Allemansrätten

[Mezzner]

Jag tror att han menar att 25% av skogsfastigheterna är ute på den öppna marknaden vid ägarbyte. 75% av skogsfastigheterna byter ägaren utan att någon utomstående har möjlighet att lägga bud. Oftast sker det inom familjen där markägaren skriver över marken på sina barn eller till en annan släkting. Jag blev skogsägare på så sätt.

Rimligen är det så man angivit förhållandet om man inte i första han varit ute för att vilseleda.

Detta faktum att endast 25% av ägarbytena sker på öppna marknaden kan ju emellertid användas både som ett argument för att taxvärdena är för höga och för låga.

Normalt sett skulle väl det faktum att merparten av affärerna inte ens är tillgängliga för alla köpare användas som ett argument för att marknadsvärdet snarare är högre än vad 25% av affärerna anger.

 

[j_stellan]

Det tål väl också att påpeka att inte alla markägare är för en ändring av allemansrätten bara för att det skulle kunna ge någon form av netto.

Jag tror att de flesta markägare skulle se det som något positivt att reglerna om allemansrätten blir tydligare. Mer tydligt vad man får göra som privat person, företag eller markägare. En fråga som ofta kommer upp är hur mycket markslitage ska markägaren tåla på sin mark? Jag vill inte att det ska bli som i USA där man inte kan besöka privatägd mark utan ägarens tillstånd. Jag tycker att allemansrätten ska skrivas om så att den blir tydligare.

 

[j_stellan]

Normalt sett skulle väl det faktum att merparten av affärerna inte ens är tillgängliga för alla köpare användas som ett argument för att marknadsvärdet snarare är högre än vad 25% av affärerna anger.

Jag håller inte med om detta argument. Det är inte marknadsvärdet som gör att det inte är en öppen budgivning utan det är andra värden som man värdera högre som gör att marken stannar inom familjen. Det handlar inte om ens barn blir skogsägare eller ej utan det handlar om en specifik skog och att just den skogen tas över av ens barn.

Hade alla skogsfastigheter kommit ut på den öppna marknaden så skulle priset varit lägre. Många nya skogsägare skulle aldrig bli skogsägare om de hade blivit tvungna att betala för skogen. Nu får de skogen gratis och behåller den bara för att den ska stanna inom familjen.

 

[Mezzner]

Den kan ju bli tydligare genom att man skriver om hur man får göra i nån slags samlad form.
I dagsläget tror jag att allemansrätten kan sägas vara otydlig såtillvida att den inte finns i formell form, annat än att den omnämns. Dess begränsningar är dock ungefär så tydliga som lagar brukar vara, men det jobbiga kanske är att de återfinns i många olika lagar och förordningar.

Med mindre än att man ändrar dessa på diverse punkter, så lär ju en "ny allemansrätt" i princip inte innebära några skillnader eftersom det då kommer att finnas lagar i konflikt...

Jag vet inte om det är nåt att hoppas på. Jag befarar att ett "förtydligande" till stor del kommer att vara ett tidsdokument över hur vissa markägare lyckas hävda sina särintressen, men man kommer likafullt att i framtiden ha koll på både fastighetsrätt, miljöbalken och allt annat som redan finns idag.

Friluftslagar finns ju i andra länder, och där tror jag att man på ett relativt objektivt sätt kan konstatera att rättigheterna nu är mer begränsade än innan den hyfsat nya friluftslagstiftningen.

 

[Mezzner]

Jag håller inte med om detta argument. Det är inte marknadsvärdet som gör att det inte är en öppen budgivning utan det är andra värden som man värdera högre som gör att marken stannar inom familjen. Det handlar inte om ens barn blir skogsägare eller ej utan det handlar om en specifik skog och att just den skogen tas över av ens barn.

Hade alla skogsfastigheter kommit ut på den öppna marknaden så skulle priset varit lägre. Många nya skogsägare skulle aldrig bli skogsägare om de hade blivit tvungna att betala för skogen. Nu får de skogen gratis och behåller den bara för att den ska stanna inom familjen.

Nånting gör ju uppenbarligen att man är beredd att behålla marken hellre än att få betalt till förmodat marknadsvärde... Dvs man värderar den här marken så högt att man inte ens låter det bli budgivning.

