Vad är ett misslyckande?
- Trådstartare seon
- Start datum
Här är en bild på mitt senaste misslyckande. Tvingades vända mindre än 100 meter från toppen av Lillsylen (1702 möh). Hade inte med några stegjärn och det var för isigt för att kunna gå med skidpjäxorna. Det var inte många höjdmeter men jag kunde helt enkelt inte fortsätta. Kan väl tillägga att det var en solotur. Fin upplevelse men själva toppen missade jag. Något större misslyckande är det inte, nu har jag ju kvar chansen att bestiga Lillsylen...
Bilagor
När vi gör alpina turer så blir saker inte alltid som man tänkt sig. Terrängen är annorlunda, man får lavinfrossa etc etc. Då kan en lyckad tur vara att komma tillbaks med livhanken i behåll. Omvänt: en misslyckad tur är att slå ihjäl sig.
Ibland känns det snöpligt att vända, ibland känns det väldigt rätt. Och detta handlar ändå om relativt småskalig alpinism i lapplandsfjällen. Jag fattar inte hur man kan reducera en tur på hög höjd till toppen/inte toppen. Det finns tusen saker som kan gå snett. Laviner, stenslag, vanlig enkel miss vid firning, vädret, orientering etc etc. Sen ska man självklart inte påstå att man gjort något man inte gjort. Kanske just pga av att verkligheten är så mycket mer komplicerad än topp/inte topp.
Ibland känns det snöpligt att vända, ibland känns det väldigt rätt. Och detta handlar ändå om relativt småskalig alpinism i lapplandsfjällen. Jag fattar inte hur man kan reducera en tur på hög höjd till toppen/inte toppen. Det finns tusen saker som kan gå snett. Laviner, stenslag, vanlig enkel miss vid firning, vädret, orientering etc etc. Sen ska man självklart inte påstå att man gjort något man inte gjort. Kanske just pga av att verkligheten är så mycket mer komplicerad än topp/inte topp.
Jag tror man far dela in alpinismen i lite olika "grenar" for att ge ett rattvist svar pa den har fragan.
1. Sport alpinism sa som turer kring liftar och hyttor tex Chamonix.
Har ar det primara att klattra en led och inte ga till en topp. Granskar vi tex claims pa turer sa har Extremt manga gjort Super Couloir i Chamonix men valdigt fa har gjort den till toppen och gatt ner Mt Tacul. Jag tror fa skulle sag att det misslyckats om de firar av efter 500 meter nar det flackar av. Samma sak med No Siesta pa Grand Jourasses. Inte skulle jag springa bort till hogsta punkten. Turen och vaggen ar gjorde done deal.
Sedan kan man ju ge sig av pa topp tur pa Mt Blanc och da vill man ju inte vanda pa Mt Maudit det ar ju battre an att vanda pa Norts spot pa Shis men langt fran toppen. Har ar det skulle jag saga mer ambitionen som avgorr om det varit lyckat eller misslyckat.
2. Himalaya och Grater ranges.
Har ar det mer seriost och turerna kraver mer planering och det ar en milja som ar mer utsatt. Har ar det en resa, en upplevelse och sa ska det klattras vilket procentuellt sett ar en liten del av hela projektet. Dock ar det ju sa att 95 prcent av alla som aker pa expeditionsliknande turer har for avsikt att klattra ett berg varfor allt annat blir lite av ett misslyckande.
Som Staffa sager sa har det val att gora med vad malsattningen ar fran borjan. Jag tittar pa olika projekt i Himalaya och for mig ar ett projekt inte mindre sexigt for att det inte leder till en topp. South Face pa Nuptse tex ar ett berg som lockat valdigt manga av de basta klattrarna i varlden och Nuptse ar har lite olika toppar och det ar valdigt fa som slapat sig till den hogsta. I alpin stil ar det bara Benegas avd jag vet.
