Fjällfunderingar...

Utenatt på Komosse

Gick och funderade i fredags på att ta mej en utenatt på Komosse men drog mej för det, natten förväntades bli kall. Minus sjutton grader hade det varit som kallast här invid huset, talade temometern om på lördagsmorgonen. Det var nog klokt att stanna inne...

Fast, vaddå? Jag kan ju ta dubbla sovsäckar, två liggunderlag och varma kläder. Det är skidföre på mossen och månen är nästan full!

Framåt lördagsförmiddagen packade jag ryggsäcken och gav mej iväg.

Skidade från parkeringen i strålande sol men möttes av en kylig vind från norr när skogen glesnade och de öppna vidderna tog vid. Mycket fjällkänsla här, vitstammiga björkar, små förvridna tallar, lite klockljung som sticker upp där snötäcket är tunt.

På Komosse får man inte tälta men det finns ett fint vindskydd, dit begav jag mig.  Ved finns att hämta i en lada nära parkeringen. När solen gick ner var jag lagom tillbaks med ved i ryggsäcken för en värmande brasa. Månen stod redan högt på himlen, stjärnorna glimmade. Kvällen var tyst, bara isen på sjön intill gav läten ifrån sej då och då.

En skidtur i flödande månsken efter middagen, ingen pannlampa behövdes. Tyst och lugnt, nästan helt vindstilla, stannade ofta och tittade upp mot stjärnhimlen och räknade till minst sex mobilmaster som påminde mej om att jag inte var så långt ut i vildmarken som det verkade.

Så mera brasvärme, mera mat, varmt att dricka, sen kröp jag ner i mina dubbla sovsäckar, drog igen runt ansiktet och somnade gott med varmvattenflaska vid fötterna.

Jag hade trott att det skulle bli kyligt, att jag skulle vakna tidigt för det var kallt. Jag vaknade för jag var för varm! Men det behövdes inte mycket kalluft för det skulle bli lagom igen.

En ny solig morgon  kom smygandes. Låg och lyssnade på en korp som kraxade, en uggla hoade ett par gånger, några småfåglar som tjattrade. Temperaturen hade varit -14 som lägst och jag kände mej belåten med att inte ha frusit det allra minsta.

Frukost i värmande morgonsol, mera skidåkning. Riktigt gott om snö och trots att det bara är en vecka kvar av mars kändes det mycket mer som vinter än som vår. Kall och torr snö, finaste Blå Extra-före! Här och var ligger skaren blank och renblåst, men bara korta sträckor.

Nöjd och belåten med min utenatt och skidåkning krängde jag på mej ryggsäcken igen och skidade tillbaks till bilen. Inget äventyr direkt, men ett skönt avbrott i vardagslunken.

Skridskopremiär!

Så här i vinterns elfte timme har jag äntligen kommit ut på långfärdsskridskor! Många år sen sist, av olika skäl, så jag kände mej nästan helt som nybörjare.

Jag gick med i ett nätverk för långfärdsskridskoåkning tidigare i vinter och så slog jag till och köpte nya skridskor och pjäxor men det tog ändå tid att få till en tur. Men nu så!

Vi började på en mindre sjö, Landsjön, åkte en liten runda men isen var dålig och knölig och ofta skar skenorna ner genom isen. Puh, det var jobbigt för en ovan... En  medåkare var vänlig nog att låna ut sina stavar till mej och då gick det, om inte bra så i alla fall mycket mindre dåligt!

På Landsjöns knöliga och snöiga is...

Fikapaus och beslut om att kolla om det inte var åkbart på Vättern ändå...

Vilken skillnad på is och is! Inte gick det att åka någon längre sträcka men blankt och fint längst in i viken vid dykarklubben i Jönköping!

...och Vätterns spegelblanka!

Spännande för en ovan, ljusa isljud skvallrade om tunn is, berättade de vana åkarna...

Glasklar is, det kändes som att sväva fram, på botten syntes den vågmönstrade sanden, lite stenar här och där, till och med en liten fisk!

Nya skridskor, nya pjäxor och ny is!

Jag har varit påVätterns is förr , men den här euforiska känslan med snabba långskridskor under fötterna har jag  aldrig känt förut!

Vill ha mer!

Byteshandel i Helagsfjällen

Läser Turist som kom härom dagen och ser där en bild av Emma som jobbar på Helags. Genast kommer ett trevligt minne från den gångna sommarens fjällvandring upp till ytan, för henne träffade jag under vandringen.

Så här var det!

