Chris Townsend om skodon för vandring

[Raskesven]

Det är möjligt att jag varit otydlig i mitt svar om du tycker att jag är indifferent: Jag skulle välja 30 kg på ryggen och 0,5 kg på fötterna om det enda alternativet vore 25 kg på ryggen och 1,5 kg på fötterna. Fast jag tror inte att det finns något i min storlek som bara väger 0,5 kg, men det är ju viktskillnaden på 1 kg som gäller och mina vanliga dojjor väger runt 740 g. Jag skulle alltså välja dessa istället för 1740 g på fötterna.

Jörgen

Jaha, ja 30-kilospackningen och löparskor är ditt val, jag hade valt 25-kilospackningen och kängorna. Du är inte ens indifferent, utan ryggans vikt måste tydligen ökas än mer innan du når punkten där en femkilos minskning av ryggavikten är värd ett par kängor på fötterna. Undrar vid vilken vikt på ryggan det infaller? Men vi är olika.

/Det är ganska länge sedan nu, men bortsett från att ha använt det mesta i skodonsväg under uppväxt och olika aktiviteter ute, experimenterade jag lite med andra skodon än kängor under vandring strax innan jag började vandra med kåtan. Det är ingenting nytt att det går att ha olika typer av skodon på fötterna. Stövlar har jag vandrat i tidigare, inte löparskor under en hel vandring i fjällen, sådana hade jag tidigare som lägerskor och gick i bara bitvis ibland, men väl ett par hag det hette Salomon X-.hiking, som är/var som en löparsko men med grövre mer kängliknande sula, lite grövre tyg än vanliga löparskor, men inte så grov som en trekkingingsko,ca 10 dygn, ca 18-20 kg rygga. Gick utmärkt hemmavid på skogsstigarna, och det gick utmärkt innan jag gått vasst ojämt hårt stenskravel och bland block några dagar. Rogenområdet var inte riktigt rätt för lågskor när man inte höll sig till stigar.

Övre delen av fotknölen är oskyddad i dojorna, de borde varit lite högre, lite kraftigare också, och gärna med läder eller cellgummi som gav lite bättre skydd än tyg. Tådelen och sidorna borde ha varit förstärkta också. Heller ingen nackdel om skaftet på skon drogs upp en bit över smalbenet. Att ett skaft av läder runt vristen inte stabiliserar som en slalompjäxa är klart, lika klart är att det stabiliserar mer än inget skaft alls. Jag upplever skillnad även när det gäller vriststöd. Gör man ett genomtramp från snö ner i ojämt stenskravel, eller halkar till så foten får en smäll är foten bättre skyddad från att stukas i en känga än i en lågsko, fotknölar etc är också bättre skyddade. Det går att t.ex stuka en fot ändå. Med en slalompjäxa ska det väl till att benet bryts. Men på marginalen skyddar en känga bättre än en lågsko. Sen kan andra tycka det är nonsens. Egna erfarenheter slår dock vad andras penpals i USA tycker. Motsvarande gäller i blockterräng, viderötter med sten och vattenhål som underlag etc. Jag tycker man får bli än mer om och till sig i sitt vägval med lågskor än med kängor. När de saker är åtgärdade på Salomonskorna som jag nämnt, har man vad vi kallar en känga. Så jag kan sägas ha provat löparliknande skodon, lågskor i alla fall som enda skodon under fjällvandring, men "återgått" till kängor även om avsikten aldrig var att sluta använda kängor.

Sedan finns händelser utanför ens fantasi och planering, där kängor ger lite ytterligare marginal. Det är bara några år sedan min vandrarkamrat under vandring i Arjeplogsfjällen plötsligt stod fast till låren i kvicksandsliknande sörja. Fick av honom ryggan, och fick till slut upp honom ur modden. Finns inte en chans att ett par löparskor hade suttit kvar på fötterna. Hur kul vore det att plötsligt inte ha skodon därute? Det här är ju en extremt ovanlig händelse, jag har varken innan eller efter varit med om något liknande. Men det finns många slumpmässiga händelser. Slumpen är rikare än vår fantasi. Kanske tanken inte ens kommer att "bra att jag hade kängor på föttterna i det läget", så det noteras inte ens.

Att dra iväg till fjälls tre veckor med kåtan och dryga 30-kilospackningen i lågskor när jag har kängor är helt uteslutet. Att byta till lättare löparskor ger negativ nyttoförändring i det läget, för mig. Beroende på område kan jag tänka mig att vandra i löparskor med lätt packning. Men när jag sticker på soloturer med tält i fjällvärlden i 14 dar, baspackning runt 10 kg, med mat och bränsle 22-24 kg, tar jag också kängor då jag trivs bäst i dem.

