Magnus Friluftsblogg

Om stegjärn, isyxor, fågeljakt och Robinson i Västerbotten

Hemkommen från några riktiga actionveckor där jag fått kasta mig över isklyftor, visat mig macho med hagelgeväret och levt robinsonliv i de västerbottniska skogarna. Här kommer det; norra europas längsta inlägg. Håll tillgodo.

Livet är bra hårt. En solig höstdag for FJÄLL19 västerut för att under tio dagar, med stegjärn och isyxor i högsta hugg, hjälpa till att bryta ner glaciären vid oxtindarna i Norge. Planen var att tälta vid foten av glaciären för att slippa en anmarsch på cirka en timme. Det gick bra. En natt. Sedan kom ovädrets moder ner över oss och hårda kastvindar förvandlade våra tält till trasor trots att de varit förankrade i stora stenar. De enda tälten som höll ihop var de som förstärkts med dubbla bågar. Vi flyttade kort sagt ner till en stuga där vi kunde torka kläderna varje kväll. Rätt skönt eftersom det blåste och regnade på oss konstant de sju första dagarna… sedan kom solen och allt blir ju liksom lättare då. Man slipper äta regnutspädd mat, man kan njuta av det fantastiska landskapet som en glaciär erbjuder och man tar in så mycket mer av vad man blir instruerad.

Vi hann med att öva mycket på olika tekniker för att rädda nedfallen replagskamrat ur en spricka, olika stegjärnstekniker och isklättring.

Det häftigaste var nog dock de tillämpade turena vi gjorde där man fick utnyttja allt man lärt sig. Ni som inte provat att gå på glaciär: GÖR DET! Det var det bästa jag gjort hittills på denna utbildning.

En annan sak som är kul är ju att skjuta. Att skjuta oprovocerat mycket på lerduvor är ännu roligare. Det fick jag chansen att göra i Gällivaretrakten under en vecka där småviltsjakt stod på schemat. Vi gick med stövare (drivande hund) när vi jagade hare och Weimaraner (stående hund) när vi jagade fågel. Det var jätteintressant att se samspelet mellan hundförare och hund och lyckan när det äntligen fungerar fullt ut. En järpe blev belöningen. Lite snålt kanske, men för att vara min första jaktvecka så är jag nöjd och har fått mersmak. Lerduvorna hade med vårt kommande skytteprov inför jägarexamen som sker om ett par veckor. Jag övade bara på hagelskytte, men det gick efter ett tag rätt bra och som bäst perforerade jag 8 av 10 duvor i en serie. Nöjd.

Efter trippen till Gällivare var det bara att ladda om för den kommande veckan som hade primitivt leverne som tema. Detta innebär för oss i alla fall att man bor i skogen en vecka utan bekvämligheter som tält, sovsäck, liggunderlag, kastrull, kåsa, sked, osv. Första två nätterna skulle vi bygga enmansskydd och klara oss själva. Skönt tyckte jag. Det är väldigt lärorikt för många att inte kunna förlita sig på någon annan än sig själv ibland.

Min ursprungliga plan var att bygga en kupolkoja med en eld inuti. Jag hittade dock en väldigt fin plats med en bergvägg som naturlig värmespegel så kojan blev i stället en halv kupol med elden utanför. Först böjde jag och flätade ihop ett gäng med björkslanor. Sedan flätades tvärslanor in och kojan täcktes med näver (taget från liggande döda och murkna björkar) för att sedan få ett isolerande lager mossa överst. Ett tjockt lager granris som bädd gjorde att kojan blev riktigt skön att sova i trots att den var i minsta laget. Den gick snabbt att bygga, men är nog inget jag skulle bo i så värst många nätter.

Vi flyttade sedan ihop och byggde då ett större skärmskydd. Där kunde vi elda desto mer och med eldposter blev temperaturen, trots att det var 10 minus ute som kallast, riktigt behaglig. På dagarna tävlade vi i olika friluftsrelaterade moment. Bland annat hade vi artkunskap, tävlade i att göra upp eld, femkamp och mycket mer. Den slutliga vinnaren Morgan vann statyetten som jag karvat ur ett bävergnag tidigare i höst. den största behållningen denna vecka var i alla fall för mig matlagningen. Vi hade fått tilldelat ett antal råvaror som vi skulle tillaga i kokgrop, i foliepaket i elden, grilla eller dylikt. Bland annat gjorde vi fläskpannkaka på stenhäll, bakade bröd med lingon i, smörstekte potatisskivor och kokte morötter i kokgrop. Allt smakade gudomligt gott och jag kan verkligen rekommendera er att ta med färska råvaror ut på skogsturen. Det är lätt att hitta en lämplig stekhäll där man kan steka ett ägg, eller baka scones!

Tills vi hörs igen!

//Magnus

SAREK – abnormt stora älgar och storslagna vidder

Sitter och snorar ner tangentbordet efter att ha dragit på mig en elakartad form av älginfluensan i Sareks nationalpark. Det känns dock väldigt värt efter alla storslagna djur- och naturupplevelser som jag haft de senaste tio dagarna.

