Fjällfunderingar...

Komosse

I förmiddags fick jag ett infall att ta mej en titt på Komosse, där jag aldrig varit förut. Packade raskt ner kaffe och mackor i lilla ryggsäcken och stack iväg.

Komosse är ett av södra Sveriges största myrområde, på gränsen mellan Småland och Västergötland. En del är avsatt som naturreservat och här finns en kort vandringsled med rastplats som har vindskydd och eldplats.

Den öppna myren, bara sparsamt bevuxen med knotiga tallar ger nästan samma känsla som att vandra på en fjällhed. Blåsten och snöbyarna som svepte förbi och såphala spångar förstärkte fjällkänslan.

Varningen var befogad, man fick tassa försiktigt för att inte halka!

En bil stod på parkeringen när jag kom och en människa hade gått före mej.

Välanvänd rastplats med eldstad vid Björnsjön. Ved att elda med kunde man ta med sig från en lada i början av leden. Träffade mannen som gjort fotspåren här, han var ute ock tittade efter fåglar. Vinskyddet läade skönt men eldstaden låg mitt i blåsten så jag brydde mej inte om att tända en brasa.

Även om Komosse ligger högt är det  väl inte höjden över havet som avses på skylten...

Gränsröse som markerar gränsen mellan Småland och Västergötland

Både myrslåtter och torvtäkt har mossen använts till förr

Skidor kan man åka här på vintern. Fina vinterdagar lär det vara riktig trängsel vilket det inte var idag! Jag hoppas kunna återvända hit för skidtur så småningom.

Positioneringen avser rastplatsen vid Björnsjön

Topptur Vindelfjällen

I slutet av augusti vandrade jag  längs Kungsleden från Ammarnäs till Hemavan.

De första dagarna reflekterade jag ofta över att allt var så lugnt och stilla. Ingen vind, inte mycket folk, inte så många fåglar och djur i rörelse. Ja, bortsett från alla tusentals lämlar, förstås!

Plupps Lämmel?

Växtligheten började anta höstfärger, men det kändes ändå mer som sommar än höst. Spegelblanka sjöar där stillheten bröts bara av fiskar som slog i vattnet.

Servvejávrrie

Vandringens höjdpunkt, i dubbel bemärkelse, blev strövtågen runt Norra Storfjället. Det är det som på kartan ser mest intressant ut  längs färdvägen och här ville jag göra två saker: Se på den östra glaciären under N Sytertoppen på nära håll och gå  topptur.

Glaciären är inte så stor, den för tyvärr en tynande tillvaro. Men en glaciär är ändå en glaciär, fascinerande och vacker. Uråldrig och evig och ändå så sårbar av klimatförändringar.

Östra glaciären

Det var kväll när jag kom dit. Fortfarande ett märkligt lugn i luften, en slamgrumlig glaciärsjö, det bubblade och smältvatten droppade ner från iskanten mitt emot. Lite moln runt högsta topparna och isen, blåskimrande på ett nästan självlysande ljus.

Fuktigt, kyligt, ensam, en känsla av litenhet inför naturens storhet..

Tittade bort mot Skijrátjåhkka på andra sidan dalen där kvällssolen lyste.Fortsatte ytterligare ett stycke längs issjön, nästa gång jag vände mej om fanns ingen utsikt alls, allt var insvept i moln! Jag vände ner igen, lite orolig över att inte hitta vägen tillbaks nerför sluttningen där alla stenar såg lika dana ut. Sikten blev snart bättre, men jag fick en påminnelse om hur snabbt fjällväder kan växla.

Under den sena kvällen bröts stillhetens förtrollning, det blev en natt med regn och blåst som dröjde sig kvar, inget väder att gå upp på N Sytertoppen toppen från öster som tänkt. Istället en lat dag i Syterstugan, med sällskap av en trevlig stugvärd och några andra gäster.

Sedan kunde jag vandra iväg i vackert väder, genom Syterskalet, en närmast perfekt formad U-dal med tvärbranta, svarta bergssidor och stora gröna ytor i dalbotten som påminner om Alkavagge i Sarek.