Själv sätter jag större tilltro till en del här på Utsidan än till diverse UL-gurus som fött UL-tanken på grund av speciella förhållanden i USA, som tvingade fram "through hiking". Sätter också större tilltro till de som inte har predikboken i ena handen och t.ex löparskorna i andra. Tomas Jansson t..ex vet ju vad han pysslar med. "Offroad", lätt packning, vet att välja sina vägar, noggrann i planeringen. Finns också de som kompletterar löparskorna med typ gt-sockor eller sealskinz, kanske damasker. Ja det behövs noggranhet om man ska trivas i typen löparskor. Är själv noggrann av mig, men trivs ändå bäst i kängor.

Försök att förstå att en del tycker att ett skodon som kängor kan vara att föredra under fjällvandringar, inte på grund av att man inte förstår/är medveten om att det finns andra typer av skodon, utan på grund av många små skillnader som sammantaget upplevs ge en fördel där upplevd onytta av viktökningen är mindre än upplevd nytta av skillnaderna. Andra kan ha en annan syn, filosofi, vandringssätt etc

Det är precis som Malindo är inne på; det är inte så mycket budskapet i sig som irriterar, som sättet det framförs på. Fjäderlätt, du kan ha vilka åsikter du vill, precis som alla andra. Men generellt; vill du nå fram med ett budskap, skippa predikboken, nyansera och tagga ner lite är mitt råd. Att trycka ner budskap i halsen på folk är sällan lyckat.

Raskesven

 

[seobserver]

Under många år

yrade jag för kängor. Trots att varje gång en yngling, med goda intentioner, skadade sina fötter inne i kängorna, fick han följa med på övningarna i lättare skor. Fötterna läkte och trots fukt och andra småbekymmer var de glatt med på övningarna.....
När jag av en kollega i israrel fick välja mellan deras lätta tygkängor, ett par låga vandringsskor, och deras höga obekväma hoppkängor, valde jag vandringskorna. De fungerade utmärkt trots en 20 kg fritidspackning, i mycket varmt väder.... Därefter har jag gått i vandringskor så ofta som underlag och före tillåter det. Ett bonus har varit att sedan transformationen har jag inte lidit av strump eller kängskav på fötterna, något som alltid brukade komma efter 35 km.... Jag skidar gärna i kängor, Tidigt på våren och hösten på hösten brukar gummistövlar fungera bäst utanför asfalten. Vid en glasiärtur härom året krävdes stegjärnfasta skor och jag organiserade fram de lättaste och mjukaste och även det gick väl.
Situationsanpassat var ett svårt ord som vi skulle lära oss tillämpa i firman. Sannorlikt gäller det även på valet av skodon....
Själv skulle jag aldrig frivilligt cykla i kängor, även om jag har gjort det då dylika ingick i fältdräckten.
Så pröva själva vad som fungerar. De skidkängor jag har som ger vriststabilitet skulle jag aldrig vilja gå i knäppta, inte ens till liften....

 

[Malindo]

Det är precis som Malindo är inne på; det är inte så mycket budskapet i sig som irriterar, som sättet det framförs på. Fjäderlätt, du kan ha vilka åsikter du vill, precis som alla andra. Men generellt; vill du nå fram med ett budskap, skippa predikboken, nyansera och tagga ner lite är mitt råd. Att trycka ner budskap i halsen på folk är sällan lyckat.

Raskesven

Haha , debatten är ju inte precis ny; kollade precis den härliga gamla tràden "UL eller inte" frân anno 2005, och hittade mig själv svara Jörgen i ovan trâds inlägg Nr. 355 (av 745) enligt följande:


Citat:
Ursprungligen postat av NUI (Jörgen Fjäderlätts gamla alias);

Numera tycker jag att mextex-kläderna är suveräna till det de egentligen är gjorda för, låg fysisk aktivitet i uschligt väder. Som när man väntar på bussen en vinterdag. Och det är ju för den marknaden de är anpassade.



Gode UL-föresprâkare,

sâsom förkámpar för att vâga och kunna tánka i nya tankebanor vad gáller utrustningen, gör ni sannerligen ett gott värv till fromma fór alla de som vill ta del av ert resonomang; antingen det gáller fullt upp eller bara delar av detsamma. All heder àt Eder!