Från Ljungdalen följde jag pilgrimsleden mot Sylsjön. Gick och strosade alldeles för mej själv, njöt av finväder och av att vara ute på tur. Att själva stigen i sej inte var någon njutning, sönderkörd av fyrhjulingar som den bitvis är, det är en annan historia.

Predikstolen

Inte förrän en bra bit in på andra vandringsdagen mötte jag andra vandrare. Det var Emma från fjällstationen som på sin lediga dag skulle följa  besökande vänner mot Ljungdalen. Tyvärr hade de inte fått med sej några tändstickor... Hade jag möjligen några att avvara så de kunde laga till sin lunch?

För det mesta använder jag gaständare men har alltid med en ask tändstickor som extra säkerhet och självklart delade jag med mej. Rev av ena plånet och delade upp stickorna. Efter lite trevligt småprat fortsatte jag åt mitt håll med uppmaningen att om jag går förbi Helags så gå in och säj att du räddat Emma i nöd så bjuder de på kaffe!

Det tog flera dagar innan jag stegade in på fjällstationen och då stod Emma själv bakom disken.

Och jag blev bjuden både på kaffe och våffla!

Ett bra byte mot några tändstickor och en bit plån!

Fjällvåffla på Helags fjällstation

Bioblitz i Röttle

I går ägnade jag större delen av dagen på Sveriges första bioblitz. En bioblitz går ut på att under en bestämd tid, här 24 timmar, undersöka djur- och växtliv i ett begränsat område.

Röttle ligger stax söder om Gränna, i östra Vätterbranten som nyligen utsågs till biosfärsområde av Unesco. Det är ett fantastiskt utflyktsmål även för den som inte är road av att räkna skalbaggar.

Det här tillställningen som arrangerades av Gränna Skogsgrupp var mycket, trevlig,rolig, intressant och lärorik!

Alla intresserade fick vara med och leta kryp och växter, fåglar ringmärktes och man kunde följa med experter och ta del av deras stora kunnande på respektive område eller se utställningar och hålla koll på gjorda fynd i kanslitältet.

Dagens mest fotograferade fågel: En kungsfiskare som ringmärkts och strax ska släppas fri där den fångades in

Blev man trött och hungrig fanns fika och god mat att köpa. Ett fantastiskt jobb nerlagt av främst Skogsgruppen!

Glass, mackor och mat tillagat av i första hand lokalt och ekologiskt producerade råvaror.

Anslagstavlan för att hålla koll på vad som var på gång

Alla experter bar reflexväst med namn och område

Här bankas på trädstammen med en rejäl klubba, ner på vita lakan faller insekter som lever i trädkronan. Vi hittade en vacker, ljusgrön ekvårtbitare

"Död ved lever" hävdar skogsgruppen med emfas! Med motorsåg holkades stocken ur för att sedan fyllas med sågspån, gräs och annat för så småningom bli som ett träd som ruttnar inifrån, en värdefull miljö för många skalbaggar och insekter.

I bakgrunden holkar för, bin, humlor fladdermöss och fåglar

Mässrapport

Förra helgen var det friluftsmässa i metropolen Bodafors, precis som vanligt ett par gånger om året.

Precis som vanligt åkte jag dit, rätt nyfiken på om det fortfarande skulle vara precis som vanligt nu när Get Out köpts upp av Outnet...

Det var som vanligt. Mest, i alla fall!

Den gamla butiksskylten doldes av nya, flashiga flaggor med nya namnet, Outnorth. Smaka på det! Hur lätt är det att få in i svenskan? Med ett genitiv-s blir det ännu besvärligare. Men man siktar kanske mera på utrikiska kunder än motsträviga smålänningar...

Annars var det bra! Började med gott kokekaffe vid brasan hos Gunilla i matkåtan, hon som ska göra Fjällvandrarnas Gröna Band som Tanter på tur i sommar! Häftigt!

Pratade en bra stund med en av multisportkillarna i EGAR från Eksjö som var där och höll föredrag och visade sina prylar. Deras kajaker ser inte riktigt likadana ut som min! Där sitter man liksom uppepå, med rumpan i en liten skål...

Mycket prylar att titta och klämma på, provade en fin jacka men drabbades av beslutsvånda och hängde tillbaks den. Ångrar!

Inhandlade ett par böcker, en om att torka mat och en om paddling i bl a Misterhults skärgård.

Några vattentäta packpåsar blev det också, välbehövligt  för en nybliven kajakägare.

Pratade bort en stund med Erik också, och hans fru. De vet allt om kajaker och paddling och faktiskt så kan Erik till viss del ta åt sej äran av att jag nu har en egen kajak.

Men det är en annan historia!