Stort knivintresse - välj din favoritkniv

Ett annorlunda projekt jag gjorde en gång var en kniv av en gammal nickolson fil från. Fick hem en gammal fil av knivmakare jag känner i USA. Han gjorde ibland knivar av just gamla nickolson filar även om han gjör av andra stålsorter också:) , tillverkas inte sen länge som han sade. Ett gäng hade hans gamle far ropat in på 80 talet någon gång efter en Dodge fabrik i Michigan hade lagts ner.
Bra jobb och snygg finish!

De gamla Nickolson-filar var tillverkade i AISI W1, ett mycket potent kolstål. Observera dock att nyare filar inte håller måttet! För ca 10-15 år sedan bytte man till annan legering som inte härdas och anlöps på samma vis som de gamla. De nya är värdelösa till knivblad!

W1 - kemisk komposition:

C 0.70-1.50
Mn 0.10-0.40
Si 0.10-0.40
Cr 0.15
Ni 0.20
Mo 0.10
W 0.15
V 0.10
Cu 0.20
P 0.025
S 0.025

Vanligtvis ligger kolhalten runt 1%.

W1 är ett mycket populärt stål bland amerikanska knivmakare just pga dess historiska aspekter och tillgången på gamla ämnen.

~Paul~
 
re

Hej Paul o tack för info.
Han nämnde också att filar idag är bara skit till blad att det var kvalitet förr ;-) Han skrev son du att det är ca 1 procent kol.
Jag är själv överasskad hur härligt bladet skär och håller skärpan. Hrc har jag landat på ca 59.
Undrar om de gamla öberg filarna håller samma komposition??
 
Hej Paul o tack för info.
Han nämnde också att filar idag är bara skit till blad att det var kvalitet förr ;-) Han skrev son du att det är ca 1 procent kol.
Jag är själv överasskad hur härligt bladet skär och håller skärpan. Hrc har jag landat på ca 59.
Undrar om de gamla öberg filarna håller samma komposition??
Observera att det på vissa fora påstås att Nickolson-filar var tillverkade i 1095. Detta är således fel. Det rör sig om W1, som jag redan nämnt.

Skillnaden mellan Nickolson-filar och de gamla Öbergfilar (pre Sandvikperioden på 70-talet) tillverkades i ett amerikanskt stål från och med 1947 under överseende av den amerikanska firman Pratt & Whitney's ingenjörer. Det diskuteras vilket stål det rörde sig om. En sak är säker, det här stålet var avsevärt hårdare än 1095. Det var därför slitstarkare men också sprödare! En Öberg-fil höll avsevärt längre än dagens produkter frånt ex Bahco så länge man inte våldförde sig på dem.

En typisk hårdhet på Öbergilen låg på 61 HRC och riktanalysen anger kolhalten till någonstans mellan 1,2 - 1,5 % kol.

Sammanfattningsvis. Får man tag i en gammal Öberfil tillverkad under perioden mellan 1947-1975 så bör man slå till.

~Paul~
 
Riktigt snyggt Kimo, stålet ser onekligen mysigt ut. Kul att ränderna är kvar, på ett snyggt sätt.

Skulle börja lite smått med frontbolstret i går, 6mm aluminium var värre än jag trode, självklart hade jag kassa borrar insåg jag snabbt, det blev kattskit då det snabbt blev ett glapp på någon mm längst fram.

Har en kompis som arbetar på ett ställe som massa bra grejer, t ex en riktigt fin fräs. Horn, trä och tunnare alu har fungerat att banka in de sista milimetrarna, men 6mm alu viker sig inte lika lätt.. :(

Aja, nya tag efter jul, inte ett hårstrå skall gå att få in mellan blad/tånge och skaft. Får använda mig av fräsen :)

En annan fråga till er som gör knivar, jag kommer sätta en butt på slutet av renhorn, och jag ser att många limmar in denna med små stänger/tappar, vart hittar man dessa "pins"?

Vänlig hälsning

Martin
 
re

Tackar Paul.
Har tror jag ett par öbergare någonstans i förrådet jag fått länge sedan :)
Tacka Martin.
Du kan med fördel borra in en tjockare skruv du kapat o limma dit imellan ändbut o skaft .(Altså utan skruv skalle) Håller garanterat. :)
 
Bra jobb och snygg finish!

De gamla Nickolson-filar var tillverkade i AISI W1, ett mycket potent kolstål. Observera dock att nyare filar inte håller måttet! För ca 10-15 år sedan bytte man till annan legering som inte härdas och anlöps på samma vis som de gamla. De nya är värdelösa till knivblad!

W1 - kemisk komposition:

C 0.70-1.50
Mn 0.10-0.40
Si 0.10-0.40
Cr 0.15
Ni 0.20
Mo 0.10
W 0.15
V 0.10
Cu 0.20
P 0.025
S 0.025

Vanligtvis ligger kolhalten runt 1%.

W1 är ett mycket populärt stål bland amerikanska knivmakare just pga dess historiska aspekter och tillgången på gamla ämnen.

~Paul~

Påminner lite om 26C faktiskt, W1 är lite mera avancerat faktiskt. Lite konstigt för ett vattenkylnings stål..
C-1,25 Si-0,22 MN-0,37 P-max 0,02 S-max 0,01 Cr-0,1

Seved
 
re

Hej.
Hittade faktiskt ett av öbergfilarna:) Joo, Paul, det ska bli något fint av det vartefter. ;-)
Har Testat kniven på olika vis med att skära, hugga lite grann o täljt i olika trädsorter. Funkar riktigt bra o måste säga att jag är imponerad av stålet o då har jag haft med mycket olika stålsorter att göra med under mina dagar:) Säger givetvis inte att det är nödvändigtvis det bästa stålet men bra är det:)
 
Hej.
Hittade faktiskt ett av öbergfilarna:) Joo, Paul, det ska bli något fint av det vartefter. ;-)
Har Testat kniven på olika vis med att skära, hugga lite grann o täljt i olika trädsorter. Funkar riktigt bra o måste säga att jag är imponerad av stålet o då har jag haft med mycket olika stålsorter att göra med under mina dagar:) Säger givetvis inte att det är nödvändigtvis det bästa stålet men bra är det:)
Låter utmärkt! Vi hoppas på att få se många fina bilder på den kommande kniven ;). Vad är det för tjocklek och längd på ämnet?

~Paul~
 
Ja, de påminner lite om varandra. Resten hänger på värmebehandlingen. Det går alldeles utmärkt att släcka W1 i olja. Resultatet blir jämnare och man riskerar inte sprickbildning på samma sätt.

~Paul~

Ja det gör dom faktiskt.

Japp jag föredrar olja framför vatten, för det mesta. Men W1 är ett av stålen som funkar hyffsat att släcka i vatten, därav W i namnet. Det är ett vanligt stål när man vill göra hamon, för det det kommer fram bättre när man släcker i vatten :)

Seved
 
re

Öberg filen jag hittade är gammalt som dom är :) Avbrutet någon gång för länge sedan så jag vet inte längden på total. Som den är nu ¨å är den 30 cm långt o 7.75 mm tjockt på det tjockaste stället. Räcker kanske till 2 blad. :)
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.