Dock, era i allmánhet kloka och som det verkar vál underbyggda inlágg, tappar tyvärr lite i nyans och skärpa nár de dà och dà kryddas med - enligt min mening - nàgot för grova generaliseringar ang. den del av utrustnings-sektorn som icke faller under er UL-acceptans. Att stándigt àterkomma till "det andra" enbart som tunga monster-pansar-kángor som bara duger till vinterpromenader pà stan; tunga tex-mex-jackor sàsom plagg enbart lámpliga att vánta pà bussen i etc etc, ger uppfattningen att ni antingen

A: ej känner till att det ju numera faktiskt finns en och annan bra pryl mellan extremerna "bepansrade tex-mex monster" och UL

eller

B: medvetet generaliserar negativt för att vinna poáng i er egen sak.

Oavsett A eller B, sà resulterar námda generaliseringar i att era inlágg tappar nàgot i den trovärdighet som de medelst stândigt âterkommande kállciteringar och hánvisningar till egna upplevelser eftersträvar att uppnâ; och detta tapp gynna ju förvisso icke nâgon.

Med vänliga hälsningar,

eder partiske, men válvilligt instállde

Malindo

 

[GustavOh]

Känner att det kan vara läge att klargöra min personliga ståndpunkt i tråden. Jag förspråkar inte kängor till alla vandrare i alla lägen. Min kritik riktar sig inte mot låga skor utan mot de som förbehållslöst förespråkar låga skor i alla lägen.

Jag har som vana att ofta använda min utrustning på mindre turer i hemtrakten och aldrig testa nåt nytt på en längre vandring. (Till skillnad från många på utsidan begränsas inte mitt friluftsliv till en vecka i sommarfjällen.) Detta gör att jag inte tar med mig saker till fjälls som jag vet inte uppfyller mina krav. Eftersom jag inte trivs i lågskor en regnig och blöt helgtur i den skånska vintern har lågskorna fått stanna hemma när jag dragit till fjälls. Det händer däremot att jag använder dem till helgvandringar om väderprognosen är torr med lagom temperatur.

Bingo!

Det som, för mig, främst styr valet mellan kängor och skor är om jag har koll på var jag sätter fötterna. Både bland blåbärsriset i hemmaskogarna och bland videsnåren i fjällen vill jag ha skodon som täcker fotknölarna och håller vassa stenar och kvistar borta.
På stigar har jag mycket hellre lättare doningar.

Mina tyngsta kängor väger fö 3kg. Jag har helt klart hellre dom på ryggen än på fötterna tills dom behövs...

 

[Jallur]

Lättpackningsforum

Roligt att följa debatten om skodon i fjällen, det väcker tydligen starka känslor att förorda lätta skor för fjällvandringen.

Jörgen har gjort en strålande insats med att föra ut ett nytt tankesätt inom vandringen som, åtminstone för min del, inneburit behagligare vandringar där man mer kan njuta av vandringen än att se den som en prestation.

Jag har själv gått från kängor eller stövlar till löparskor och det har verkligen varit ett lyft! Ska dock ta ett litet steg tillbaks till mycket lätta låga kängor (typ Fastpacker) för att få vattentätt. Men aldrig att jag går tillbaks till "tungkängor".

Jörgens försök att föra in vetenskapliga artiklar som stöd för att lätta skor kan ha sina fördelar är också modigt (även om det kanske är att slå in öppna dörrar att konstatera att det är tyngre att gå med tungt på fötterna och lättare att gå med lätta skor, ganska självklart kan tyckas).

Men det passar verkligen in på ett lättpackningsforum och borde väl inte vara så kontroversiellt i just detta forum som det tydligen uppfattas av en del.

 

[tbergman]

Post scriptum

Ju mer jag läser och följer diskussionen desto mer övertygad blir jag om att löparskor i fjällterräng inte kommer att bli annat än någonting för några få entusiaster. Kängan är sannerligen fast förankrad i det svenska vandrarkollektivet. Vi kan diskutera vad detta beror på. Personligen tror jag att många överskattar sitt behov av kängor, så som jag gjorde innan jag övergick till löparsko. Men samtidigt verkar många här gjort väl överlagda val och då finns det inte annat att tillägga än att lyckönska och hoppas att ni även fortsättningsvis får många fina fjällmil i era, förvisso tunga, men rekorderliga skodon.

 

[srpp]

Kängan är sannerligen fast förankrad i det svenska vandrarkollektivet.

Kängan är som fastknuten i det svenska vandrarkollektivet.

