Fortsättningen om vandringen av Jämtlandstriangeln i somras.

Väl framme vid Sylarna hade vi till en början tänkt stanna en dag extra för att utforska.  Vi visste samtidigt att dåligt väder var på ingång och då skulle det passa bra med en "vilo/upptäckardag".

Så denna dagen passade vi på att utforska området kring Sylarna. Vi korsade lite vattendrag och njöt av omgivningen tills det börja ösa ner med iskallt regn! Då sprang vi tillbaka till tältet. Eftersom mina kängor inte fick användas ännu pga lagningen så använde jag mina joggingskor och de var dygnsura.

En stund efter att vi hade värmt upp oss igen i tältet så kände vi att vi ville fortsätta vandringen igen trots vädret.

Vi fortsatte vandringen mot Blåhammarens fjällstation. I ösregn och blåst traskade vi frammåt efter att bestigit ett fjäll längs vägen kände vi att vi kunde stanna och slå upp vårt tält. Jag önskar det hade varit fint väder, för vi hittade en jättefin plats vid en fjällsjö uppe på kalfjället med utsikt över Sylarna.

Tror Sofie uppskattade att få komma in i tältet och få torka lite. Jag torkade av henne med en handduk innan hon fick stiga in.

När tältet väl var uppslaget var det dags för matlagning. Så gott att få i sig varm god tur mat. Sedan hoppades jag på en god nattsömn, men det var den kallaste natten någonsin! Det regnade och blåste kraftiga vindar. Jag frös, hundarna frös så vi kurade ihop oss allihopa o hoppades att få hålla värmen. Den enda som inte frös var sambo, men han hade samtidigt en lite tjockare sovsäck..

Middagen är serverad!

Dagen efter vaknade vi upp till en dimmig morgon som övergick till den finaste dagen under hela vandringen. Strålande sol och vindstilla. Helt underbart efter ett par dagar i regn. Jag fick även ta på mig mina kängor igen och det var väldigt skönt för fötterna efter ett dygn i blöta joggingskor.

Hela vägen till Blåhammarens fjällstation njöt vi av vädret, vyerna och sällskapet av flera människor vi passerade. Väl vid fjällstationen käkade vi lunch och köpte lite fika. Sedan bestämde vi oss för att fortsätta mot Storulvån.

Skönt att få lufta fötterna.

Pippi myser lite efter lunchen.

Tyvärr började ett av mina knän att säga ifrån och det smärtade kraftig och vek sig. Jag misstänkte att det blivit överansträngt så jag lindade det för att stödja upp knät mera och fortsatte vandringen. Allt uppför och det som var plant gick bra, men nerför gjorde fruktansvärt ont. Tack vare min fantastiska hund Sofie tog jag mig framåt genom att hon drog mig lätt med dragselen.

Denna sträcka var så otroligt fin och rolig. Det var utmanande vägar och vid ett parti var ett vattendrag man fick vada över och vattnet gick upp över knäna på mig. Hundarna fick simma över.

Efter ett tag var vi framme vid Storulvån igen och vandringen avslutades.

Jag gillade Jämtlandstriangeln. Det är en perfekt led för nybörjare, barnfamiljer och äldre. Eftersom det finns fjällstationer längs vägen med bra service och man är heller inte ensam längs med leden, vilket är en bra säkerhet utifall något skulle hända. Exempelvis att någon blir skadad så finns det förhoppningsvis någon längs med leden som är kunnig och kan ge en hjälpande hand.

Denna bild får avsluta denna fantastiska vandring.