Om Axel Hamberg i sitt Sarek.

Oundviklig är faktiskt årets fjällbok.

Ett nu i Kvikkjokk.

Per Daniel Holms lilla fina och unika målning utav Kvikkjokk är kanske bara början på något som senare ungefär då 150 år leder oss fram till våra nutida fotobloggar. Utifrån principen man tager vad man haver och diktar utifrån detta. Ett slags collage av intryck sedda och fantiserade alltså, eller om man så vill ett påhitt om något som kanske inte bara är sett men desto mer upplevt. I det här fallet då vad Holm tyckte passade att avbilda. Delar man upp målningen i dess beståndsdelar, ser man olika saker ungefär liksom vardande som kulisser på en scen, som i egentligen kunde vara utbytbara och indragna som på en scen på en teater. Himmel, berg. dalar och lite annat. En slags Samefamilj ifrån just år: 1861,vistas uppe vid Kvikkjokk vid en tidstypisk kåta. Antagligen bor dom där. Det finns en rörelse i bilden, men personerna i fråga står still. Dom uttrycksfulla fjällen står för rörelsen i sina former. En del renar springer med runt i alla fall. Halva målningen består av beundransvärda moln. Dom verkar lika schematiska och kategoriska som det övriga som Holm vill skildra. Mannen håller upp en nyss skjuten ripa inför barnets händer. Lappkåtan är i renskinn, vilt och indianskt. En massa runda näverkontar ligger på marken, ett skrikande lindebarn, och lite annat, som hör den miljön till, inte att förglömma en gullig lapphund, inte bara den som ligger vid ingången.

Fjällfotografi 4 (4)

Claes Grundsten. Lappland. Min Fjällvärld.

Claes Grundsten är garanten för att svensk fotografikonst om fjällen förs vidare. I sin senaste bok tar han hela sin unika fotografiskatt och vrider den ytterligare ett varv till. Boken omfattar just den mycket konkreta och påtagliga fjällvärlden i Lappland. Områdena som han beskriver i sin bok är just: Kebnekaise, Sarek och Padjelanta. Det är dom områdena som för oss fjällvandrare, genom sin tradition och sin tydliga identitet är dom som fått störst genomslagskraft.

Bilder av Sarek.