Nja, jag tror, som med det mesta, att den stora skillnaden i attityd och agerande görs över längre tid. Det är för tidigt att utala sig om framtida kvoter mesh versus högre kängor. Nu vet folk att det finns alternativ (det visste gemene man knappt för x antal år sedan, inklusive mig själv). När vi sen ser. När vi sen provat. När vi sen vet att, inte bara hört att, det funkar för "mig", åtminstone ibland. Eller åtminsten för min gamle kompis Nisse. Då har kulturen tagit ett steg till.

Jämför gärna havskajak versus motionspaddlingsdiskussionerna för ett par tre år sedan. Nu är det en icke-fråga bedömt i "versus-termer". Det finns nu flera etablerade och erkända "sätt" att paddla. Det är ju bara på skoj som vi tjötar lite skedda-roder ibland... Det blir oerhört ofta och väldigt snabbt "meta-kommunikation" och kloka det-beror-på-svar och vad-vill-just-du-frågor. Förr blev det bara "versus" och ett jävla tjat. Mest dumheter.

Det kommer.

Fjäderfägrabbarna har lanserat och diskuterat (kanske knappast bevisat något viktigt i vetenskaplig mening).

Hur fastknuten kängan verkligen är återstår att se.

Nya erfarenheter väger sällan lätt.

 

[EUV]

Jag tror inte det handlar om att övertyga någon, det är helt enkelt så att majoriteten föredrar lite stabilare skodon som kängor när man ska vandra i fjäll och skog. Många som förespråkar kängor säger ju också att går man bara på"trail" så är gympaskor ok.

Alla har väl varit ute i skogen med gympaskor och insett att det funkar på stigar od. men viker man av in bland buskar, snår och ris så är kängor betydligt bättre.

Ibland är det så enkelt att det blir svårt.

 

[Erik F]

En mer nyanserad debatt skulle inte skada kängor eller inte vandring är ju ganska lika ändå. Vi har våra personliga prioriteringar och väljer därifrån.

Kängor fungerar att vandra i och har vissa för- och nackdelar, lågskor fungerar att vandra i men har också sina för- och nackdelar. Att hävda något annat är bara galenskap. En diskussion gärna men inga predikningar.

Angående vikt så är det helt klar mer avgörande vid löpning än vandring. När jag gjorde lumpen så fick de som hade problem med fötterna ut Meidl Proffesional istället för M/90 kängor. De är klart styvare och tyngre. Ingen bytte tillbaka till M/90 för att Proffesional kändes för tung och då gick vi långt och med tung packning (jägare). Men vid ett prov med 20km löpning med vapen+stridsväst sprang alla i M/90 eftersom de var lättare och mjukare.

 

[Monika Wesström]

Ord upp!

Jag har fem par löparskor. Köpte nyligen ett par låga kängor för att inga av löparskorna är bra att vandra i när man lämnar grusvägen. Fötterna åker runt inne i löparskorna. Kängorna håller ihop och stabiliserar alla småbenen inne i foten. De ger stöd. Även vristen arbetar mindre pga det förbättrade stödet.

Du yrar INTE kära vän...jag förstår vad du menar...

Hörrni....jag tycker denna tråd liknar en sandlåda bitvis snälla sluta, ni är kunniga var och en å erfarna på olika sätt, man ska ha respekt för varandra och man får ta till sig det som känns bra å lämna resten, men å narra å tjafsa blir löjeväckande.

Det finns forskning kring fötternas vara och icke vara, det är bara att uppsöka någon av de större tillverkarnas hemsidor å läsa er till vad man kommit fram till, eller ring en kundsupport å hör vad de säger. Den support jag står intill var dag förespråkar variation och öppenhet för var och ens behov, MEN ska man bära tungt och långt, så finns inga genvägar om fötter å ben/rygg skall må så gott de kan. Man kan BARA ge råd, sedan är det upp till brukaren att ta till sig eller inte.

Jag lever mao dagligdax bland människor som har detta med högteknisk innovativ Outdoor som yrke och alla har dom sina egna knep och olika erfarenheter, man utbyter snällt tips med varandra och den innovativa nivån är mycket hög. Det arbetas stenhårt kring lättvikt och vridstyvhet å tyger å smidighet jösses vet allt, men det första man får lära sig är att:

Ska man utöva "Outdoor-liv" var det nu må vara i naturen, så skall man ge foten det stöd som krävs utefter förutsättningar och behov. Där man stöter på oländig terräng dvs stenar, skrå, etc etc så mår inte en fot bra av att vistas i en sula som beter sig som en banan, foten bör vila på en stabil sula där vristen får sitt stöd, man minskar risk för skada, och foten ansträngs inte lika mkt som i en "banan-sulad-sko" .