Nuptse ar ett berg for klattring och i vars sa fick inte de Piolet d Or nominerade Franska klattrarna Stéphane Benoist and Patrice Glairon-Rappaz nagon guld yxa med motiveringen att det inte gatt till toppen utan vant nar klattringen var slut. Patrice ar bergsraddare i CRS pa heltid och en valdigt valrenomerad bergsraddare. Deras motivering till att de skippat 300 meter snopulsning var att det kande att de var trotta och att det skulle innebara onodig fara utan att addera nagon fin klattring. Helt enkelt ett Judgement call.
Jag tycker personligen att det var en extremt dalig signal av jurryn att inte ge dem en guldyxa da nagon av nomineringen som fick en yxa var gaska en genska medioker tur. Men jag tycker jurryn missa en utmarkt mojlighet att premiera gott omdomme. Att inte ta det for langt och pa sa satt riskera att andra klattrare maste rycka ut och riskera livet.
http://www.climbing.com/news/hotflashes/french_pair_climb_nuptses_south_face/
3. 8000 metare.
Har ar det glasklart att det ar toppen och inget annat som raknas om inget annat anges men da fins det knappast anledning att tala om det.
Det handlar val om tydlighet i de fall man ar publik med vad man ska gora och HUR man ska gora det. Personligen tycker jag dett sista ar langt viktigare allt annat kommer pa kopet.
1. Sport alpinism sa som turer kring liftar och hyttor tex Chamonix.
Har ar det primara att klattra en led och inte ga till en topp. Granskar vi tex claims pa turer sa har Extremt manga gjort Super Couloir i Chamonix men valdigt fa har gjort den till toppen och gatt ner Mt Tacul. Jag tror fa skulle sag att det misslyckats om de firar av efter 500 meter nar det flackar av. Samma sak med No Siesta pa Grand Jourasses. Inte skulle jag springa bort till hogsta punkten. Turen och vaggen ar gjorde done deal.
Sedan kan man ju ge sig av pa topp tur pa Mt Blanc och da vill man ju inte vanda pa Mt Maudit det ar ju battre an att vanda pa Norts spot pa Shis men langt fran toppen. Har ar det skulle jag saga mer ambitionen som avgorr om det varit lyckat eller misslyckat.
2. Himalaya och Grater ranges.
Har ar det mer seriost och turerna kraver mer planering och det ar en milja som ar mer utsatt. Har ar det en resa, en upplevelse och sa ska det klattras vilket procentuellt sett ar en liten del av hela projektet. Dock ar det ju sa att 95 prcent av alla som aker pa expeditionsliknande turer har for avsikt att klattra ett berg varfor allt annat blir lite av ett misslyckande.
Som Staffa sager sa har det val att gora med vad malsattningen ar fran borjan. Jag tittar pa olika projekt i Himalaya och for mig ar ett projekt inte mindre sexigt for att det inte leder till en topp. South Face pa Nuptse tex ar ett berg som lockat valdigt manga av de basta klattrarna i varlden och Nuptse ar har lite olika toppar och det ar valdigt fa som slapat sig till den hogsta. I alpin stil ar det bara Benegas avd jag vet.
Nuptse ar ett berg for klattring och i vars sa fick inte de Piolet d Or nominerade Franska klattrarna Stéphane Benoist and Patrice Glairon-Rappaz nagon guld yxa med motiveringen att det inte gatt till toppen utan vant nar klattringen var slut. Patrice ar bergsraddare i CRS pa heltid och en valdigt valrenomerad bergsraddare. Deras motivering till att de skippat 300 meter snopulsning var att det kande att de var trotta och att det skulle innebara onodig fara utan att addera nagon fin klattring. Helt enkelt ett Judgement call.
Jag tycker personligen att det var en extremt dalig signal av jurryn att inte ge dem en guldyxa da nagon av nomineringen som fick en yxa var gaska en genska medioker tur. Men jag tycker jurryn missa en utmarkt mojlighet att premiera gott omdomme. Att inte ta det for langt och pa sa satt riskera att andra klattrare maste rycka ut och riskera livet.
http://www.climbing.com/news/hotflashes/french_pair_climb_nuptses_south_face/
3. 8000 metare.
