Att vandra i kulturlandskap

[Akula73]

Har lyckats sprida "småbarnsåren" över så där 20 år vilket har gjort att de flesta storslagna äventyr blivit lidandes. När vandringslusten blir för stor brukar jag köra en dagstur till det "lokala" glasshaket som är ca 40 km bort. Brukar starta vid 02 och gå igenom skog, jordbruksområden, mossar och små byar. Hittills har jag kunnat variera vägen varje gång och upplever nya saker hela tiden. Har bara mötts med nyfikenhet när folk har börjat vakna till även om jag förstår att de skakar på huvudet när jag fortsatt. Väl framme väntar de mer sansade i familjen med bil för hemfärd. Klart att den typen av färder inte kan ersätta den där veckoturen i vildmarken men nog ser man spännande och intressanta saker längs vägen.

 

[Still Alive]

Det finnes ett antal vandringsleder på Alvaret på Öland. Det är ju definitivt kulturlandskap. Vi plockade ihop några av dem till en tur mellan Karlevi och Ottenby. Då fanns det ledbeskrivningar på kommunens hemsida, men nu är de nog flyttade till https://www.naturkartan.se/sv/morbylanga. Vatten är en bristvara, man får ha med sig en behållare och fylla på i bondgårdar e.dyl. Vi kom fram till att det enda naturreservat vi passerade som man inte fick tälta i var det vid Ottenby, men det kan behöva kontrolleras. Vi åkte buss både till start och mål, utanför säsong betjänas Ottenby av gles beställningstrafik.

Alvaret rekommenderas starkt! Jag har gjort tre alvarvandringar: sommar, vår och vinter.

 

[Jazzy]

Jag tror att jag kommer att få se en del kulturmärken när jag vandrar Vasaloppsleden. Och en kollega pratade att på Skåneleden ser man en del kulturmärken.

 

[camoscio]

Jag vandrade ju i bergiga grakter i 31 år, totalt 865 etapper, alltså c:a 28 dagar om året. Min sista tur började på min 75-årsdag den 23/8 2019, och slutade med akuta ryggbesvär, så det blev aktuelllt att fundera över fortsättningen. Så kom pandemin och jag fick fundera ett varv till, eftersom jag inte längre kunde/vågade resa någonstans med tåg och buss. Då föddes tanken på att återuppliva någpt av mitt cyklande från perioden 1970-1981. Då kunde
det inte längre handla om naturuplevelser, men väl om friluftsliv. Eftersom det är svårare att tälta fritt i Sverige än i fjällen, Alperna och Pyreneerna, blev det en hel del övernattning på campingplatser. Och turerna blev rätt korta, eftersom de måste börja och sluta hemma -- på 70-talet cyklade jag oftast åt ena hållet och tog tåg hem. Undantag, bl a Linköping -- Karlshamn tor och Linköping-Sveg, tor 1978 (13 dagar, 120 mil). Bara Sverige utom Newcastle-Portree, 9 dagar, 1981.

Jag har också försökt klämma in en del låglandsvandring,men tröttnade på instängdheten i att ledas i onaturliga labyrinter , när jag såg och upplevde så mycket mer på småvägar. Förra sommaren inskränkte sig mitt vandrande till några septemberdagar i Tiveden, i övrigt blev det en del cykelturer med mest fria övrnattningar utom en swish-camping i Ulrika (i hemkommunen). Många planer fick skjutas upp p g a regnandet. Det har blivit tydligt vad som lockar mig ut, är värt besväret och genomförbart med tanke på mina kroppsliga färdigheter och min hälsa (blodtryck och en svårfångad hjärnskada), nämligen själva utenätterna, matlagningen i det fria, och vatten från naturliga källor (men med reningstabletter).

Jag har börjat planera, bl a hoppas jag på en småländsk cykeltur och kanske någon tur på Berglsagsleden. I övrigt är min främsta ambition att överleva min 80-årsdag.

 

[Björn Fritz]

Jag har gått mycket på Skåneleden och planerar mer både på den och på andra leder i södra Sverige. Det är inte samma slags vandring som i fjällvärlden men det har andra fördelar, det jag uppskattar mest är att landskap och natur skiftar väldigt mycket och ofta när man är längre söderut.
det finns många många leder, och många vindskydd där man kan slå läger, slänga skräp och om man har tur fylla på med vatten. Det finns också vatten på en massa andra oväntade ställen, men om man är mitt i ett odlingslandskap så är det Ett val om man vil dricka Filtrerat vatten från åar och bäckar. Filtret tar bakterier, men inte andra utsläpp från jordbruket. För egen del tänker jag att det är några få ggr per år så jag klarar nog lite miljögifter. Andra tänker annorlunda om den saken.
Allemansrätten gäller ju överallt så det är lätt att hitta lägerplatser även utanför markerade sådana, man får bara ha lite koll så man inte slår upp tältet i ett naturreservat. I en del delar av landet, tex på Österlen här i Skåne, är det för tättbebyggt och för mycket lantbruk för att man ska kunna tälta fritt, då får man planera lite kring campingplatseroch vandrarhem.
Sen misstänker jag skarpt att man tycker allra mest om de landskap man har varit mest i, särskilt som barn, och att alla har med sig sina preferenser. För egen del är inget vackrare än Skåne, men av antalet vandrare på skånelden att döma så är vi inte många som tänker så. man stöter på någon människa varje dag, men sällan mer även under sommaren.

 

[camoscio]

Jag inser att jag är rätt osäker vad tråden egentligen handlar om. Jag är van att tänka att kultur är allt som inte är natur, alternativt, "kultur"= "odling", alltså huvudsakligen åkerbruk och boskapsskötsel -- kanske även bruksmiljö (min septembervandring förra året började i Olshammar).