Nu kan jag bara tala för mig själv här: Jag blir oerhört trött i fötterna efter att ha tagit mig upp så pass kort tur som Njupeskär /Fulufjäll i träningsdojjor UTAN packning, bitvis knagglig terräng, bitvis mjuk, en del mkt branta bitar som man klättrade upp på mer eller mindre, passerade de mest varierande underlagen. När jag kom ner igen var jag förbannad på mig själv för att jag va så dum så jag inte hade en enkel daypack med mig med kängorna i....mina fötter plågade mig den natten, jag visste då att kommande tur (Keb) blir med alla tre alternativen som jag snackat om i mitt förra inlägg.

Så snart man lämnat skrå mm mm så tycker då jag att det är guld värt att få knata på i träningsdojjor ett tag, mao man behöver variation !!

MEN ÅTERIGEN så är det ett fritt land vi lever i - bara att prova på vad som känns bäst och utgå därifrån. Vill man gå hela turen i träningsdojjor så gör man det å vice versa.

Själv är jag mest rädd för skavsår oavsett dojja, fick ett litet tips att man kan ha två tunna strumpor på vardera fot, så gnessar dessa mot varandra och man spar på skinnet...får se huruvida det funkar eller ej, men jag tänker prova.

STOR VARM KRAM PÅ ER Å HA EN SUPERSKÖN SOMMAR !!

 

[PetNor]

Själv är jag mest rädd för skavsår oavsett dojja, fick ett litet tips att man kan ha två tunna strumpor på vardera fot, så gnessar dessa mot varandra och man spar på skinnet...får se huruvida det funkar eller ej, men jag tänker prova.

Det funkar definitivt för mig! Även om jag har löpardojjor
//Peter

 

[camoscio]

Ju mer jag läser och följer diskussionen desto mer övertygad blir jag om att löparskor i fjällterräng inte kommer att bli annat än någonting för några få entusiaster. Kängan är sannerligen fast förankrad i det svenska vandrarkollektivet. Vi kan diskutera vad detta beror på. Personligen tror jag att många överskattar sitt behov av kängor, så som jag gjorde innan jag övergick till löparsko. Men samtidigt verkar många här gjort väl överlagda val och då finns det inte annat att tillägga än att lyckönska och hoppas att ni även fortsättningsvis får många fina fjällmil i era, förvisso tunga, men rekorderliga skodon.

Varför skriver du "svenska"? Jag har vandrat i nio länder och kan lugnt intyga att kängor är default på mer krävande vandringar i samtliga,
även, ex.vis, vid stugvandring med kanske 8 kg i säcken (stugvandrare har t ex ofta komplett ombyte och egna stugskor, fast det alltid finns inneskor på stugorna). I Skottland, som verkligen inte är så krävande (utom vädret), märkte jag att deltagarna i The TGO Challenge i regel bar väldigt kraftiga skor
(och öht väldigt grova kläder).

Är något svenskt så är det dojor med höga skaft, eller gummistövlar. När jag skulle till norska fjällen för första gången 1994 läste jag i en guidebok om valet av fotbeklädnad. Det verkade vara 50-50.
På plats konstaterade jag att alla bar låga kängor. Det hade kanske nyligen slagit igenom,
efter bokens tryckning. Trender kommer och går. 1994 var det bara jag och tyskar som använde stavar
i fjällen; i dag är det allmänt.

Men redan vid min första kontakt med Alperna 1987 noterade jag att dojorna folk hade på sig inte alls såg ut som de där Lundhagsskorna som verkade användas i fjällen och som jag åtm. sett på bild
eller i affärer (första gången jag såg skor av kontinental modell i en butik i Sverige var 1988).
De var lägre och såg bekväma och avspända ut.
Direkt efter en utflykt med Jungfraubahn gick jag in i en butik i Interlaken och köpte ett par Lowa. Denna handling förändrade mitt liv.

Sen har jag förstått gjort en del missar och köpt onödigt tunga grejer - även stegjärnsfasta kunde jag fått tag i lättare. Numera är jag mycket medvetnare.

Något är det med utbudet, ty medan det ideligen talas om behovet av att gå in pjucken har jag tre gånger köpt skor under pågående tur och fortsatt med det nya paret. Och några dubbla strumpor, ideliga vädringar och strumpbyten har jag aldrig behövt ägna mig åt. Kanske man säljer mindre lämpliga doningar till Sverige?