Som sagt, förhållandet kan nog utnyttjas som argument åt båda hållen. Själv är jag "släkt med skog" där taxvärdet är lågt (vad nu det skulle betyda? ;-)) och där skogsbruksvärdet verkligen ligger under vad som gäller för den mesta skogsmarken i Sverige. Taxvärdet är anpassat till detta men väldigt lite av marken omsätts eftersom det lätt blir stora sterbhus med många delägare, och där jakt och vanor värderas högre än skogsbruket.

 

[GustavOh]

Ser här ingen principiell skillnad mellan en "ideell" förening och kommersiell verksamhet. Markslitage är markslitage oavsett vem som orsakar detta och den drabbade markägaren måste ju självfallet ha vetorätt mod dylika aktiviteter på sin mark.
/Niklas

Njae skillnaden går ju egentligen inte mellan kommersiellt och ideellt utan mellan organiserat och privat.

Anordnar jag ett scoutläger kollar jag med markägaren, ger jag mig ut på vandring med några vänner gör jag det inte. Anordnar jag en orienteringstävling kollar jag med markägaren, kör jag en löprunda i skogen gör jag det inte.

Kruxet här är att skiljelinjen mellan privat och organiserat inte är så tydlig idag som den kanske varit. Har jag "organiserat" något om jag tipsar om en fin lägerplats på utsidan.se? Om jag lägger in en lämplig iläggsplats för kanoter på google earth? Är jag ansvarig om jag rapporterar om en sällsynt fågel på min facebooksida varpå tusen fågelskådare klampar rätt över en granplantering för att se den?

Det kommer aldrig bli acceptans för en lagskärpning som ger markägare vetorätt över privatpersoners vanliga frilufsande.
"Organisatörerna" är dessutom endast i undantagsfall fullfjädrade businesstyper som sniket profiterar på andras mark, utan allt som oftast glada entusiaster som vill hjälpa andra att (som privatpersoner) utöva samma hobby som de själva (som privatpersoner) njuter av.

Så sanningen är nog att LRF och markägare utkämpar samma hopplösa strid som exempelvis skivbolagen. Inte mot kriminella profitörer utan mot summan av miljoner privatpersoner som var för sig bara utövar vad de uppfattar som sedvanerätt.
(Ja att spela sin nyköpta skiva för sina vänner är nog en modern "sedvanerätt". Att någon bandar av denna skiva och spelar den för sina vänner likaså. Problemet är volymen, inte konceptet.)

 

[niking]

Nånting gör ju uppenbarligen att man är beredd att behålla marken hellre än att få betalt till förmodat marknadsvärde... Dvs man värderar den här marken så högt att man inte ens låter det bli budgivning.

Rent emotionellt brukar det vara svårt att sälja mark på öppna marknaden, som gått i arv i flera generationer. En grannfastighet har stannat i familjen i 8 generationer och den nionde är på gång att ta över. Rent ägofigurmässigt skulle deras skog passa perfekt på mitt och syrrans skifte...

Som sagt, förhållandet kan nog utnyttjas som argument åt båda hållen. Själv är jag "släkt med skog" där taxvärdet är lågt (vad nu det skulle betyda? ;-)) och där skogsbruksvärdet verkligen ligger under vad som gäller för den mesta skogsmarken i Sverige. Taxvärdet är anpassat till detta men väldigt lite av marken omsätts eftersom det lätt blir stora sterbhus med många delägare, och där jakt och vanor värderas högre än skogsbruket.

Det finns många skäl varför man vill äga skog, så dra inte alla privata skogsägare över en kam.
/Niklas

 

[j_stellan]

Njae skillnaden går ju egentligen inte mellan kommersiellt och ideellt utan mellan organiserat och privat.

Anordnar jag ett scoutläger kollar jag med markägaren, ger jag mig ut på vandring med några vänner gör jag det inte. Anordnar jag en orienteringstävling kollar jag med markägaren, kör jag en löprunda i skogen gör jag det inte.

