Tandborstningsvanor kanske? http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/tandborsten-bra-for-hjartat-1.1113303
Huruvida någon är ett giftasämne eller inte beror på hur mycket pengar personen har.
-
Om "Fritt Forum"
Det här forumet är för diskussioner som ligger helt utanför Utsidans intresseinriktning. Huvudsyftet är att moderatorer skall kunna flytta hit trådar som startats i andra forum, men som har bedömts inte passa in där men ändå har en intressant diskussion igång. Men det är också möjligt att starta nya diskussioner här, så länge de inte bryter mot forumets regler.
OBS!
Diskussioner och inlägg i det här forumet visas inte på Utsidans förstasida eller på Vad är nytt-sidan, så är du intresserad av diskussioner som ligger utanför Utsidans inriktning bör du själv bevaka forumet (mha Bevaka-knappen.
lågutbildade = lite halvkorkade !?
- Trådstartare flanell
- Start datum
- Status
Huruvida någon är ett giftasämne eller inte beror på hur mycket pengar personen har.
om vi leker med tanken att intelligentare människor tar bättre beslut och är friskare, var är brytgränsen, när blir intelligensen ett hinder, när börjar det påverka oss negativt? det är känt att gossarna från FJS klarar sig bra i samhället, ofta bra utbildning och bra positioner i näringslivet, detta i kombination med bra fysik och stor vilja.. men, men.. det är ganska normalbegåvade gossar, inga extrema toppar, inga nobelpristagare.. så, var går brytgränsen?
man kan vända på steken, under 70 i IQ klassas som lätt förståndshandikappad och kan innebära att personen behöver en hel del stöd för att kunna ta sig fram, sköta barn etc.
en nobelpristagarna skulle jag gissa på runt 140-150 i IQ, det är ungefär där som folk börjar bli riktigt skarpa imo. jag bortser då från ev nobelpristagare från afrika som Wangari Muta Maathai.
150 i IQ är ju väldigt ovanligt. Det borde inte finnas alltför många såna i Sverige? Och kombinationen med ypperlig kroppslig fysik borde vara än ovanligare? Och om de har så hög IQ, så blir de väl hellre inslussade i tolkskolan? Jag kände en klasskamrat som gjorde tolkskolan, men han var inte vidare smart, ungefär som jag. Vi pluggade mycket tillsammans. Men, det han hade var en enorm disciplin. Han förde dagbok när han pluggade, såg att "oj, igår läste jag tidningen i en kvart, det ska jag inte göra om". Hans doktorsavhandling i matte, blev internationellt uppmärksammad och fick ett av de tyngre prisen. Men han hade en GRYM disciplin. Som en maskin. Jag har absolut ingen sån disciplin. Alltså är min slutsats att det är långt bättre att vara hyfsat smart och ha en grym motivation och disciplin, än att vara ett geni och ointresserad och omotiverad. Är man beredd att jobba hårt så ger det mycket bättre resultat än att vara omotiverad geni.
Iofs kände jag en tjej som hade 150 i IQ (hon hade även dyslexi så man gjorde kliniska tester). Hon var extremt skärpt, långt smartare än mig. När hon gick i gymnasiet så hade hon skolkat i 2 månader. Då hon kom tillbaka fick hon veta att hon skulle ha slutkursprov i matte B. Hon kom till mig och nästan grät. Så vi hade genomgång av teorin i 2h. Jag sa "nu skiter vi i boken, du hinner ändå inte läsa alla sidor. Lyssna på mig istället." Nästa dag hade hon bäst i hela skolan. Men hon var nog den enda personen jag känt, som var så smart. Iofs har jag en annan klasskompis som är nästan lika smart som henne. Men han var så slapp så han fick bara bra betyg. Han var ute och söp hårt 3dagar i veckan och jobbade heltid, samtidigt som han pluggade på KTH - det var han som jag läste doktorandkurserna i matte, med.
Men trots att jag läste på KTH, så kände jag inte så många extremt smarta människor. Visst fanns det gott om såna där, men de var inte mina personliga bekanta. Typ, en av våra professorer som nog ska klassas som ett riktigt geni. Han har fått Gödelpriset, typ som nobelpriset, fast i matte. Men han är inte min bekant. Hans kurser var riktigt svåra, det var såna kurser jag pratar om, när jag säger att jag är en av de första i Sverige som klarade av hans kurser. Med vilja och motivation, inte pga jag var ohyggligt smart. För det är jag verkligen inte. Jag är helt klart lite smartare än snittet, men låg i underkant på min matte specialisering. Alla där, var riktigt smarta. Jag kanske kan tillägga att det var endast en handfull som valde den inriktningen per år, på hela KTH. Den var rejält fruktad och avskydd inriktning.