Har ar det glasklart att det ar toppen och inget annat som raknas om inget annat anges men da fins det knappast anledning att tala om det.
Det handlar val om tydlighet i de fall man ar publik med vad man ska gora och HUR man ska gora det. Personligen tycker jag dett sista ar langt viktigare allt annat kommer pa kopet.
Senast ändrad:
Det finns ju två sidor av det här med att lyckas/misslyckas.
Dels den personliga: Tycker jag själv att turen var lyckad eller tycker jag den var misslyckad. Det är väl den aspekten som de flesta i den här tråden tar upp.
Den andra aspekten är vad jag förmedlar till omvärden och det är egentligen ointressant om det sker i rikspressen eller bara som snack mellan kompisar.
Har jag innan gått ut med att mitt mål är att nå toppen av ett berg så kan jag ju inte efteråt hävda att jag har lyckats om jag inte nådde toppen, oavsett hur lyckad turen var på ett personlig plan.
Det är ju här många skjuter sig själva i foten genom att revidera sin målsättning i efterhand och hävda att man lyckats trots att man inte uppnådde det man i förväg hävdade var målet.
/Thomas
Dels den personliga: Tycker jag själv att turen var lyckad eller tycker jag den var misslyckad. Det är väl den aspekten som de flesta i den här tråden tar upp.
Den andra aspekten är vad jag förmedlar till omvärden och det är egentligen ointressant om det sker i rikspressen eller bara som snack mellan kompisar.
Har jag innan gått ut med att mitt mål är att nå toppen av ett berg så kan jag ju inte efteråt hävda att jag har lyckats om jag inte nådde toppen, oavsett hur lyckad turen var på ett personlig plan.
Det är ju här många skjuter sig själva i foten genom att revidera sin målsättning i efterhand och hävda att man lyckats trots att man inte uppnådde det man i förväg hävdade var målet.
/Thomas
Att säga "Har man inte nått det planerade målet så har man misslyckats. " är en väldigt osminkad sanning. Jag fick avbryta en topptur till kebs sydtopp pga av åska och hårt väder. En vandring som i bra väder är en trevlig dagstur utan större besvär.
Vädret satte stopp för min dag på keb, jag kallar det otur, andra kallar det ett rent misslyckande eftersom min personliga målsättning var toppen. Bristande planering, olycka, väder eller någon annan anledning att mista målet är ett misslyckande. problemet ligger inte i det faktumet. Problemet ligger i den negativa klangen i ordet.
Ett misslyckande är inte alltid en dålig sak och man ska nog tänka på hur man använder ordet.
Reinhold Messner hade inte bergets topp som mål när han och Habeler klättrade everest utan syrgas 1978, Han ville veta på vilken höjd hans egen topp var belägen och efter att ha setat på jordens högsta punkt insåg han att han aldrig kommer att få reda på det. För han var alltså hela expeditionen lika mycket ett misslyckande som den var lyckad.
Vädret satte stopp för min dag på keb, jag kallar det otur, andra kallar det ett rent misslyckande eftersom min personliga målsättning var toppen. Bristande planering, olycka, väder eller någon annan anledning att mista målet är ett misslyckande. problemet ligger inte i det faktumet. Problemet ligger i den negativa klangen i ordet.
Ett misslyckande är inte alltid en dålig sak och man ska nog tänka på hur man använder ordet.
Reinhold Messner hade inte bergets topp som mål när han och Habeler klättrade everest utan syrgas 1978, Han ville veta på vilken höjd hans egen topp var belägen och efter att ha setat på jordens högsta punkt insåg han att han aldrig kommer att få reda på det. För han var alltså hela expeditionen lika mycket ett misslyckande som den var lyckad.
Får ingenting kallas misslyckande?
Visst är just bergsbestigningar av olika slag och ambitionsnivå så sammansatta aktiviteter att resultatet av en bestigning sällan kan definieras så binärt som att det blev lyckat eller misslyckat.