Kruxet här är att skiljelinjen mellan privat och organiserat inte är så tydlig idag som den kanske varit. Har jag "organiserat" något om jag tipsar om en fin lägerplats på utsidan.se? Om jag lägger in en lämplig iläggsplats för kanoter på google earth? Är jag ansvarig om jag rapporterar om en sällsynt fågel på min facebooksida varpå tusen fågelskådare klampar rätt över en granplantering för att se den?

Det kommer aldrig bli acceptans för en lagskärpning som ger markägare vetorätt över privatpersoners vanliga frilufsande.
"Organisatörerna" är dessutom endast i undantagsfall fullfjädrade businesstyper som sniket profiterar på andras mark, utan allt som oftast glada entusiaster som vill hjälpa andra att (som privatpersoner) utöva samma hobby som de själva (som privatpersoner) njuter av.

Så sanningen är nog att LRF och markägare utkämpar samma hopplösa strid som exempelvis skivbolagen. Inte mot kriminella profitörer utan mot summan av miljoner privatpersoner som var för sig bara utövar vad de uppfattar som sedvanerätt.
(Ja att spela sin nyköpta skiva för sina vänner är nog en modern "sedvanerätt". Att någon bandar av denna skiva och spelar den för sina vänner likaså. Problemet är volymen, inte konceptet.)

Bra inlägg och bra exempel där det är svårt att skilja mellan organiserade och privata turer. Jag tror att LRF har större möjligheter att vinna striden än skivbolagen och jag tror även det kommer att bli tydligare när och av vem man ska kräva ersättning för skador i skogen.

 

[Noob]

(Ja att spela sin nyköpta skiva för sina vänner är nog en modern "sedvanerätt". Att någon bandar av denna skiva och spelar den för sina vänner likaså. Problemet är volymen, inte konceptet.)

Den "sedvanerätten" betalar vi för, med "kassettskatten" http://www.ljudobild.se/news.php?id=3074. Något liknande för att täcka allemansrättens påstådda kostnader för markägarna vill i alla fall jag inte se. För markägarna vore det bekvämt att med automatik och utan någon motprestation öka intäkter och förmögenhet, men inget den vanlige frilufsaren och skattebetalaren kan gilla eftersom det är hans pengar det gäller.

Diskussionen handlar mycket om skogsfastigheter och frågan nästlas med diverse andra regler som inte har något med allemansrätten att göra. Det är nog bra om man kan hålla isär frågan om allemansrätt från frågor om taxeringsvärden och skatter. Hur synd det än är om den markägare som drabbas av både myndighetsbeslut och besöksskador så har problemen inte med varandra att göra.

Allemansrätten gäller alla typer av fastigheter, inte bara i skogen. Vill man absolut nästla in beskattnings- och bidragsfrågor så får man snällt ta med alla lantbruksfastigheter och alla typer av skatter, bidrag och övriga transfereringar.

 

[Noob]

Det är väl dels kring "bärplockningsindustrin" där det faktiskt känns som om någon form av försiktig reglering vore på plats, även om det nog är svårt juridiskt att dra skiljelinjen mellan husbehovsplockning och industri. (Vad är det man ska reglera? Plockandet eller uppköpandet? Varje enskild plockare kan ju säga att just deras hinkar är till husbehov.

Skattemyndigheterna bedömer dagligen vad som är hobby- och vad som är och näringsverksamhet. Det kan med gällande system inte vara svårare att särskilja i det här fallet än annars.

 

[GustavOh]

Den "sedvanerätten" betalar vi för, med "kassettskatten" http://www.ljudobild.se/news.php?id=3074. Något liknande för att täcka allemansrättens påstådda kostnader för markägarna vill i alla fall jag inte se. För markägarna vore det bekvämt att med automatik och utan någon motprestation öka intäkter och förmögenhet, men inget den vanlige frilufsaren och skattebetalaren kan gilla eftersom det är hans pengar det gäller.

Precis. I det fallen har en industri fått en trevlig extrainkomst genom lyckat lobbyarbete. Dessutom utökat till andra lagringsmedia. Inte en bra lösning.

 

[GustavOh]

Skattemyndigheterna bedömer dagligen vad som är hobby- och vad som är och näringsverksamhet. Det kan med gällande system inte vara svårare att särskilja i det här fallet än annars.

Visst om du betalar byråkratin så...