Det jag försöker säga, är att om man är motiverad och har disciplin och hyfsat skärpt, så kan man t.om. doktorera i matte om man vill. Men om man är ett geni och omotiverad och slapp, så klarar man antagligen inte av att dokterera i matte. Jag har läste flera geniers vittnesmål som säger så. De säger att de var bäst, och sen när de började doktorera så fanns det andra som var smartare och då tappade de sugen och avbröt. En sade "tänk om jag doktorerar, och sen kommer en riktigt smart snubbe och löser mitt problem under en helg? Jag klarade inte av det så jag hoppade av". Det sägs att en matematiker... Nash? Neumann? Dantzig? Brukade roa sig med det. Ibland under helgen satte han sig och knäckte ett doktorsämne. Men alla de här snubbarna var ju extremt ovanliga. Dantzig kom en dag för sent till forskarskolan och såg några tal skrivna på tavlan. Han skrev ned dem och gick hem. Efter flera veckor lämnade han in lösningen, tillsammans med en ursäkt för att han tog så lång tid på sig. Professorn blev jättehäpen, för han hade skrivit ned de mest berömda och olösta gåtorna just då, vilka Dantzig hade löst utan att veta det. Men som sagt, Dantzig och såna snubbar existerar ju knappt i praktiken.
IQ är överskattat. Disciplin och hårt arbete är mer värt i långa loppet. Man kan få bättre akademiska resultat då.
Iofs kände jag en tjej som hade 150 i IQ (hon hade även dyslexi så man gjorde kliniska tester). Hon var extremt skärpt, långt smartare än mig. När hon gick i gymnasiet så hade hon skolkat i 2 månader. Då hon kom tillbaka fick hon veta att hon skulle ha slutkursprov i matte B. Hon kom till mig och nästan grät. Så vi hade genomgång av teorin i 2h. Jag sa "nu skiter vi i boken, du hinner ändå inte läsa alla sidor. Lyssna på mig istället." Nästa dag hade hon bäst i hela skolan. Men hon var nog den enda personen jag känt, som var så smart. Iofs har jag en annan klasskompis som är nästan lika smart som henne. Men han var så slapp så han fick bara bra betyg. Han var ute och söp hårt 3dagar i veckan och jobbade heltid, samtidigt som han pluggade på KTH - det var han som jag läste doktorandkurserna i matte, med.
Men trots att jag läste på KTH, så kände jag inte så många extremt smarta människor. Visst fanns det gott om såna där, men de var inte mina personliga bekanta. Typ, en av våra professorer som nog ska klassas som ett riktigt geni. Han har fått Gödelpriset, typ som nobelpriset, fast i matte. Men han är inte min bekant. Hans kurser var riktigt svåra, det var såna kurser jag pratar om, när jag säger att jag är en av de första i Sverige som klarade av hans kurser. Med vilja och motivation, inte pga jag var ohyggligt smart. För det är jag verkligen inte. Jag är helt klart lite smartare än snittet, men låg i underkant på min matte specialisering. Alla där, var riktigt smarta. Jag kanske kan tillägga att det var endast en handfull som valde den inriktningen per år, på hela KTH. Den var rejält fruktad och avskydd inriktning.
Det jag försöker säga, är att om man är motiverad och har disciplin och hyfsat skärpt, så kan man t.om. doktorera i matte om man vill. Men om man är ett geni och omotiverad och slapp, så klarar man antagligen inte av att dokterera i matte. Jag har läste flera geniers vittnesmål som säger så. De säger att de var bäst, och sen när de började doktorera så fanns det andra som var smartare och då tappade de sugen och avbröt. En sade "tänk om jag doktorerar, och sen kommer en riktigt smart snubbe och löser mitt problem under en helg? Jag klarade inte av det så jag hoppade av". Det sägs att en matematiker... Nash? Neumann? Dantzig? Brukade roa sig med det. Ibland under helgen satte han sig och knäckte ett doktorsämne. Men alla de här snubbarna var ju extremt ovanliga. Dantzig kom en dag för sent till forskarskolan och såg några tal skrivna på tavlan. Han skrev ned dem och gick hem. Efter flera veckor lämnade han in lösningen, tillsammans med en ursäkt för att han tog så lång tid på sig. Professorn blev jättehäpen, för han hade skrivit ned de mest berömda och olösta gåtorna just då, vilka Dantzig hade löst utan att veta det. Men som sagt, Dantzig och såna snubbar existerar ju knappt i praktiken.
IQ är överskattat. Disciplin och hårt arbete är mer värt i långa loppet. Man kan få bättre akademiska resultat då.