Turen började med att klassen delade upp sig för tältlagsvis vandring under de första fem dagarna. Jag och Amanda som var ansvariga för denna tur hade bestämt det så att alla skulle få några fria dagar för att sedan sammanstråla i Snavvavagge (vid rovdjurstorget) för gemensamma aktiviteter och klassvis vandring ner till helikopterhämtning vid parkgränsen vid foten av Nammatj.

Min grupp, som förutom undertecknad bestod av Mattias och Joel, klev av vid Suorvadammen vid stora sjöfallet och vandrade de 7 km NV upp till den vackra sjön Sliekkojaure. Vädret var perfekt och vi fick en oförglömlig första kväll, dock fortfarande utanför Sarek, men dock i Stora sjöfallets nationapark. Följande morgon vandrade vi mot kukkesvagge (gunkesvagge) för att slå läger vid foten av Sarektjåkka. Vädret höll i sig och vi kunde njuta av utsikten vid en knastrande lägereld. I väster reste sig Akkas snöklädda toppar och i söder glödde Sarektjåkkatraversens fyra toppar i den bleka kvällssolen. Dagen därpå skulle vi bestiga sveriges femte högsta berg, Sarektjåkkas nordtopp som med sina 2056 möh skulle ge oss en hänförande utsikt över Sarek.

Efter den fantastiska toppturen gick vi den 18 km långa etappen till Pielavalta där vi hade utsikt över den turkosskimrande Pierkjaure och Äparmassivet. Följande morgon var vädret något sämre och det såg faktiskt ut att kunna dra ihop sig till regn. Mycket riktigt kom första skuren lagom när vi kom fram till klassens återsamlingspunkt i Snavvavagge, i sluttningen ner mot Skårkistugan. Härifrån hade vi en fantastisk utsikt ner mot rovdjurstorget och övre delarna av Rapadalen. Det fanns dock inget vilt här nu, men vi skulle inte bli besvikna. Längre ner i Rapadalen fick jag senare under turen närkontakt med en riktigt fet gammtjur och jag såg även Järv (för andra gången detta år!!!), tonvis med renar, tre kungsörnar, bergand, vigg, fjällvråk, en död lämmel, skogshare och förstås en massa småfågel som ängspiplärka och ljungpipare.

Efter två dagar av regn och dimma sprack molntäcket upp lagom till vi kom ner till nammatj och parkgränsen. Därför gick jag och några till upp på Nammatj där vi spenderade mesta delen av denna strålande dag. Blåbären på Nammatjs sydvästsluttning är stora som plommon och smakar ljuvligt!

Nu bär det, snorande och hostande, av mot Norge och Oxtindarna för 10 dagars glaciärutbildning. Kommer nog bli ganska ;-) najs det med!

Kram och hej.

//M

med cykeln på axeln i jämtlandsfjällen

Jag är nyss hemkommen från en för mitt vidkommande ganska misslyckad fjälltur. Efter en fantastisk och avkopplande medeltidsvecka i Visby tog jag vägen via Östersund och min lillasyster för att ta mig till Sylarna och min första vecka tillsammans med klassen efter ett långt sommaruppehåll.

Joel och jag blev upplockade i Östersund och vår plan var sedan att cykla i jämtlandsfjällen för att skona min onda vrist och för att avverka fler mil och mer mark. Min fot blev illa åtgången under ICEBUG24 (skriver nog ett separat inlägg om denna fjällorientering) och hade under veckan på Gotland inte återhämtat sig som jag hoppats på. Men det skulle nog gå bra så länge som jag kunde cykla och slapp stödja på foten…. Så blev det inte!

Vi släppte av klassen vid Storulvåns fjällstation och körde tillbaka bussarna till Vålådalen där klassens 10-dagarstur skulle avslutas. Det blev rätt sent och joel och jag hoppade på cyklarna strax innan mörkrets infall och kom bara ett par kilometer innan vi slog läger för natten. Vi hade packat riktigt lätt och allt som allt, inklusive mat för tip dagar hamnade vikten på omkring 8 kg per person. Vi ahde bland annat våra LIM50-sovsäckar (komforttemp på +13) som förstärkningsplagg och inga andra extrakläder. Mitt lätta enkelvävstält gav sock ett ok skydd mot det ihållande regnet. Men vi hade en kall och rå natt på tunna och korta liggunderlag. Liggandes i fosterställning tog vi oss halvslumrandes igenom den första natten och såg fram emot  att cykla de 52 km till gamla sylstationen där vi skulle möta klassen.

Tyvärr visade det sig att det var mycket svårcyklat så när som på de första kilometrarna och en sträcka mellan Gåsen och Gåsån. Detta resulterade i att vi fick leda och bära cyklarna i regnet och foten blev på sämre och sämre humör. Vi insåg att vi inte skulle hinna fram till sylarna samma dag utan slog upp tältet vid Gåsåsn rastskydd där vi kunde komma undan det kalla regnet ett tag för att äta middag. Vi startade sedan vid 6 på morgonen för att komma fram till 9 då veckans obligatoriska moment skulle börja. Som om vi inte hade det nog jobbigt så fick jag punktering mot slutet och insåg att pumpen vi hade med oss inte fungerade till den ventilen! Kul!

