Öhrnells blogg

Med bil genom Sverige

I helgen var vi ner till Helsingborg med anledning av min bästa väninnas bröllop. För att spara på barnen så körde vi ner natten mot fredag. Barnen sov och märkte inte hur tröttande tretton timmar E4 i mörker är. Hemfärden däremot blev i fullt dagsljus (nåja, åtminstone halva sträckan) genom drygt halva Sverige. Aningens mer spännande! Det är fascinerande att se hur landskapet förändras, och jag tänkte mycket på mina vänner här på Utsidan, och vilka olika förutsättningar vi har för vårt vardagsfriluftsliv. Från det öppna skånelandskapet med sina bokdungar, via den branta bergiga sluttningen vid Vätterns västra kustlinje, djupa skogar och vidsträckta odlingslandskap, platt eller kuperat och sen alla underbara höstfärger i träd och på marken. Det blev lunch i Jönköping, middag i Örebro och sedan kisspaus i Tönnebro. En eloge till alla er som orkar köra så långt för att komma till fjällen, sommar som vinter. Men samtidigt gör ju resan målet mera värt. Det är intressant att se mångfalden och variationen, och att inse att det jag anser är Sverige, är exotiskt för någon annan.

Många ställen ville jag stanna till vid och utforska vidare, men det får vänta några år. Man kan inte få allt på en gång. Men någon gång ska jag tälta i en bokskog om våren, och någon gång om hösten. Jag vill paddla längs slingrande åar och vandra till uråldriga kultplatser. Det finns så mycket att göra!

Och det bästa (eller mest skrämmande, beroende på hur man ser det) var att barnen inte yttrade ett gnälligt ord på hela vägen - trots att vi inte ens har DVD-spelare i baksätet...

Två koppar choklad

I lördags var det lite uppehåll en stund på eftermiddagen, så jag tänkte ta mig ut i skogen för att testa mitt nya lilla Metakök. Maken hade dessutom läst shoppinglistan noggrant och inte missat att han skulle smita in på Clas Ohlson och köpa esbittabletter, så nu hade jag allt jag behövde. Trevligt nog fick jag sällskap av Ida också. Som mamma slänger man ju pliktskyldigast alltid ur sig ett "Nu tänker jag gå iväg på promenad en stund - är det någon som vill följa med?", fast man VET att de oftast är glada att slippa. Men Ida drog som sagt glatt på sig stövlarna och hakade på.

Det var blött, regnigt och ganska mysigt. Svamparna i skogen har blivit alldeles svarta och deformerade. Vi kom till slut fram till det lilla ödetorpet i skogen där jag tänkte att vi kunde krypa in och åtminstone få lite skydd för regnet. En tom fönsterbräda blev ett utmärkt underlag för lilla köket. Vatten var med i en gammal sirapsflaska. Ida fick förstås den stora äran att tända på tabletterna, fast jag verkligen hade sett fram emot att få göra det själv. (Hade en killkompis som hade en sån där gammal esbitdriven ångmaskin när jag var liten, och jag fick naturligtvis ALDRIG tända på det heller...) Nåja, nästa gång är det kanske min tur...

På två tabletter kunde man värma lagom med vatten till två koppar choklad, varav en barnljummen. Med lite bättre teknik kan man säkert koka det också. Den här gången värmde jag först vatten i hela minikastrullen tills det var "barnvarmt", hällde upp åt Ida, fyllde på kastrullen med mera (för mycket) kallvatten och fortsatte värmningen. När lågan dog var vattnet hett, men inte kokande. Jag hade tänkt ta tid och se hur lång tid det tog, men när jag tittade på klockan så slogs jag av ett "Aj fan, det är ju nästan middagsdags, och här håller vi på att smälla i oss choklad och kanelbullar", och glömde helt bort varför jag tittade på klockan till att börja med.

Men Metaköket verkar vara strålande för en ensam person som vill vandra lätt och som rör sig i trakter där det ändå finns vatten och som inte har krav på att kunna koka makaroner eller liknande. Även på en sån här fikautflykt för två tycker jag att det var ett bra alternativ till termos, för det har ju sin charm att få elda och värma vatten på plats...

88 gram

Nu har shoppingdjävulen slagit klorna i mig igen. Jag kunde inte hålla mig, utan traderade hem ett litet gulligt esbitkök "Meta 71".  Det ser ut som en blandning mellan minikastrull och mugg, med en liten ställning där man eldar med esbittabletter. Ett puttigt litet kök på ynka 88 gram, som jag fick ge 20 kr plus frakt för. Återstår att se om det förmår värma vatten till en kopp choklad...För 20 kr har jag råd att chansa! Min man tycker att jag är lite charmig som införskaffar roliga prylar. För oavsett om den är användbar eller inte så är den ju riktigt genomtänkt och nätt. Det ska bli kul att testa den!

Först planerna på att sy ett enmanstarptält, och nu ännu en enmansgrej. Jag ser dem som investeringar för framtiden, för än så länge vill jag helst ha lite sällskap med mig hemifrån om jag ska ut och övernatta. Tror jag...