Skär på telisar
Att skära eller carva på telisar ställer till problem, precis som Mountain Man och Rödskägg nämner(vad heter ni egentligen?) i sina inlägg.
Om man vill göra ett skär, oavsett med paralell- eller telemarkställning, så är utångsläget att man belastar ytterskidan och hela skidan, att man står på hela foten. Inte luta sig bak eller fram. Förr, i skidskole- och alpin-kretsar, talades det om att man skulle ha ett längdsleds arbete. Att belasta tårna i början på svängen för att sedan belasta hälen i slutet på svängen. Nu, i våra dagar, har detta dessbättre försvunnit. Skidorna har utvecklas och de är betydligt mjukare, men framför allt lättåkta. Detta betyder att vi behöver endast stå på hela foten i hela svängen.
Att det går lättare att göra ett skär på paralella skidor är ganska enkelt att förstå. Med paralell ställning har man större möjlighet att belasta ytterskidan. Man koncentrerar kraften till ytterskidans stålkant. Detta har med mekanik att göra, vilket jag inte är bra på. Jag vet en sak, att så är det bara. Att det uppstår problem med tele.ställning har göra med att man går isär. Det som händer är att man sprider ut kraften på en större yta.
Jag hoppas att du som läser förstår.
Vitsen med skidåkning med lös häl, som jag tycker är bättre uttryck, är så mycket mer än att åka på skär. Jag förespråkar allsidighet. Med det menar jag att telisutrustningen är mer eller mindre optimal. Det finns inga regler för hur man ska åka. Hur brett, hur djupt, hur långt isär eller hur långt bak ska jag stå och hur långt fram. Allt beror på hur förhållandena ser ut. Löst, hårt, skare, brant, om du åker med ryggsäck, hoppar i ett big jump eller åker smala korridorer. Dessutom kan man valla för fäste för kortare anmarcher eller så använder man stighudar för topptur.
Telemark ställningen lämpar sig bäst för lössnö. När man går isär med skidorna så sprids belastningen ut. Man står på en större yta. Därför är det viktigt att belasta båda skidorna lika mycket. Att belasta innerskidan mer än ytterskidan är vanligt. Det som händer är man åker med bakåtvikt och uppnår en form av surfkänsla, vilket är en gudomlig känsla.
När man står i den sistnämnda ställningen så är det viktigt att man har ett pjäxskaft som är ledat. Att man har möjlighet att skjuta fram den främre foten.
Åker jag telisar i pisten och kommer till hårt parti åker jag alltid paralellt. Det beror på flera anledningar. Den utrustning jag oftast använder är T2 och ett par lätta TUA Colibri. Sedan är det fysiskt ekonomiskt att göra en paralellsväng på hårt underlag(jag kanske har klena ben). Framför allt om man är på tur med tung rygga och kommer på hårt underlag, så gör man ju ingen telemarksväng. Eller?
Nu vill jag givetvis inte mässa för alla hur man ska åka. Det viktiga är att man har kul. Vill man åka puckel ska man göra det. Vill man träna på att carva ska man göra det. Glöm inte att allsidighet är viktigt.
Igår gick jag upp på Skutan(Åre) med hudar. Väldigt lite snö, men där det fanns var det fin åkning. Idag åkte jag snowboard på kvällsskidåkningen i Björnen.
Imorgon tar jag kanske ett skatingpass.
André Prtic