I två dagar var jag sedan tillsammans med klassen i området kring sylarna där vi lärde oss om geologi och om fjällets flora. Det dåliga vädret gjorde att vi inte såg syltoppen en enda gång under den tiden. När klassen på fredagen skulle spridas ut över fjället för fri vandring under några dagar såg jag chansen att komma hem och kurera min fot. Jag åkte med vår lärare Håkan från Storulvån och kom, efter att ha fått bära cykeln på axeln hela vägen från sylarna och en lång bilresa, äntligen hem till Storuman där Friidrotts-VM och högläge för foten väntade.

//M

Känd från TV

Undertecknad har gjort sin TV-debut idag. Jag beskriver mitt jobb med inmätning och profilering av vandrings- och cykelleder i Funäsdalen. 

Kolla http://www.tillfjalls.se/ En bit ner finns en bild på mig med rubriken "Kvalitetssäkring av guldturer" Det är en länk till en 2 min lång intervju :-)

Kul tyckte jag!

//M

Genvägar till uppladdning

Är man snål så är man!

Och som student tycker jag det är helt ok att vara snål. Och att dra det till sin spets.… så har jag inte råd att köpa 25 kroners bars eller gels varje gång jag ska ut och springa och därför har jag börjat tillverka eget raketbränsle för färden. Till loppet (ICEBUG24) som jag ska vara med i kommer det dessutom att gå åt en hel ryggsäck full med energiladdad mat så det finns mycket pengar att tjäna…spara. Jag hoppas att det finns nån där ute som har ytterligare idéer om Fast Food för Fjället, men detta är iaf vad jag knåpat ihop hittills:

Energidryck: Enligt en av tillverkarna av kosttillskott innehåller en bra energidryck följande ingredienser: Maltodextrin, Fruktsocker, citronsyra, salt, magnesiumkarbonat och arom. Förpackningen innehåller 10x60 g och kostar 250 kr. Min dryck innehåller dextropurpulver, fruktsocker, citronsyra och salt (citronsyran köpt på ica och ger ju smak i sig). Detta blir mycket billigare och portioneras i påsar om 60 g som räcker till ca en liter. 

Energikakor: Åter igen har jag läst av innehållsförteckningarna på olika bars och de innehåller inga konstigheter. Konstiga är dock priserna tycker jag. Det är både rätt kul och framför allt mycket billigare att tillverka själv. Så här gör jag:

Mixade fibrehavregryn

Mixade ”crunchy” müsli

Mixade solrosfrön

Proteinpulver med vaniljsmak (eller neutral smak och tillsätt vaniljsocker)

Dextropurpulver

Kanel

Koka en kolasås av grädde, socker, smör och sirap. Den ska vara halvseg så att konsistensen på kakan inte blir för hård. Den ska gå att äta medan du springer. Blanda kolan med de andra ingredienserna och platta ut allt på en stor plåt. Sen är det bara att skära lagom stora kuber och rulla in dem i glad pack. Klart! Vitsen med att mixa ingredienserna är att jag tycker det är lättare att få allt att hålla ihop trots att man använder ganska lite kola. Dessutom inbillar jag mig att det lättare tas upp av kroppen. Ett annat alternativ är olika finhackade torkade frukter i stället för vanilj/kanel-smaken. Jag kör med båda för att få variation.

Energigelé: Ögnade igenom innerhållsförteckningen till en gelé som kostar 75 kr för en förpackning som bara är 5x25 g. Den innehåller Glukossirap, vatten, arom och konserveringsmedel. Jag kom över ett par kilo Glukossirap billigt så jag vet inte var man köper det i vanliga fall vad det kostar, men detta innehåller min gelé i alla fall:

Glukossirap (http://sv.wikipedia.org/wiki/Glukossirap)

Vatten

Jello (använder jello smaksatt med jordgubbe för att få en bra konsistens på gelén)

Gelén förpackar jag i en vanlig plastpåse med ca 100 g i varje påse. Sedan kan man bara bita av ett hörn, suga i sig en fjärdedel och sen trycka dit en påsklämma som förslutning. Funkar fint! Hm, kom precis på en annan lösning i skrivande stund; Kanske skulle det även funka med såna där iskubspåsar ni vet? Man häller alltså i den varma och lättflytande gelén och låter den sedan stelna i påsen. Det borde bli lagom portionsbitar. Detta ska testas!

Nån som har erfarenhet av långlopp och vad som brukar funka som bränsle?? Jag har tänkt att ta med en del vanlig mat också, typ mackor, pannkakor  och ev frystorkat. Jag tror att man kan skära ihop rejält om man bara äter högoktanigt bränsle som ovan under 24 timmars arbete. Vad tror ni??

//M