Jämför med att försöka lösa ett boulderproblem. En bestigningsförsök kan, som många påpekar, innehålla många positiva upplevelser även om man inte lyckas komma upp till toppen.
Ändå så känns det som att några inlägg inte vill erkänna att begreppet misslyckande kan finnas även inom bergsbestigningen. Åtminstone i början av min klätterkarriär så kunde jag känna mycket stor besvikelse över att tvingats vända på något jag satsat seriöst på. Besvikelsen förträngde allt annat positivt som turen ändå inneburit så visst kan man hävda att frågan om att lyckas eller misslyckas är en attitydfråga men ändå. Föresätter man sig inte att komma upp så har man än lägre tröskelnivå för att vända och då minskar man chansen att komma upp.
Visst är just bergsbestigningar av olika slag och ambitionsnivå så sammansatta aktiviteter att resultatet av en bestigning sällan kan definieras så binärt som att det blev lyckat eller misslyckat.
Jämför med att försöka lösa ett boulderproblem. En bestigningsförsök kan, som många påpekar, innehålla många positiva upplevelser även om man inte lyckas komma upp till toppen.
Ändå så känns det som att några inlägg inte vill erkänna att begreppet misslyckande kan finnas även inom bergsbestigningen. Åtminstone i början av min klätterkarriär så kunde jag känna mycket stor besvikelse över att tvingats vända på något jag satsat seriöst på. Besvikelsen förträngde allt annat positivt som turen ändå inneburit så visst kan man hävda att frågan om att lyckas eller misslyckas är en attitydfråga men ändå. Föresätter man sig inte att komma upp så har man än lägre tröskelnivå för att vända och då minskar man chansen att komma upp.
Jag minns inte nu längre, men det fanns en tid då jag plöjde igenom expeditionsberättelser på löpande band, och då vill jag minnas att man någorlunda konsekvent enats om en norm. En EXPEDITION var inte lyckad om en man nådde toppen, av kanske 6 klättrare.
Jag minns inte hur man räknade, men det var helt enkelt så att en större andel skulle upp och just på toppen, för att expeditionen skulle betraktas som lyckad.
Det hindrade förstås inte att man hade som en ännu högre prioritet att alla skulle ned levande osv. Så i den bemärkelsen kunde förstås en expedition var mer lyckad om alla överlevde och ingen kom på toppen, än om två dog och resten stod på toppen...
Jag minns inte hur man räknade, men det var helt enkelt så att en större andel skulle upp och just på toppen, för att expeditionen skulle betraktas som lyckad.
Det hindrade förstås inte att man hade som en ännu högre prioritet att alla skulle ned levande osv. Så i den bemärkelsen kunde förstås en expedition var mer lyckad om alla överlevde och ingen kom på toppen, än om två dog och resten stod på toppen...
Allt som inte går som planerat kan väl kallas misslyckande. Det är den beska smaken det ordet lämnar i munnen som är fel. Även en misslyckad bestigning kan vara en oväsentlig del i en i övrigt väldigt trevlig och givande expedition.
Den här diskussionen är ju rent filosofisk. Det lilla misslyckandet för den ene kan vara omtumlande och livsförändrande för den andre. Det är ju ett klart fall av "i betraktarens öga"
Och med tanke på grunden till den här tråden så ser man ju klart att vissa gladeligen ändrar målsättning under resans gång och det är väl ok så länge "lögnen" bara stannar hos en själv.
En vanlig människas syn
Först lite bakgrund:
Min Bigwall erfarenhet är Häggsta.
Min expeditionserfarenhet är en natt vid foten av Bispberg och två halvdagars klättring.
Om man har ett mål och inte når det har man misslyckats (att nå målet), dock behöver inte turen/expeditionen/löptävlingen... vara misslyckad.
/Patrik
Först lite bakgrund:
Min Bigwall erfarenhet är Häggsta.
