Om att bygga tält, och diverse funderingar kring att vara en halvlat medelsvenssonfrilufsare med längtan efter friheten, lugnet och njutningen, snarare än strapatserna.

Har börjat bli vuxen och lärt mig att uppskatta naturen och dess oerhörda rikedomar mer och mer. Jobb, barn och andra intressen inkräktar dock ganska mycket på den lilla tid man har, så jag kommer inte ut så ofta som jag skulle vilja. Har blivit mycket inspirerad av "Fjäderlätt vandring" av Jörgen Johansson.
Drömmer just nu om att vandra genom Liechtenstein, i Slovenien och i Norge.
Jag har också fastnat i Gör-det-själv-träsket. Det är ju roligt både att skapa, och om detgår, spara pengar på att göra själv istället för att köpa dyra märkesprylar. Har under vintern 2007-08 lyckats sy mitt eget lilla tvåmanstält, och är mäkta stolt. Under kommande vinter kanske det blir en lättviktsryggsäck. Vi får se.

Användarnamn: Öhrnell

Intressen: Friluftsmat, Fiske, Vandring, Foto, Utförsåkning, Resor, Styrdans, släktforskning, gör-det-själv

Mer på profilsidan


Kanske inte världens största gädda

Jag måste ju bara komma med en liten replik på Peters berättelse om monsteröringen på tre kilo.

Den här supergäddan lyckades min mamma håva in:

Jämför storleken med den på snäckan och småspiggen. Den har några år kvar innan den blir matfisk...

Inte heller dessa abborrar var mycket att hänga i granen, så de åkte tillbaka i sjön efter att ha blivit studerade i fjolårets loppisfynd - yngelakvariet.

Några dagar senare fick dock Ida upp två fina matabborrar, som hon tog hand om hela vägen. Det enda jag hjälpte till med var att kroka loss. Annars fixade hon att agna, rensa, samla kvistar till brasan, salta, smöra och göra foliepaket, göra upp eld, grilla fisken, bena ur den och äta upp den. Det är inte utan att man blir lite stolt!

Tyvärr säger hon att hon redan har glömt hur man rensar fisk, så vi ska göra ett nytt försök i jämtländska Hällesjön på tisdag. Om vi då har fiskelyckan med oss så har min kompis lovat att hon (återigen) ska lära oss hur man flår abborre. Jag var för gammal när hon lärde mig det, så jag glömmer bort hur man gör hela tiden! Och sen underhåller jag väl inte kunskapen heller...

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2010-08-09 07:28   peter1969
Fin gädda (hehehe......)!
Kul med dottern som lärt sig ta hand om fisken alldeles själv, det är det inte många som kan.
 
Svar 2010-08-09 09:44   Öhrnell
Det ska böjas i tid... Ännu bättre nyheter är det att Ylva, som varit totalt ointresserad av att göra upp eld (tråååååkigt) nu tydligen är värsta pyromanen när hon är föräldrafri i kompisens stuga. Kompisens mamma sa till och med "Men ni måste låta henne hålla på med eld, ungen är ju som besatt!" --som om vi inte hade försökt! Nu utforskar hon och lär sig för fulla muggar! Är det månne tonåren som närmar sig? Att allt blir intressant bara någon annan än mamma eller pappa säger det
 
2010-08-09 10:36   Minnatur
Fiske är ju fantastiskt i alla former.... Grattis till hennes intresse... För övrigt måste nog konsten att göra upp eld vara det absolut viktigaste man kan lära sig... Härligt att hon gillar det..
 
Svar 2010-08-09 10:42   Öhrnell
Visst känns det så. Förmodligen blir det aldrig direkt livsnödvändigt, men den dag det blir det så är man nog glad att man lärt sig. Inte för att jag själv är direkt fullärd, men jag får väl föra vidare det lilla jag kan. Och så ta hjälp av ungarnas kompisar förstås ;-)
 
2010-08-09 10:37   peter1969
Jag försöker att få mina 2 minsta på rätt bana vad gäller friluftslivet. Vi sov en massa i hängmatta under semestern, dom är fullfjädrade pyromaner och tycker om att gå efter stigar i skogen.
 
Svar 2010-08-09 10:43   Öhrnell
Mm. Ida kan titta ut över sjön och spontant utbrista i ett "Mamma, det här är väl en riktig naturupplevelse!". Det låter lite styltat men känns skönt i hjärtat.
 
2010-08-09 12:01   kamera
Fisk till barnen är lätt att glädjas åt. Mellankillen fick en fin abborre på semestern. Blev gott pålägg till frukost. Det där med att ta hand om den dröjer nog lite.
 

Läs mer i bloggen

Tänk att vintern var så viktig

Äntligen sportlov! Dags för årets viktigaste ledighet, med vita fjäll, vida vidder, och bilen som får stå orörd en hel vecka. Exotiskt så det förslår, och definitivt något vi behöver för att ladda batterierna. I år kändes det extra viktigt att få detta tillfälle till friluftsliv och vila, med tanke på hur sanslöst usel vintern varit. Fjällresan till nyår blev inte av på grund av snöbrist. Istället satt vi och hörde ösregnet smattra mot taket. Det blev pussel istället för skidor.  Trekaffe istället för bastu.

Men det gjorde trots allt inte så mycket. Man kunde tåla att inte få testa längdskidorna trots att man blev sporrad av de svenska damernas framgångar i Sotji. Det gick att leva med att man inte ville ge sig ut och ta en kvällspromenad i regnet och slasket.

För och nackdelar med vackert väder

Vädret i fjällen var fantastiskt under sportlovet.  Solen strålade från klarblå himmel och skidbackarna var perfekta.

Det var därför med viss vånda jag i början av mars loggade in på Facebook och såg alla vänners underbara sportlovsbilder medan jag själv var kvar i stan och jobbade. Med så härligt sportlovsväder, hur stora var då chanserna att påsken också skulle bli fin? Med tanke på min vanliga tur - närmast försumbara!

Solig påsk och mullrande sjö

Vid vissa tillfällen har man bara sanslöst tur med vädret. Som den här påsken till exempel. Efter den onaturliga värmeböljan i mars var man ju fullt inställd på att det skulle vara otänkbart att ge sig ut på isen i stugan för att pimpla. Men se det var inga problem! Hela borren gick åt, så man behövde inte alls vara skraj för att trampa igenom. Och snön var hård och lätt att gå på.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.