Men här ställs "fjällstigar" mot byar och städer. På mina kontinentala turer har jag ju passerat mångskiftande -- alltefter vegetationen -- natur, och mindre byar. Ofta blev det tält, ibland klubbstugor (CAF, SAC, CAI, etc.), eller på lägre höjd posti tappa/ gîtes d'étape. Vad jag fr a undvikit är hotell, pensionat, etc. bl a eftersom jag vill komma iväg på morgonen. Redan norska hytter är lämpliga att undvika, eftersom frukost serveras sent, kl 8. (jag kunde tack var detta) ofta gå i tre timmar innan jag träffade andra). Hemma i Sverige har jag samanlagt 5 veckor gått lågland c:a 35 dagar, med skiftande utbyte, och noterat svårigheten att få vettig information om ex.vis övernattning.

Jag har befunnit mig något hundratal meter från Fiskarp (i Boxholms kommun) utan att se den lite undangömda rastplatsen, och på direkt fråga blivit anvisad ett vindskdd 4 km bort, där jag av erfarenhet visste att det var omöjligt att ställa upp ett tält! Jag skulle gärna ta en tur på Omberg men vet än idag bara ett möjligt läger, Älvarums udde. När jag frågar om vatten på detta forum får jag förslag på platser att *hämta* vatten, men vattnet ska ju finnas där man slår läger. Och här talas om bensinstationer och toaletter!!! När någon på ett forum frågade om tältställen i Östergötland sa någon Hallstad ängar (i Kinda kommun); när jag påpekade att där råder tältföbud fick jag veta att vdb minsann sett folk tälta på *parkeringsplatsen*!!

I Tiveden senaste september utgick jag från rastpunkter vid Bergslagsleden. Alebaken var hur fin som helst. och jag hade sällskap av ett trevligt tyskt par. Jag sov i tält, de i vindskyddet, och det slog mig att så mycket de släpat med av sin vardag (i bil, förstås) så fanns plats för bara de två. Så om jag litat till vindskydd hade jag blivit utan plats, Men det är inte hela skälet att jag undviker dem; jag vill ligga bekvämt och sova bra. Men det kanske inte gills som kultur,

 

[Jazzy]

Jag inser att jag är rätt osäker vad tråden egentligen handlar om. Jag är van att tänka att kultur är allt som inte är natur, alternativt, "kultur"= "odling", alltså huvudsakligen åkerbruk och boskapsskötsel -- kanske även bruksmiljö (min septembervandring förra året började i Olshammar).

Jag skulle säga att kultur är där människan har varit och påverkat på något sätt, till skillnad mot natur som är helt opåverkad av människan. Dock tror jag det är svårt att hitta något idag som inte är påverkat av människans framfart.

 

[camoscio]

Mycket intressant ämne. En stor majoritet av de vandringar jag gjort de senaste tre decennierna har varit i kulturlandskap. Sedan beror det förstås på vad man menar med kulturlandskap.

Ja, det kanske TS skulle svara på, gärna med exempel. När jag tänker tillbaka på mina stora vandringsår, men även pandemiåren, ser jag plötsligt kultur i allting, t ex språk och historia. Min längsta tur i Centralalperna, Zinal- Savognin, tog mig genom franskt, tyskt, italienskt och rätoromanskt språkområde. I Italien finns gott om krigsminnen, t ex Plätzwiese i Sydtyrolen och Tredici Laghi i Piemonte. Inför min fottur i Tiveden förra året övernattade jag på Olshammargården, Heidenstams födelseplats -- den har ett särskilt Heidenstamrum.

 

[HasseQ]

Var man vill vandra och cykla och göra på semestern är nog personligt. Själv vill jag uppleva något som är lite annorlunda och nytt, inte det vanliga Svenska landskapet man sett 2342 ggr förut, med byar & bondgårdar och grusvägar.

 

[camoscio]

Jo, men nu undrar jag mest om det finns någon gemensam uppfattning om innebörden av "kuturlandskap"?

 

[norrakurva]

... , tänkt mer och mer på varför man inte bara kan ge sig ut i alla sveriges vackra kulturlandskap.

Det kanske är jag som saknar fantasi, men ska jag verkligen slå upp tältet bakom en buske längs vägen? Hur hittar jag vatten, knackar på hos någon? Och hur klär jag mig, ser jag inte ut som en kuf om jag kommer lufsande i fjällrävenbyxor och funktionsplagg i bjärta färger?

Och hur skiljer det sig, rent mentalt och kanske andligt, att ge sig ut på en vandring mellan byar och städer, jämfört med fjällstigarna? ...

Visst kan man gräva där man står om man känner för det. Ett excellent exempel på en sån påläst natur- och kultur(historisk)vandring finns här https://www.utsidan.se/trips/view.htm?ID=717 . Det verkar gått bra utan oro för klädstil, tältplatser eller annat.

Fjällstigar vet jag inte, men en skillnad som borde göra avtryck är om man är tvingad till vandring som tex i "Vägen till Klockrike" eller om det är en självvald tur. Är det självvalt kan man alltid dra hem, korka upp en vinare och ta sig en funderare.

Jo, men nu undrar jag mest om det finns någon gemensam uppfattning om innebörden av "kuturlandskap"?

Garanterat inte.

 

[Jazzy]

Jo, men nu undrar jag mest om det finns någon gemensam uppfattning om innebörden av "kuturlandskap"?

Det tror jag heller inte att det finns.