Min expeditionserfarenhet är en natt vid foten av Bispberg och två halvdagars klättring.
Om man har ett mål och inte når det har man misslyckats (att nå målet), dock behöver inte turen/expeditionen/löptävlingen... vara misslyckad.
/Patrik
För 10 år sedan var jag väldigt skruttig av sjukdom. En polare fick några år senare för sig att dra med mig på en svensk klassiker. Hej och hå, okej, tänkte jag, ger jag det några försök så kanske det går om ett par år, om inte så får jag ta del av festligheterna så länge jag orkar. För mig var inte det viktigaste att komma i mål utan att ha kul. Skulle jag ta mig i mål var det bonus. Jag hade inte bara kul, jag tog mig i mål i samtliga grenar och bonuslyckan var total.
När jag sa till mormor att jag skulle kuta Stockholm maraton sa hon samma som hon hade sagt inför samtliga grenar i klassikern,- det klarar du aldrig. Jag sa att det har du ju sagt varenda gång nu och jag har ju klarat alltihop. Nähä, sa hon, du vann ju inte. Mormor sa att hon aldrig skulle komma på tanken att starta i ett lopp om hon inte hade för avsikt att vinna. För henne var mina prestationer ett misslyckande.
För mig är det samma sak i bergen. Jag är där för att ha så kul som möjligt. Toppen är bonus. Jag är noga med säkerhet och för mig är det ett större misslyckade att jag bryter mot mina säkerhetsregler än att jag når toppen. Det innebär att om jag når toppen men till priset av brutna säkerhetsregler så är det ett misslyckande, jag är så att säga diskad. Naturligtvis med ödmjukhet mot mig själv så att jag kan ta lärdomen med mig därifrån. För att det ska vara lyckat så ska jag dessutom ha haft kul. Kul kan jag ha utan att nå toppen, men det blir naturligtvis extra kul om jag får toppen med mig hem i bagaget.
Så målet är aldrig att nå toppen, däremot kan det vara den vägen turen går så att säga. Detta är detsamma oavsett höjd.
När jag sa till mormor att jag skulle kuta Stockholm maraton sa hon samma som hon hade sagt inför samtliga grenar i klassikern,- det klarar du aldrig. Jag sa att det har du ju sagt varenda gång nu och jag har ju klarat alltihop. Nähä, sa hon, du vann ju inte. Mormor sa att hon aldrig skulle komma på tanken att starta i ett lopp om hon inte hade för avsikt att vinna. För henne var mina prestationer ett misslyckande.
För mig är det samma sak i bergen. Jag är där för att ha så kul som möjligt. Toppen är bonus. Jag är noga med säkerhet och för mig är det ett större misslyckade att jag bryter mot mina säkerhetsregler än att jag når toppen. Det innebär att om jag når toppen men till priset av brutna säkerhetsregler så är det ett misslyckande, jag är så att säga diskad. Naturligtvis med ödmjukhet mot mig själv så att jag kan ta lärdomen med mig därifrån. För att det ska vara lyckat så ska jag dessutom ha haft kul. Kul kan jag ha utan att nå toppen, men det blir naturligtvis extra kul om jag får toppen med mig hem i bagaget.
Så målet är aldrig att nå toppen, däremot kan det vara den vägen turen går så att säga. Detta är detsamma oavsett höjd.
Liknande trådar
| Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
|---|---|---|---|---|
|
|
Marmoladas sydvägg ett bildspel | Alpin / Bigwall | 4 | |
|
|
Mont Blanc på ett annat sätt | Alpin / Bigwall | 12 | |
|
|
Är bergsklättring ett utdraget offentligt självmord? | Alpin / Bigwall | 25 | |
|
|
Hur många toppar har ett berg? | Alpin / Bigwall | 14 |
Liknande trådar
Fjälledarens tips: Så packar du lätt och når längre
Ibland får man ut mer av naturupplevelser när man tar ut svängarna. Fjälledaren Oskar berättar hur han hittar en större frihetskänsla utomhus.