Om att bygga tält, och diverse funderingar kring att vara en halvlat medelsvenssonfrilufsare med längtan efter friheten, lugnet och njutningen, snarare än strapatserna.

Har börjat bli vuxen och lärt mig att uppskatta naturen och dess oerhörda rikedomar mer och mer. Jobb, barn och andra intressen inkräktar dock ganska mycket på den lilla tid man har, så jag kommer inte ut så ofta som jag skulle vilja. Har blivit mycket inspirerad av "Fjäderlätt vandring" av Jörgen Johansson.
Drömmer just nu om att vandra genom Liechtenstein, i Slovenien och i Norge.
Jag har också fastnat i Gör-det-själv-träsket. Det är ju roligt både att skapa, och om detgår, spara pengar på att göra själv istället för att köpa dyra märkesprylar. Har under vintern 2007-08 lyckats sy mitt eget lilla tvåmanstält, och är mäkta stolt. Under kommande vinter kanske det blir en lättviktsryggsäck. Vi får se.

Användarnamn: Öhrnell

Intressen: Friluftsmat, Fiske, Vandring, Foto, Utförsåkning, Resor, Styrdans, släktforskning, gör-det-själv

Mer på profilsidan


Känner mig som en fuskare...

Det känns nästan lite fel att skriva här på Utsidan igen. När man har varit ute så ynkligt lite som jag har det senaste halvåret så känner man sig som en...ja, jag vet inte vad. Fuskare, kanske? Som om man fuskat och blivit dragen vid näsan på en och samma gång.

Det närmaste fjällvandring jag kom i år var en halvtimmes promenad på den första froststelnade marken en kylig septemberdag.Det var ju inte direkt så man hade trott att sommaren skulle bli. Nån ynka tältnatt utanför en camping hade jag nog inte bara hoppats på, utan även räknat med. Men dagarna var på något underligt vis alltid fyllda med andra saker att göra.

Och mer äventyrliga promenader än den årliga mörkervandringen till kyrkogården på allhelgona har det inte heller blivit. Suck.

Nåja, det kommer nya tider med nya möjligheter. Nu har jag börjat se fram emot slalomsäsongen, som förhoppningsvis börjar kring nyår för vår del. Tills dess, sysselsätter jag mig hemma i värmen med att förse familjen med nya varma stickade vantar och annat smått och gott. Jag har ett gäng yllebyxor i barnstorlek över som jag kommer att lägga ut på annons här på Utsidan. Kanske det kan bli en lämplig julklapp åt något frilufsande barn som behöver hålla sig varmt om rumpan i pulkabacken?

Hur som haver så hänger jag kvar, även om jag har varit väldigt frånvarande den sista tiden.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2010-11-21 09:24   BrittMarie
Inte alltid det blir som man vill och önskar. Funderade så sent som häromdagen på vart du hade tagit vägen.
 
Svar 2010-11-21 22:12   Öhrnell
Jag har ju inte tagit vägen någonstans. Det är därför jag har varit så tyst. Men det är trevligt att veta att man inte är bortglömd.
 
2010-11-21 11:36   Håkan Friberg
Om man "fuskar" i dessa sammanhang så lurar man ingen annan än sig själv. Men... det är inte alltid man styr över livet. Ibland blir man styrd och då är det lika bra att glida med ett tag.
Välkommen tillbaka!
 
Svar 2010-11-21 22:15   Öhrnell
Som när man lägger patiens, med andra ord. Tack, det är skönt att vara tillbaka igen.
 
2010-11-21 17:22   mathog
Man får ta de tillfällen som ges. Det är tillåtet att bara slappa :)
 
Svar 2010-11-21 22:13   Öhrnell
Ja, som tur är så är det ju det. Men nog ser jag fram emot att få slappa i lite grönare omgivningar (eller vitare) framöver.
 
2010-11-21 17:58   fowwe
Stickade vantar! Så kul! Att sticka vantar trodde jag var en konst som ingen har tid och lust med numera. Själv har jag aldrig kunnat eller gjort sådant. Men mina förfäder gjorde det. Till och med min mor. Med moderna skalvantar utanpå klarar hemstickade yllevantar vilka vinterförhållanden som helst.
 
Svar 2010-11-21 22:11   Öhrnell
Konsten att sticka är på stark frammarsch, tack och lov. Och ja, yllevantar värmer gott under skalvantarna.
 
2010-11-23 22:47   storschan
Jag tycker det är rätt härligt att man kan syssla med inomhussaker med utomhussyfte. som att sticka saker, planera saker, baka saker, sy saker osv.
 
Svar 2010-11-23 22:50   Öhrnell
Planera saker känns helt rätt just nu.
 
2010-11-24 10:37   peter1969
Det blir väl så ibland. Storstilade planer men sen inser man att tiden inte räcker till allt. Själv har jag varit otroligt slö sen min fjälltur i slutet av augusti. Det tror jag beror på att jag hade laddat så mycket för den turen så att det blev lite tomt efteråt.
 
Svar 2010-11-24 11:05   Öhrnell
Mina planer var inte ens storstilade. De föll ändå...
 
2010-11-26 16:35   seobserver
Understundom, räcker tiden, enbart till annat, efteråt märker man att man samlade sats och lust. Svårare än så är det oftast inte. Du kommer igen var så säker!
 

Läs mer i bloggen

Tänk att vintern var så viktig

Äntligen sportlov! Dags för årets viktigaste ledighet, med vita fjäll, vida vidder, och bilen som får stå orörd en hel vecka. Exotiskt så det förslår, och definitivt något vi behöver för att ladda batterierna. I år kändes det extra viktigt att få detta tillfälle till friluftsliv och vila, med tanke på hur sanslöst usel vintern varit. Fjällresan till nyår blev inte av på grund av snöbrist. Istället satt vi och hörde ösregnet smattra mot taket. Det blev pussel istället för skidor.  Trekaffe istället för bastu.

Men det gjorde trots allt inte så mycket. Man kunde tåla att inte få testa längdskidorna trots att man blev sporrad av de svenska damernas framgångar i Sotji. Det gick att leva med att man inte ville ge sig ut och ta en kvällspromenad i regnet och slasket.

För och nackdelar med vackert väder

Vädret i fjällen var fantastiskt under sportlovet.  Solen strålade från klarblå himmel och skidbackarna var perfekta.

Det var därför med viss vånda jag i början av mars loggade in på Facebook och såg alla vänners underbara sportlovsbilder medan jag själv var kvar i stan och jobbade. Med så härligt sportlovsväder, hur stora var då chanserna att påsken också skulle bli fin? Med tanke på min vanliga tur - närmast försumbara!

Solig påsk och mullrande sjö

Vid vissa tillfällen har man bara sanslöst tur med vädret. Som den här påsken till exempel. Efter den onaturliga värmeböljan i mars var man ju fullt inställd på att det skulle vara otänkbart att ge sig ut på isen i stugan för att pimpla. Men se det var inga problem! Hela borren gick åt, så man behövde inte alls vara skraj för att trampa igenom. Och snön var hård och lätt att gå på.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.