Syterskalet, mot öster

Så kom dagen med topptursväder! Från min lägerplats i en bit upp i Viterskalet var det nära till västra leden upp på Norra Sytertoppen. När jag försäkrat mej om att ingen lämmel smitit in i tältet gav jag mej av. Det var bara att kliva på, upp, upp, upp, brant och stenigt. Solen sken, vinden svalkade svettvarm kropp.

Utsikt mot nordväst

Så vackert där uppe! Fantastisk utsikt åt alla håll. En tanke kom farande, det här är ju nästan bättre än på Kebnekaise! Ensam på toppen, skrev i toppboken. Kikade försiktigt ner över kanten och såg glaciären och sjön, där jag varit ett par dagar tidigare, uppifrån. I solskenet såg det inte alls spöklikt ut, den lustigt formade sjön skimrade  smaragdgrön.

Östra glaciären från N Sytertoppen

Vid toppröset  1768  m ö h

Tillbaks  en helt annan väg, började längs leden ner mot Syterstugan men vek av och gick utmed glaciären nordväst om toppen.

Norra glaciären

Stenigt här också men inte lika brant. Glaciärbäcken vadades lätt och vandringen fortsatte problemfritt runt Måskoestjåhke, ut i Viterskalet och tillbaks till mitt tält. Det är nästan alltid roligare att gå en rundtur än fram och tillbaks.

Skraahpetjåhke

Finvädret höll i sej, dagen ut och det blev en av få kvällar det var skönt att sitta ute och greja med mat och dagboksanteckningar. Detta var en ovanligt lämmelrik plats men efter att ha jagat en med min stav fick jag vara ifred och kunde njuta av en lyckad topptursdag.

Värstingföredrag på Köldknäppen

I går var jag på friluftsmässa i Bodafors. Trevligt som vanligt, god mat och gott kokekaffe, mycket prylar, lagom mycket folk så man kommer åt att titta, klämma, prova och prata. Ett och annat fick föja med hem, till exempel en liten Lundahagsryggsäck i precis lagom cyklatilljobbetstorlek.

Något annat som fick följa med hem är minnet av Anneli Westers föredrag. Hon utlovade ett ovanligt sådant i sin blogg här inför mässan och det är bara att hålla med.

Det var ovanligt.

Ovanligt långt , faktiskt, en bra bit över timmen. Ovanligt självutlämnande, bitvis. Ovanligt märkvärdiga prestationer av en ovanligt stark och envis kvinna.

Jag måste erkänna att jag har haft lite svårt för att Anneli ofta använder ordet "värsting" om sina äventyr och bedrifter. Hennes blogg har jag inte läst jättenoga, kommenterat bara i bland fast gillat grejen med att tälta på toppen av höga berg.

Nu när jag har hört henne berätta om sitt liv, från småbarnsåren och fram till nu och något fått klart för mej vilket helvete hon gått igenom, inte minst genom felbehandling i sjukvården, inser jag att hon ÄR en värsting!

Anneli är värd all respekt för det hon gör! En bit i taget och man klarar mycket mer än vad både man själv och omgivningen tror!

Back on Track!

Äntligen friluftsliv igen, det var alldeles för länge sen sist!

Korpabryggan på Tjärö

Nyss hemkommen från Blekinge, fem  tältnätter rikare, där dagarna mellan nätterna fördrevs med kajakpaddling i Hällaryds skärgård.

Tältplats på Östra Bokön

Underbara öar, fantastisk natur och helt strålande väder, bättre semester kan man nästan inte önska sej!

Strandhugg för lunch

Kajak hyrdes hos Paddelkompaniet i Järnavik som är min barndoms sommarparadis, därefter Tjärö, fajt med bråkig sjö vid Allböle udde, hamnade mitt i en kajakträff på Östra Bokön.

Underbart!!!

Östra Bokön

Gott Nytt År!

Gott nytt friluftsår önskar jag alla utsidingar med en bild på fjolårets sista solnedgång på Huskvarnaberget!