Tvär uppslipning funkar oftast
På de flesta isar kan uppslipningen vara mycket tvär (jämnför hastighetsskridskor). Kolla hur skridskon möter ojämnheter i isen. I de allra flesta fall får inte uppslipningen någon kontakt med isen och har därmed ingen funktion.
Några undantag finns dock:
- Överis. En skridkso med brant uppslipning som kör ner i överis klättrar svårare upp igen.
- Svingsprickor. Över uppstående "skägg" i svingsprickor finns fördelar med lite längre uppslipning.
- Samma ska gäller i vissa typer av sätt- och vrakis.
Själv kör jag på korta höstskridskor (40 cm) med extrem uppslipning (70 grader) utom på de sena vår- och skärgårdsisarna, där använder jag Almgrens normalkurva.
Normalt ger nog en konvex uppslipning jämnast gång. De flesta ojämnheter möter skridskon lågt, och en flak vinkel där ger en lugnare rörelse. Ojämnheter som tar högre upp är mer sällsynta, och därför kan man då tolerera en häftigare knyck. Skulla alla ojämnheter ta högt upp, borde en konkav (inåtsvängd) uppslipning att föredra (i teorin).