Absolut. Men nästan viktigare, tycker jag är att man har ordnade hemförhållanden och inte för mycket personliga problem - vilket jag hade. Det finns så många smarta som har det trassligt, och är upptagen med det. Sen när de blir äldre och mår bättre, så är det försent att söka in till högre utbildning. De har ju låga gymnasiebetyg. Och ingen orkar läsa på komvux i 3 år igen när man är 25år. Och sen ska man läsa 5 år till på univ. Då är man ju 33 år. Och då är man körd. Så då är det ingen ide att börja. Men man kanske är smart. Det finns alltså en stor potential som inte fångas upp. Det är ungefär som högutbildade invandrare, som får köra taxi och städa: ingenjörer, advokater, etc.
Att skaffa en lång utbildning, då är hög IQ det minsta problemet tycker jag. Viktigare är motivation, inte alltför mycket problem så man kan koncentrera sig på skolan och att man har bra förebilder, träffar folk som tycker det är bra att plugga, så man inspireras. Först efter allt det där, så kommer IQ. Jag menar, har man ADHD så spelar det nog ingen roll hur hög IQ man har?
Det är bra, nu börjar ni resonera som annat än teknologer/matematiker.. 
Det är många faktorer som påverkar, inte bara IQ vilket nog ingen påstår heller. Dock så finns ett samband mellan IQ och akademisk framgång, men det är ju på gruppnivå. Naturligtvis spelar motivation, intresse, hemförhållanden, ekonomi etc in också.
Nåja, nu ska jag iväg på 40-årskalas och sänka mitt IQ (som förvisso inte är särskilt högt) några snäpp!
Det är många faktorer som påverkar, inte bara IQ vilket nog ingen påstår heller. Dock så finns ett samband mellan IQ och akademisk framgång, men det är ju på gruppnivå. Naturligtvis spelar motivation, intresse, hemförhållanden, ekonomi etc in också.Nåja, nu ska jag iväg på 40-årskalas och sänka mitt IQ (som förvisso inte är särskilt högt) några snäpp!
Där har vi ett intressant samband! Ju lägre IQ:t faller under kvällen desto snyggare blir man. Rent märkligt är vad det är! Var står vetenskapen i den här frågan, är kausaliteten tillräckligt utredd?
(Man får inte glömma att IQ definieras operationellt och att det går bra att träna upp. Det ni diskuterar ovan är något annat.)
Åter igen har en som har mer biseps än hjärna visat sig mer briljant än de flesta.
Ja det är dig -Patric- som jag tänker på.
Du kan ha hur hög iq som helst men kan ändå vara obotligt korkad. Du kan ha hur hög utbildning som helst men klarar inte av att leva ett normalt liv.
Många lågutbildade är exakt så som -patric- beskriver.
Jag tillhör defitivt dem, klarar inte av att läsa men jag kan tillverka det mesta. Jag kan berätta direkt för de högutbildade som konstruerar det jag ska tillverka om funkar eller inte.
-Ledsen grabben men det där kommer inte att funka, tänk om.
Först så sa han - det är jag som tänker och du gör som jag säger.
Samma kille idag är så pass smart att han i dag kommer ner till verkstaden och frågar:
- Fan har lite problem vad tror du kan man göra så här.
Erfarenhet är oxå en slags IQ.
Dock så har jag alltid önskat att jag kunde stava och läsa bättre men det funkar inte ser ni.
Ja det är dig -Patric- som jag tänker på.
Du kan ha hur hög iq som helst men kan ändå vara obotligt korkad. Du kan ha hur hög utbildning som helst men klarar inte av att leva ett normalt liv.
Många lågutbildade är exakt så som -patric- beskriver.
Jag tillhör defitivt dem, klarar inte av att läsa men jag kan tillverka det mesta. Jag kan berätta direkt för de högutbildade som konstruerar det jag ska tillverka om funkar eller inte.
-Ledsen grabben men det där kommer inte att funka, tänk om.
Först så sa han - det är jag som tänker och du gör som jag säger.
Samma kille idag är så pass smart att han i dag kommer ner till verkstaden och frågar:
- Fan har lite problem vad tror du kan man göra så här.
Erfarenhet är oxå en slags IQ.
Dock så har jag alltid önskat att jag kunde stava och läsa bättre men det funkar inte ser ni.
Då har du låg rättstavnings-IQ, som är en sorts IQ det också. Nä, skojar bara
öh det där är ju felstavat pucko!
Alvarligt talat så ser jag att det är felstavat men skulle nog inte fixa att stava det rätt...
gissar att ett c ska in och nåt bort.
Det lite lustiga i kråksången. Nu har jag suttit i 45 min och läst min egen text för att hitta något fel som påminner om detta....(gissar att jag får hjälp med det... då alla här ÄR så hjälpsamma)
Självfötroendet har ju en egen vilja att inte riktigt vara där när man kommer in på detta ämne...
I irl kan man alltid lösa det med en knytnäve.... HAHA skojade till det där mezzner....
- Status
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.