... Men det var roligt att hon fanns där vid målet, tog målfoto och hejade in mej sista biten!
Målspurt i Cykelvasan
En gammal skada i ena "bakbenet" fick mej i slutet av sommaren att inse att jag är "slut som löpare". Det gör för ont att springa... Men något måste jag göra för att hålla konditionen uppe. Cykla i skogen, förstås!!!
Jag hängde på MTB-träningen i min klubb, blev väl mottagen och snabbt en i gänget och snart var det tävlingsdags. Jag bestämde mej raskt för att köra Hallbyloppet eftersom det var på hemmaplan. Det var kul, visst blev jag sist i min klass men jag tror ändå inte att jag vanärade min klubb så hemskt.
Och så i lördags Vista Mountain, äntligen! Efter ett års mental förberedelse stod jag i startfållan, rejält tävlingsnervig. Innan mitt startskott gick hade jag sett min systerson göra tävlingsdebut i nybörjarklassen. Roligt att han gillar att cykla! Min egen klubb, IK Hakarpspojkarna arrangerar den här tävlingen och jag blev inte sist den här gången!
Stort tack till min supporterklubb, för dagen representerad av dotter, måg, syster, svåger, särbo, systerdotter, träningskompis. De sprang som små galningar mellan start/mål och "grusgropen" för att heja på där det är som trixigast och jobbigast.
Droppet i grusgropen på Vista Mountain
Även om tävlingarna är slut för året tänker ju inte jag sluta cykla. Snart är det dags för däcksbyte igen, denna gången till dubbdäck. Mörkret kryper allt närmare både morgon och kväll och mulna morgnar måste cykellyset vara tänt på väg till jobbet. Och till nästa sommarsäsong ska jag skaffa mej en riktig MTB...
